Samhällets svar på det muslimska hotet och våldet som reaktion på islamkritiska manifestationer med bland annat koranbränningar har i stor utsträckning gått ut på att visa förståelse för gruppens upplevelse av att vara kränkt och att gå bekännarna till mötes i kraven på att anpassa svenska lagar och regler för att blidka dem. Nu reagerar kristna på att detta står i bjärt kontrast till den attityd som dominerat debatten när kristendomens värderingar kommer i konflikt med det sekulära samhället.

Att vara traditionellt kristen och ha värderingar i synen på sådant som äktenskap, sexualitet, abort, evolution och annat som krockar med vänsterliberala värderingar möter föga förståelse i den offentliga debatten i Sverige. Framför allt är det den politiska vänstern som inte håller tillbaka slagen utan anser att kristendomen och dess bekännare är fritt villebråd för hån, hets och hat.

Att trycka tillbaka kristendomen till förmån för det sekulära har länge varit en uttalad målsättning för vänsterliberaler och vänsterradikaler i Sverige och den kapen har här krönts med större framgång än i de flesta andra västländer. Vakthållningen har varit alert för att hindra några traditionella kristna värderingar att tränga tillbaka in i den offentliga debatten och det politiska beslutsfattandet.

Detta har uppfattats som en generell kamp för sekularism, upplysning och frihetlig demokrati, mot vidskepelse och teokratiska idéer där gudaväsen i stället för människan själv bestämmer över samhället och individen. De senaste decennierna har det emellertid visat sig att det råder dubbla måttstockar här, beroende på vilken religions vidskeplighet och krockar med det sekulära och frihetliga det handlar om.

Lång process av islamanpassning

Det senaste dryga årets offentliga debatt om att ändra svensk grund- och ordningslag för att olagligförklara handlingar som muslimer uppfattar som kränkande är bara toppen på ett isberg och det senaste i en process som pågått under lång tid som en del av det multikulturalistiska samhällsprojektet.

En lång rad exempel kan radas upp på hur det blivit mer regel än undantag att göra eftergifter överallt där risk finns att något kan förarga landets växande muslimska invandrargrupp. Kritiker har kallat det för självcensur och skuggkalifat. Det nya idag är att man nu vill ta steget mer fullt ut från det informella till det formella med ändringar i lagen.

Många har reagerat på de dubbla måttstockarna i bemötandet av traditionellt kristna jämfört med bekännande muslimer. Och nu tar de kristna själva till orda i protest.

Kristna reagerar

I en opinionstext i den kristna tidningen Dagen beskriver Joakim Lundqvist, pastor i Livets ord den situation den situation av spott och spe som traditionella bekännande kristna i Sverige tvingas leva med och där man inte ens får något stöd utan tvärtom motarbetas även av den av den politiska vänstern annekterade Svenska kyrkan.

Det som kallas kränkningar och hatbrott mot muslimer är ofta helt sanktionerat beteende gentemot kristna bekännare, menar Lundqvist. Han räknar upp en rad exempel på hur detta tar sig uttryck.

Strukturell hets mot kristna i skolan

Lundqvist har som initiativtagare till den kristna elev- och studentorganisationen Ny Generation fått en inblick i de attityder som förekommer och accepteras i skolan mot bekännande kristna. Han beskriver en situation med ständiga trakasserier från sekulära elever och elever som bekänner sig till andra religioner som lärare och rektorer inte gör något för att stoppa utan tvärtom sanktionerar och själva deltar i.

Lundqvist berättar hur man på skolor använder studentbanketter som ska vara öppna för alla men där temat är att håna och förlöjliga kristna. Detta i syfte att hetsa mot och förnedra utpekade elever som tillhör Ny generation på skolan och som exempelvis avlagt löfte att inte ha sex före äktenskapet.

Skulle aldrig ha tillåtits mot muslimer

Lundqvist menar att något liknande aldrig skulle ha tillåtits på något evenemang i skolan om målgruppen i stället varit muslimskt troende elever. Det skulle ha fått långt gående konsekvenser för de inblandade. Men när det gäller kristna är sådana event tvärtom sanktionerade av skolledningarna som inte sällan själva tar initiativ till och aktivt deltar i dem.

”Det är uppenbart att Sverige lever med helt olika måttstockar – att kristna är lovligt villebråd medan ett nedsättande agerande gentemot andra grupper ses som hatbrott”, skriver Lundqvist.

Samnytt har tidigare i flera artiklar rapporterat om den inkvisitoriska förföljelse som den kristna läraren Selma Gamaleldin utsatts för. Hon får inte längre arbeta som lärare på grund av att hon – med stöd i den biologiska vetenskapen – inte vill lära ut att det finns fler än två kön.

Hets mot kristna i etablerade medier

Lundqvist nämner också den hets som traditionellt kristna utsätts för av journalister på några av landets största tidningar. Värst är man på Socialdemokraterna och LO närstående Aftonbladet. Det man tror ör för grovt för att få godkänt för att publicera i tryck, ägnar man sig i stället åt att skicka ut i sociala medier.

Här skrev, i samband med KD-ledarens sommartal, Lina Stenberg som varit ledarskribent på Aftonbladet att det minsann ”inte är synd om kristna”. Lundqvist påtalar i kontrast till detta påstående att ”kristendomen är världens mest förföljda religion” och att ”360 miljoner kristna i dag lever i länder med stark förföljelse mot dem”. Han presenterar också siffror som att 5600 människor mördade, fler än 6000 fängslades och 4000 kidnappades av ingen annan anledning att det är bekännande kristna.

En annan profilerad vänsterjournalist, Myra Åhbeck Öhrman, skrev i sociala medier att ”Livets ord-töntar utsätts inte för hatbrott pga sin etnicitet eller kultur och behöver därför inte min sympati …”. Lundqvist noterar hur detta kontrasterar mot den syn man från samma politiska håll har på muslimers rätt att åtnjuta skydd mot kritik genom att åberopa sin etnicitet och kultur.

Hetsen mot traditionella kristna har även lett till attentat. Livets ord, där Lundqvist alltså är pastor, lokaler utsattes för en tid sedan för ett bombdåd ”efter att medier vispat upp en hatstorm mot vår församling”. Det föranledde inte samma högröstade fördömanden från landets åsiktsskribenter som när en moské fick en molotovcocktail kastad mot sig.

Mot koranbränning – och eldningsförbud

Lundqvist klargör att han inte är någon vän av att elda religiösa skrifter, vare sig det handlar om koraner eller biblar, men att den oviljan måste vägas mot ”vilka långtgående konsekvenser ett förbud mot koran- eller bibelbränningar kan få för vårt samhälle, vår yttrandefrihet och faktiskt också vår religionsfrihet”.

”Vad som däremot är enormt viktigt är att ett samhälle inte kan skapa sina spelregler utifrån rädsla att reta upp den mest lättkränkte i rummet. Om man alltid låter den som skriker högst få som han eller hon vill, har man skapat sig ett snabbt sluttande plan. Så uppfostrar man inte barn, och så bör man sannerligen inte styra ett land”, avrundar Lundqvist.