Kanske större problem att invandrare röstar än att de inte gör det

245 Shares

➤ KRÖNIKA  SVT försöker nu i valrörelsen inte ens nödtorftigt dölja att man inte betraktar sig som den opartiska Public Service-aktör man officiellt och enligt regeringsdirektiv ska vara. Den valrelaterade nyhetsbevakningen är påtagligt vänsterliberalt ”agendasättande” som det kallas med en eufemism.

Ett litet men signifikant exempel är en kort nyhetstext där det framställs som problematiskt att färre utrikes än inrikes födda röstar. Medan cirka 90 procent av svenskarna går till valurnan gör endast runt 70 procent av invandrarna samma sak.

SVT har kallat in en expert, Richard Öhrvall, som är doktorand i statsvetenskap vid Linköpings universitet och som i vackra fraser säger att denna skillnad är problematisk då den leder till att valresultatet inte fullt ut återspeglar folkviljan. Att det företrädesvis är asylrelaterade invandrare från den lågutvecklande delen av världen som inte röstar, ser Öhrvall som en ytterligare försvårande faktor ur representationssynpunkt.

Men djupare än så – att det låga valdeltagandet ska ses som ytterligare en aspekt av utanförskap och marginalisering med en udd mot svenskarna och det svenska samhället och med dessa invandrare som utsatta och offer – vill inte SVT borra i frågan. De verkliga problemen med invandrares låga valdeltagande är dock helt andra. Och det kan även argumenteras för att det är ett större problem att invandrare röstar än att de inte gör det.

Om vi börjar med det låga valdeltagandet så är det rimligt att anta att en stark delförklaring till det är att man helt enkelt inte är intresserad av demokrati. Man är uppvuxen i länder som inte är demokratier och/eller bekänner sig till islam som starkt tar avstånd från demokrati som styresskick. Det är för många muslimer ”haram” – endast Allah, Mohammed, Koranen och sharia får styra ett samhälle.

Detta omkullkastar också den politiskt korrekta doktrinen om att en av de stora drivkrafterna bakom att människor från tredje världen kommer till Sverige är att de flyr från diktatur i längtan efter demokrati. Om det vore sant skulle valdeltagandet i den gruppen vara i det närmaste hundraprocentigt och avgjort högre än bland oss svenskar som lite slentrianmässigt tar demokratin för given.

Om vi sedan övergår till invandrares valdeltagande, så skulle det inte utgöra något stort demokratiproblem om alla röstberättigande invandrare kom från länder med demokratiska traditioner och med sådana värderingar i bagaget samt om tröskeln för att få rösträtt i Sverige var nöjaktigt hög. Så är det emellertid inte idag.

De flesta invandrare kommer, som redan konstaterats, från länder där inga eller mycket svaga demokratiska traditioner finns och där uppfattningen är utbredd att det inte är människan själv utan högre makter som ska diktera hur samhället ska se ut. Detta öppnar upp för det som brukar benämnas den demokratiska paradoxen.

Ett av problemen med demokrati är att systemet kan användas för att avskaffa sig självt. Invandrare kan alltså ge sig in i det svenska demokratiska systemet och driva igenom sharialagar, begränsningar i yttrandefriheten för den som kritiserar eller skämtar om Allah, dödsstraff för homosexualitet eller – som en invandrad muslimsk FI-riksdagskandidat nyligen drömde om – deportation av alla judar på ingen annan grund än att de är just judar.

Vi har redan sett exempel på den sortens infiltration i de etablerade partierna – Mehmet Kaplan i MP, Abdirisak Waberi i Moderaterna, familjen Aldebe i Centerpartiet, Omar Mustafa i Socialdemokraterna osv. Och eftersom det i Sverige är de politiska partierna som tillsätter domstolarnas nämndemän har även rättskipningen kommit att infiltreras. Om invandringen fortsätter som hittills kommer inom en snar framtid sannolikt en gren av Muslimska brödraskapet att vara ett stort och inflytelserikt parti i Sverige.

Den här utvecklingen möjliggörs av att det svenska demokratiska systemet saknar skyddsmekanismer mot dessa typer av hot. Grundlagar finns för att skydda mot andra avarter men även dessa har en svag ställning då ingen författningsdomstol finns som kan stoppa politikerna från att bryta mot dem.

Tvärtom har det demokratiska systemet i Sverige gradvis försvagats mot odemokratiskt maktövertagande i spåren av massinvandringen. Grundlagen har exempelvis ändrats så att den inte längre försvarar det svenska. Tvärtom fastslås att Sverige ska vara ett mångkulturellt land – muslimskt kalifat är lika gott som sekulär demokrati och inte ens det svenska språket har status som officiellt språk.

Medborgarskap delas med automatik ut till alla som kommer hit endast efter ett fåtal år och utan några som helst krav på att man ska ha anpassat sig till det svenska samhället och svenska värderingar. Och för att rösta i kommun och landsting krävs inte längre ens medborgarskap.

Det som vi idag informellt kallar etniska enklaver kan i framtiden bli sådana på riktigt om utlänningarna som bor där så önskar. Det finns idag inget som hindrar att en kommun hamnar under utländsk politisk kontroll.

Även den svenska försvarsmakten kan enkelt tas över av utlänningar med helt andra intressen för ögonen än Sveriges. Inte ens överbefälhavaren behöver vara infödd svensk utan kan lika gärna vara en person som ljugit sig in i landet utan ID-handlingar och efter några års väntan fått ett svenskt medborgarskap i julklapp. Samma sak gäller Sveriges statsminister.

I stället för att ensidigt oja sig över att tre av tio asylrelaterade invandrare inte röstar och beskriva detta som en del av deras utanförskap i samhället, borde SVT med samma patos analysera de demokratiproblem det medför att sju av tio av dessa invandrare faktiskt röstar och hur vi med dagens höga invandring bättre kan skydda vår demokrati från att kidnappas av krafter som vill se ett helt annat Sverige – ett som mer liknar Iran eller Saudiarabien.

245 Shares
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.