Efter Samnytts genomgång av moskéernas utbredning i Sverige har vi träffat riksdagsledamoten och SD-toppen Richard Jomshof för en intervju om utvecklingen. Han delar sin syn på den kraftiga ökningen av moskéer, den bristande insynen i deras verksamhet och finansiering samt det han menar är en långsiktig ideologisk konflikt mellan islam och det svenska samhällsbygget. Enligt Jomshof har massinvandringen möjliggjort att islamiseringen av Europa kan lyckas.
– De håller på att vinna nu. De håller på att lyckas. Så det här är ju farligt, säger han.
Richard Jomshof, född 1969, är utbildad lärare i samhällskunskap och historia. Han var partisekreterare för Sverigedemokraterna mellan 2015 och 2022 och har tidigare varit ordförande i riksdagens justitieutskott. Under sina år i offentligheten har han gjort sig känd som en av partiets mest ideologiskt profilerade företrädare, inte minst genom återkommande uttalanden om islam och yttrandefrihet. För Jomshof handlar frågan om moskéer inte bara om religiös utövning, utan om en grundläggande civilisatorisk värderingsstrid.
LÄS ÄVEN: Chocksiffror: 4200% ökning av moskéer i Sverige – på mindre än 25 år
Vi inleder samtalet i riksdagen med statistik. Enligt Myndigheten för stöd till trossamfund har antalet moskéer i Sverige ökat från cirka 7 till 300 på drygt 25 år – en ökning med närmare 4200 procent. Vad tänker han om den utvecklingen?
– Det är klart att det är negativt. Och det följer ju tyvärr ett mönster som vi ser i hela västvärlden. Inte minst i Västeuropa där antalet moskéer har ökat kraftigt, precis som i Sverige. Så det är klart att jag ser inget positivt i det. Det är klart att man får tro på vad man vill, men det innebär inte att jag behöver uppskatta det. Och jag är ju tydlig med att islam har ingenting att tillföra i vår del av världen. Så det finns ju ingenting positivt i det här – möjligtvis för de människor som är muslimer, men inte för oss svenskar och det svenska samhället. Så det här är bara negativt.

Jomshof menar alltså att frågan inte handlar om religionsfrihet i traditionell mening, utan om vilket samhälle Sverige håller på att bli. Vad ser han framför sig, om utvecklingen fortsätter?
– Ja, vi börjar ju redan se hur det samhället kommer att se ut. Det är tydligt att mångkulturalismen och massinvandringen har gett oss den här islamiseringen som nu pågår i hela västvärlden. Och det är klart att det kommer bara bli mer av samma sak. Och det är därför det är så beklagligt att nu när allt fler ändå har börjat se de problem som följer i massinvandringens spår… Vi kan ta de här demonstrationerna till exempel, de här palestinademonstrationerna, stöket, våldet, hoten, skränet – det där är ju bara en försmak på hur det kommer att se ut om ytterligare 20–25 år.
I Jomshofs framtidsbild står inte bara samhällsförändringarna i centrum, utan också det han uppfattar som majoritetsbefolkningens växande oförmåga att försvara sina grundläggande värden.
– Så om vi inte stoppar det, vilket jag är tveksam till att vi kommer att lyckas med, eftersom de andra partierna är så fega… Då kommer vi ha en framtid där det här leder till att svenskarna är en minoritet i sitt eget land. Vi riskerar en framtid där den sortens krafter tar över. De behöver inte vara i majoritet för det. Utan det är att de ska vara tillräckligt starka. Och att delar av majoritetsbefolkningen inte vågar stå emot. Så det där är en mörk framtid såklart. Det finns ju ingenting som islam kan tillföra oss. Tvärtom, det är bara problem.

Finansiering, insyn och utländsk påverkan
Ett återkommande tema i debatten om moskéer är frågan om insyn – eller snarare bristen på den. Även för journalister och myndigheter är det svårt att få en tydlig bild av hur många moskéer som faktiskt finns, och ännu svårare att förstå hur de finansieras. Myndigheten för stöd till trossamfund för inget officiellt register, och det saknas samlad information om vad som predikas i församlingarna eller varifrån pengarna kommer.
