Enligt filmproducenten Lena Rehnberg befinner sig svensk film i en enorm kreativ kris och man ägnar mer tid åt vem som står bakom kameran än kreativa visioner. Situationen menar hon har skapat en tystnadskultur och en rädd och ängslig bransch.

2019 var det sämsta året för svensk film sedan millennieskiftet. Allt färre vill se filmer som produceras i Sverige. Från Filminstitutet och vd Anna Serner har man hela tiden fokuserat på att få in fler kvinnor i branschen som svaret på problemet.

LÄS ÄVEN: 2019 blev rekorddåligt för svensk film – filmpolitiken möter stark kritik

Institutet som varje år delar ut 313 miljoner kronor i filmproduktionsstöd saknar enligt filmproducenten Lena Rehnberg visioner för hur den svenska filmen ska kunna locka tillbaka publiken.

– Vi har en enorm kreativ kris i Sverige och det här har bäddats för under lång tid med tanke på att det inte har funnits några visioner om vad det är för film vi ska göra. Det har bara pratats om vem som ska göra filmen, säger hon till Sveriges Radio.

Aktivism

Rehnberg menar även att Serner har anammat ett aktivistspråk.

LÄS ÄVEN: Filminstitutets vd hotar med slopat stöd till manliga filmskapare

– Anna Serner har bara pratat om att vi måste få in kvinnliga regissörer. Det har varit den enda stridsfrågan från henne, och jag säger stridsfråga för på något sätt har hon anammat ett aktivistspråk trots att hon är vd.

En ängslig bransch med tystnadskultur

Allteftersom det blivit svårare att finansiera film har branschen blivit alltmer beroende av stöd från Filminstitutet. Situationen har skapat en ängslig bransch, menar Rehnberg, där man i hög grad blir styrda och inte vågar pröva något nytt.

– Alla är rädda för att inte få något stöd och för att bli kritiserade. Det finns en enorm tystnadskultur. Det är en rädd bransch, filmbranschen.

LÄS ÄVEN: Rasbiologiska kriterier för bästa film även på Guldbaggegalan

Lösningen menar hon är att Serner lämnar över till en ny vd.