Inspirerade av #MeToo har ett galleri i Manchester i Storbritannien tagit bort målningen ”Hylas och nymferna” av John William Waterhouse (1849-1917) för att ”skapa en debatt” om hur konst visas och tolkas. Tilltaget kritiseras som censur.

Manchester Art Gallery bloggade om varför de gjorde det:

Detta galleri presenterar den kvinnliga kroppen i antingen en passiv dekorativ form eller ’femme fatale’. Låt oss utmana denna viktorianska fantasi!

Galleriet existerar i en värld full av sammanflätade frågor om kön, sexualitet och klass som påverkar oss alla. Hur kan konst kommuniceras på ett mer samtida, relevant sätt?

Galleriets besökare ombeds dela med sig av sina synpunkter med post it-lappar på den numera tomma väggen eller på Twitter via hashtaggen #MAGSoniaBoyce.

Gallery 10 may look a little different to how you last saw it… This is to prompt conversation about how we display and interpret artwork in #Manchester’s public collection. #MAGsoniaboyce pic.twitter.com/IXkcODOkTk

— MCR Art Gallery (@mcrartgallery) 26 januari 2018

Galleriets kurator för samtida konst, Clare Gannaway, berättar för The Guardian att debatten om sexuellt våld mot kvinnor på senare tid var en del av beslutet att ta bort tavlan men förnekar att det handlar om censur.

Gannaway har också kritiserat namnet på det rum där tavlan hängde ’In Pursuit of Beauty’ eller ”Jakten på skönhet” och hävdat att rummet utgjorts av manliga artister som presenterar den kvinnliga kroppen som dekorativ och passiv.

– För mig personligen är det pinsamt att vi inte har tagit uti med detta tidigare, säger hon till tidningen.

#MAGsoniaboyce. Defining this ’an artistic act’ doesn’t disguise its authoritarian moralising as part of a rapidly spreading censorship championed by an increasingly puritanical, hectoring and intolerant feminism. It’s dangerous and a long way from the feminism I grew up with.

— Kathryn Ecclestone (@EcclestoneK) 1 februari 2018

Beslutet har vållat många negativa reaktioner, även från vissa som kallar sig för feminister. Kathryn Ecclestone, professor i utbildning vid Sheffields universitet, twittrar att ”ett snabbt spridande av censur lett till en allt mer puritansk, domderande och intolerant feminism”.

Andra säger att det är ”nedvärderande” och ”på gränsen till förolämpande” att sammanblanda konst med #MeToo-debatten om sexuellt våld mot kvinnor.

En annan användare noterar det faktum att samma motiv har målats av en annan artist, men den gången en kvinna, vilket väcker frågan om det bara är nakenhet målat av män som objektifierar kvinnor.

The same scene, painted in the same period, by a woman, Henrietta R. Rae, who, according to Christie’s, ’saw herself primarily as a painter of classical themes with a strong emphasis on the female nude.’ #MAGSoniaBoyce @Mcrartgallery pic.twitter.com/mbftlkSwHU

— Philip (@philip_dantes) 1 februari 2018

En annan twittrare oroas hur långt censuren ska tillåtas gå.

#MAGSoniaBoyce We should not allow politics to censor art. If we allow art to be censored, how long before other forms of expression are censored? Books, speech, thought?

To normalise and accept censorship is to allow yourself to be cowed. This is anti-freedom.

— Æthelstan (@sudocrem4) 31 januari 2018

Tavlan handlar om när Hylas, en figur inom den grekiska mytologin, blir lockad och dränkt av nymferna.

Från vänsterhåll välkomnas, kanske föga förvånande, beslutet med glädje och man gör klart att ”gallerier inte behöver främja tillmötesgående, erotiserade bilder av kvinnor”.

Uppdatering:

Efter omfattande protester mot vad som rubricerats som konstcensur har galleriet beslutat hänga tillbaka tavlan på sin plats igen.