Jomshof anser att detta är en medveten blindhet från både myndigheter och politiker:
– Det är ingen hemlighet att jag har väldigt starka åsikter i den frågan. Jag har i många år till exempel lyft problemet med den utländska finansieringen. Att muslimska diktaturer eller halvdiktaturer som Turkiet pumpar in pengar i vår del av världen, där det byggs moskéer och muslimska kulturcenter eller vad man nu vill kalla det. Dit man skickar imamer som då predikar det vanliga, alltså alla de dumheter som står i Koranen.
Han fortsätter:
– Det blir ju också en spjutspets för det enskilda landet. Så att är det moskéer i Sverige som är finansierade av Turkiet så blir det ju en spjutspets för Turkiet, Erdogan och den islamistiska regimen där. Och… oavsett vilka länder vi pratar om så är problemen de samma. Så det är ett jätteproblem.
För SD-toppen är det inte enbart en fråga om religion – det handlar om geopolitik och makt. Han menar att länder som Turkiet, Saudiarabien och Qatar använder moskéer som verktyg för strategisk påverkan inne i Europa.
– Jag kan tycka att man inte ska få finansiera den sortens verksamhet i Sverige om man är en diktatur till exempel. Men så här långt har stödet för någon form av reform eller åtgärd i den frågan varit väldigt… Alltså det finns inte… Det är knappt så att man förstår problemet.
Vidare att förståelsen för problemet varierar – ibland finns en vag insikt på riksnivå, men lokalt agerar man tvärtemot.
– Jag vet att på riksnivå när vi pratar inom Tidö så verkar det ändå finnas en viss förståelse för att det här kanske inte är så bra. Samtidigt så ser vi ju att regeringspartierna i alla kommuner runt om i landet där man är på väg att bygga moskéer eller har byggt moskéer är positiva till den sortens byggen. Oavsett hur finansieringen ser ut.
Och att den sortens diktaturer tillåts verka i Sverige, använda vår demokrati med målet att ta den ifrån oss. För det är precis det som är syftet. Så det är klart att det här är ett otroligt problem.
– Richard Jomshof (SD)
– Trots att man vet att det finns tveksam finansiering så låter man det ändå fortgå. Så det tycker jag nog är det största problemet, alltså finansieringsfrågan. Och att den sortens diktaturer tillåts verka i Sverige, använda vår demokrati med målet att ta den ifrån oss. För det är precis det som är syftet. Så det är klart att det här är ett otroligt problem. Men det här är bara en liten del av problematiken. Men det är framförallt det jag har pekat på.

Att riva moskéer? Om religionsfrihetens gränser och politiskt mod
År 2021 införde Danmark en lag mot så kallade “antidemokratiska donationer” för att förhindra att länder som Saudiarabien och Qatar finansierar religiösa verksamheter med en politisk agenda. I Sverige, menar Jomshof som skrivit en motion i ämnet, saknas samma vilja att agera – trots att varningssignalerna enligt honom är tydliga.
I vårt grannland Danmark har man däremot en helt annan syn i frågan. Där trädde en ny lag i kraft den 15 mars 2021 mot vad man kallar ”antidemokratiska donationer”. Lagen är tänkt att hindra flödet av pengar till danska moskéer från Mellanöstern, inte minst från länder som Saudiarabien och Qatar, där syftet med donationerna är att undergräva det demokratiska systemet med dess grundläggande friheter och mänskliga rättigheter i Danmark.
Jag anser att Danmark har valt att agera helt korrekt i frågan. Det är en självklarhet att vi måste göra allt som står i vår makt för att motverka och motarbeta islamismen på samtliga plan. Som ett led i detta bör vi snarast ta reda på i vilken utsträckning muslimska församlingar och moskéer tar emot utländska bidrag, men också från vilka länder dessa bidrag kommer samt om dessa är förknippade med någon form av motkrav. Vidare bör vi förbjuda utländsk finansiering för religiösa grupper samt kräva att muslimska föreningar verksamma i Sverige har en grundläggande positiv syn på det svenska samhället samt de normer och värderingar som gäller här.
– Ur Richard Jomshofs (SD) Motion 2024/25:232
– I dagsläget tycker jag det ser ganska mörkt ut eftersom regeringen inte riktigt verkar förstå. Som jag sa, när man pratar med regeringsföreträdarna så tror jag nog att en del har vaknat upp, framförallt som en följd av de här demonstrationerna. Att man tycker det är ganska otäckt när de till exempel stör möten med Ebba Busch eller Kristersson eller vad det än har varit.
Han upplever att vissa börjar förstå allvaret först när de själva drabbas – men steget från insikt till handling är fortfarande långt.
