Av den partipolitiska debatten kan man få intrycket att Sverigedemokraternas väljare är en skara ideologiskt väsensfrämmande figurer som saknar och aldrig har haft några beröringspunkter med de övriga partierna. En rapport sammanställd av valforskaren Henrik Ekengren Oscarsson visar att även om partiet attraherat många förstagångsväljare och tidigare icke-röstare från sofflocket så består lejonparten av väljarunderlaget av personer som tidigare röstat på men övergett de andra partierna. De i särklass största väljarförlusterna till SD är det M och S som gjort.

Henrik Ekengren Oscarsson är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, leder det fortlöpande Valforskningsprogrammet och är en av media flitigt anlitad expertkommentator i frågor som rör allmänna val i allmänhet och väljarströmmar mellan partierna i synnerhet. Inför den stundande valrörelsen riktar han sökarljuset mot den i modern svensk historia exempellösa framgångssagan Sverigedemokraterna för att få ett grepp om varifrån partiets stadigt ökande antal väljare kommer och hur man utifrån det kan tro att SD:s framtid kommer att se ut.

”Att kunna beskriva och förklara väljarströmmar mellan partier är viktigt för att förstå politisk och samhällelig förändring”. Så inleder Ekengren Oscarsson ett inlägg på sin blogg där han med utgångspunkt från sin rapport ”Flytande väljare 2018” analyserar varifrån Sverigedemokraterna så här långt rekryterat sina väljare.

Siffrorna visar att det är det sätt på vilket två stora statsbärande partierna M och S regerat landet och hur det förändrat Sverige som genererat de största väljarströmmarna till SD. Skillnaden nu jämfört med tidigare är att dessa två partier inte längre har den gemensamma avståndstagande hållning man tidigare hade. Medan S fortfarande håller fast vid att vägra all dialog med SD har M efter epoken Reinfeldt öppnat dörren alltmer för ett samarbete.

Moderater, socialdemokrater, förstagångsväljare och soffliggare

Sverigedemokraterna har genom åren varit ett av de mer framgångsrika när det gäller att aktivera och dra till sig soffliggare. Man har också varit duktig på att rekrytera förstagångsväljare – ett faktum som motsäger den hypotes som framkastats av statsvetare om att partiet står för otidsenliga och omoderna värderingar som kommer att försvinna i takt med generationsskiftet där gamla konservativa väljare dör och unga mer ”progressiva” väljare tillkommer.

SD:s stora väljarbas består dock av väljare som man tagit från de övriga ”sjuklöverpartierna”. Och de i särklass största väljarförlusterna till partiet är det Moderaterna och Socialdemokraterna som har gjort med 284 000 respektive 221 000 väljare. Det har genom åren skett en förskjutning i balansen där SD tidigare rekryterade flest väljare från S men på senare tid fler från M. SD har också kommit att uppfattas mer som ett borgerligt parti de senaste åren då man varit framgångsrik i att skapa relationer med M, KD och arbetsgivarorganisationerna men lyckats väsentligt sämre med S och LO.

200 000 från övriga partier

Sverigedemokraterna har också netto tagit väljare från de övriga riksdagspartierna, sammanlagt närmare 200 000. Samtidigt har det genom åren förekommit andra stora väljarrörelser från S och M som inte gått till SD. Under en period var exempelvis MP framgångsrika med att stjäla S-väljare och C med att ta väljare från M.

Sverigedemokraterna är i sin sedan bildandet oavbrutna svit av valframgångar unika i svensk partihistoria. Partiets framgångar har också skapat den största politiska turbulensen i Sverige i modern tid. Sedan partiet kom in i riksdagen 2010 har den allt annat överskuggande frågan i riksdagsval och regeringsbildningar varit hur man ska hindra partiet från att få politiskt inflytande över den praktiska politiken.

Att på det sättet ställa de politiskas sakfrågorna i skuggan för att ägna sig åt ”oheliga allianser” i syfte att isolera SD har inte fått önskad effekt. Många väljare har betraktat det som ett oseriöst beteende och väljarströmmarna till SD har fortsatt. Strömhoppen till SD fortsätter att komma från olika håll där den gemensamma faktorn är att även om man har olika ideologisk grundsyn så är man ense om att migrationen är en ödesfråga för landet och i att det krävs en avsevärt stramare invandringspolitik för att få ordning på Sverige och komma till rätta med ett flertal systemhotande samhällsproblem.

Många strömmar till, få lämnar

SD utmärker sig också som ett parti man gärna går till men ogärna lämnar. Partiet har varit bäst på att slå vakt om och inte i nästkommande val förlora de väljare man vunnit i valet innan. En förklaring kan vara att den pejorativa retorik som företrädare för dessa väljares tidigare partier ofta använder om SD-väljare effektivt stänger dörren för ett återvändande. Hos den socialdemokratiska väljare som gått till SD och av Stefan Löfven blivit jämställd med en nazist kan det finnas en psykologisk spärr att gå tillbaka till sitt gamla parti.