– Då blir det väldigt nära och då kanske man ändå förstår att det finns någonting där som skaver. Men att gå därifrån till handling, det steget verkar tyvärr vara långt. Så jag tycker nog det ser ganska mörkt ut tyvärr. Men vi gör ju vad vi kan för att trycka på.
Frågan om hur långt samhället får – och bör – gå väcktes på allvar när Jimmie Åkesson 2023 talade om möjligheten att riva moskéer där det sprids antidemokratiskt, antisvenskt, homofobt eller antisemitiskt innehåll. Var det ett seriöst förslag?
– Självklart, säger Jomshof. Men det går inte att göra så mycket om vi inte får med oss någon annan. Vi kan inte göra så mycket med våra 20 procent.

Här byter han själv spår, men inte ämne. Det han vill betona är gränsdragningen mellan frihet och ansvar, och det han ser som ett feltänk hos många politiker: att religionsfrihet innebär oinskränkt tolerans.
– När man diskuterar den här sortens frågor så brukar svaret bli, även då från regeringsföreträdarna, att vi har ju ändå religionsfrihet. Alltså måste de få tycka och tänka hur de vill. Ja, i teorin absolut. Men om man tänker på ett sätt och har åsikter som syftar till att ta demokratin ifrån oss, då måste vi kunna reagera.
För att tydliggöra sin poäng tar han till en hypotetisk parallell.
– Om vi skulle ha en situation där två miljoner människor hade kommit till Sverige från en rad nazistiska länder, där en stor majoritet haft den sortens värderingar… Om de byggde politiska centra i Sverige med pengar från den delen av världen. Predikade den sortens åsikter, arbetade emot vår demokrati – då tror jag nog att folk hade reagerat. Trots att vi då har politisk frihet.
Det handlar, enligt Jomshof, om att förstå att värderingar – religiösa eller ideologiska – inte står utanför kritik bara för att de formuleras som tro.
– På samma sätt är det med religiösa åsikter som på något sätt är antidemokratiska. Men där finns ändå något som skaver, för att många verkar inte kunna göra den jämförelsen mellan religion och ideologi. Men för mig är det samma sak. Förutom att religionen kanske då svarar på lite mer filosofiska frågor. Var vi kommer ifrån och vad som händer när vi dör och så. Men i grund och botten är det en samling värderingar. Och det måste vi kunna reagera på.
Viktigt meddelande
Innan du scrollar vidare och läser vår journalistik gratis har vi ett viktigt meddelande
Samnytt har på grund av minskade intäkter tvingats skära ned på verksamheten och står även inför flera rättsprocesser mot vänsteraktivister. Samnytt har inget statligt stöd och ytterst begränsade reklamintäkter. Vi är helt beroende av våra läsares stöd. Om du vill att vi ska fortsätta existera som tidning ber vi om din hjälp.
Ägna en minut åt att bli prenumerant! Klicka HÄR för att välja prenumerationsnivå eller swisha valfritt belopp: 123 083 3350, så hjälper du till i kampen mot etablissemanget.
Islam, islamism och begreppet islamofobi
I debatten talas det ofta om skillnaden mellan islam och islamism – mellan en religion och dess politiska uttryck. För Richard Jomshof är kopplingen mellan dem dock självklar och avgörande.
– Alltså, det är klart att islamismen är det största problemet. Islamismen är ju islam i politisk form. Så är det. Men samtidigt så skulle ju inte islamismen finnas om inte islam fanns. Och går man till islamismens källor då är det ju Koranen och det är ju Muhammed. Det är ju liksom sunna, hans liv och leverne.
Han menar att problemet inte bara är hur islam tolkas, utan vad den i grunden kräver av individen och samhället:
– Islam är också problematisk. På ett teoretiskt sätt så får man ju tro på vad man vill. Man kan tro på Allah eller Gud. Eller många gudar. Eller spagettimonstret, som jag brukar raljera ibland. Det bryr jag mig inte om.
Enligt Jomshof uppstår problemen när religiös tro används som grund för samhällsomvandling. Här menar han att islam skiljer sig från andra religioner.
– Titta på islam. Då har du sharia och islam är en religion som kräver. Den är inte bara personlig. Kristendomen, vill jag hävda, i mångt och mycket skiljer på det andliga och det världsliga – det gör inte islam. Islam syftar till att kontrollera allt och därför har du då sharia som ska in och påverka allt i en människas liv. Där har du den stora skillnaden.
SD-toppen sammanfattar: islamism är ett problem, men problemet finns även i islam i sig – och det måste man, enligt honom, få säga utan att stämplas som extrem.

Just den risken återkommer i nästa del av samtalet. När kritik av islam framförs, följer ofta anklagelser om islamofobi. Hur ser han på det begreppet?
– Ja, det är patetiskt. Jag har skrivit, det skulle bli en bok, men det blev två böcker, om islam. Och första boken som ska ges ut om ett år i tanken, där gör jag lite förenklat en jämförelse mellan kristendom, islam, Muhammed och Jesus. Där jag pekar på tydliga problem i islam, Muhammed, Koranen och så vidare.
Under researcharbetet grävde han i begreppet islamofobi – och enligt honom är dess historia både politisk och strategisk:
– Man kan spåra det här begreppet tillbaka till 1900-talets Frankrike, framförallt till den franska kolonialmyndigheten. Men det var först på slutet av 80-talet som begreppet började användas i någon större utsträckning. Och då var det i England, kopplat till fatwan mot Salman Rushdie efter Satansverserna.
– Brittiska muslimer började använda det – och sedan tog det fart på 90-talet genom en brittisk rapport 1997. Då fylldes begreppet med en ny betydelse, mer kopplad till en form av muslimsk rasism, och så kom krav på kvotering och ökade andelar muslimer i media och lärarkåren.
Han menar också att islamofobi-begreppet använts av både islamister och auktoritära regimer för att tysta opposition.
– Det finns de som hävdar att även de iranska mullorna använde det i revolutionen 1979, för att angripa liberala muslimer. Och det verkar ligga en del i det.
Jomshof drar en tydlig linje mellan ordets ursprung och hur det idag används i Sverige:
FN har plockat upp begreppet “islamofobi”, där man pratar om muslimsk rasism. Och det blir ju liksom någonting som bara slängs i ansiktet på kritiker. Oavsett om du pratar om muslimska kvinnor som söker frihet. Eller om du pratar om liberala muslimer som söker demokratiska reformer. Eller om du pratar om sådana som jag. Alltså människor i väst som är kritiska till islam.
– Richard Jomshof (SD)
– Begreppet har ju kommit att bli någonting som används i den muslimska världen – för att ge sig på kritiker av islam. Såväl muslimer som icke-muslimer. Det vill säga: ett begrepp där man stämplar alla som har någonting kritiskt att säga om islam.
Han är särskilt kritisk till att FN anammat begreppet, och menar att det nu används reflexmässigt i Sverige – av myndigheter, medier och organisationer.
– FN har plockat upp begreppet, där man pratar om muslimsk rasism. Och det blir ju liksom någonting som bara slängs i ansiktet på kritiker. Oavsett om du pratar om muslimska kvinnor som söker frihet. Eller om du pratar om liberala muslimer som söker demokratiska reformer. Eller om du pratar om sådana som jag. Alltså människor i väst som är kritiska till islam.
– Det är ett väldigt fult begrepp. Och många backar ju när man får den anklagelsen slängd på sig. Men jag vill ju då visa att det här begreppet är patetiskt. Och det är ju många som har sagt det före mig. Det finns många franska filosofer, tänkare och andra som har pekat på problemen med det här begreppet.
Hans slutsats är att islamofobi används som ett politiskt vapen, inte som en neutral beskrivning av fördomar. Och att det fungerar.
– Idag är det ett begrepp som används av islamister för att tysta motståndare. Men också av islamisternas medlöpare. Och medlöpare tycker jag är en bra beteckning för de människorna som låter det här ske. Och de finns även i regeringen.

Den ideologiska kampen
Jomshof är inte bara kritisk till begreppet islamofobi i sig – han reagerar starkt på hur det institutionaliserats i både Sverige och internationellt. När Rädda Barnen, kommuner och skolor ordnar föreläsningar om ämnet för elever, menar han att det inte handlar om upplysning utan om ideologisk påverkan.
– Ja, men det är klart det är sorgligt. Jag har gått igenom en jäkla massa FN-handlingar. Man har haft ett antal – allt från mindre sammanträden till stora konferenser – där man lyft och begränsat islamofobi och tycker det är problematiskt.
Han vill göra en distinktion: det kan naturligtvis finnas rasism mot individer som är muslimer – men det är inte det han syftar på.
– Det är klart att det kan finnas rasism mot människor som är muslimer. Det förnekar jag inte. Det är precis på samma sätt som det finns rasism mot svenskar. Men det är ju en sak. När man anklagar folk för islamofobi brukar det vara för att man bara kritiserar islam.
För Jomshof är det inte bara språkbruket som är ett problem, utan hela logiken bakom varför vissa frågor får mer uppmärksamhet än andra. Han lyfter tystnaden kring den globala förföljelsen av kristna – särskilt i muslimska länder – som en tydlig kontrast.
– Det finns ett begrepp som heter kristofobi. Det är några som försökt lyfta det. Men det har aldrig fått något genomslag. Samtidigt vet vi att kristna är världens mest förföljda grupp, inte minst i den muslimska världen. Men det tystas ner. Medan islamofobi lyfts gång på gång.
Han ser ett mönster: islamistiska intressen sätter press – och väst går med på det.
– Det måste ju ligga något annat bakom. Och vilka är de krafterna? Det måste ju vara de islamistiska krafterna som ligger och trycker på. Hela tiden. Och det är därför det här med moskéerna blir så jävla farligt. Han vidareutvecklar:
– Man använder de här moskéerna och de talespersoner som finns i dem för att föra fram de här budskapen. Man sätter press på regeringar – inte bara i Sverige utan i andra länder. Och man gör det inte bara via moskéerna utan genom olika utbildningsförbund och organisationer som försöker nästla sig in i samhället.
Islam är nog den farligaste kraft västvärlden någonsin stått inför.
– Richard Jomshof (SD)
Richard Jomshof återkommer till frågan om varför denna utveckling tillåts fortgå.
– Jag vet inte om det är dumhet, eller om det är feghet, eller om det är okunnighet – eller en kombination av allt. Jag vet inte.
Men det är också därför han skriver. Parallellt med riksdagsarbetet färdigställer han nu två böcker om islam, där den första enligt plan ska ges ut inom ett år. Den gör, som han beskriver det, en förenklad jämförelse mellan Jesus och Muhammed – mellan kristendom och islam.
LÄS ÄVEN: Chocksiffror: 4200% ökning av moskéer i Sverige – på mindre än 25 år
Men den andra boken, under arbete, rör sig mer mot samtid och strategi. Där diskuterar han inte bara religionens innehåll, utan vad han uppfattar som islams pågående erövring av Europa. Inte med vapen, utan med medel.
– Islam är nog den farligaste kraft västvärlden någonsin stått inför. Och det intressanta är att – jag vet inte hur väl bevandrad du är i europeisk historia – men fransmännen krossade ju muslimerna vid slaget vid Poitiers, 732 tror jag det var. Man hindrade dem från att tränga norrut. Vi krossade dem också utanför Wiens portar, jag tror det var 1683.
Men den tidens militära hot har enligt Jomshof ersatts av något annat – långsammare, men i längden lika allvarligt.
– Den militära vägen in i Europa har vi stoppat i vågor. Men nu lyckas de med hjälp av massinvandring. Och med hjälp av pengar – både utifrån, och med våra skattepengar.
SD-toppen avslutar:
– De håller på att vinna nu. De håller på att lyckas. Så det här är ju farligt. Och det är det jag försöker väcka debatt kring. Men det är faktiskt inte lätt.
Vill du läsa fler intressanta artiklar? Stötta Samnytt
Samnytt har inget statligt stöd och ytterst begränsade reklamintäkter. Vi är helt beroende av våra läsares stöd för att producera innehåll. Tyvärr är det många som tar Samnytts existens för given, kanske därför att man inte orkar engagera sig eller att det mesta av innehållet kan läsas gratis.
Men i tider som dessa – när vänsteretablissemanget systematiskt attackerar oss med kostsamma och tidskrävande lawfare-rättegångar i hopp om att på så sätt krossa vår ekonomi och begränsa eller helt tysta vår för dem obekväma journalistik – då är det extra viktigt att du som Samnytt-läsare engagerar dig.
Om du uppskattar Samnytts journalistik bli då gärna prenumerant idag!
• Den som vill stötta genom Swish kan skicka valfri donation till: 123 083 3350
• Eller bli prenumerant HÄR och få samtidigt tillgång till våra bästa artiklar
• Vill du hellre donera på andra sätt finns mer information om det HÄR