I våras gick två nordiska konfliktforskare emot den optimistiska bilden av att Ukraina var på väg att vinna kriget mot Ryssland. Ett drygt halvår senare ser de vissa förändringar. Ukraina har gjort militära framsteg och mediernas rapportering har blivit mindre ensidigt optimistisk. Men någon avgörande seger ser ingen av dem framför sig – och en verklig fred kan fortfarande ligga flera år bort.

När Samnytt i mars granskade rapporteringen om Ukrainakriget hade det gått fyra år sedan Ryssland inledde sin storskaliga invasion. Trots ett fortsatt utnötningskrig med stora förluster på båda sidor framfördes från politiskt håll återkommande budskap om att Ukraina var på väg mot seger.

En av dem som då uttalade sig var Finlands president Alexander Stubb. I samband med fyraårsdagen av invasionen hävdade han att Rysslands förlustsiffror var ohållbara och slog fast att ”Ukraina är på väg att vinna kriget”.

Konfliktforskaren Tyyne Karjalainen vid Utrikespolitiska institutet i Finland gjorde en annan bedömning.

– Som forskare är min uppgift att föra fram en aktuell bild av läget, och för mig är den att Ukraina just nu håller på att förlora, sade hon då.

Även konfliktforskaren Therese Pettersson vid Uppsala universitet var kritisk till den bild som förmedlades. Hon pekade bland annat på osäkerheten kring förlustsiffrorna och på att uppgifter från de krigförande parterna och olika underrättelsetjänster ofta återgavs som fakta trots att de var svåra att verifiera.

LÄS ÄVEN: Forskaren: Svenska medier och politiker vilseleder med propaganda om Ukraina-kriget

Nu har Samnytt på nytt talat med båda forskarna om vad som har hänt sedan dess – och om de i dag gör en annan bedömning av kriget.

Pettersson: ”Ingen håller på att vinna kriget”

Therese Pettersson anser att grundläget i stort är detsamma som i våras. Ryssland förlorar fler soldater vid fronten än Ukraina, men har samtidigt en betydligt större befolkning att rekrytera ur.

Västliga vapenleveranser är fortsatt mycket viktiga för Ukraina, framhåller hon, men landet har också byggt upp en egen försvarsindustri i snabb takt. Framför allt gäller det drönare som blivit en alltmer dominerande del av krigföringen.

Har krigsläget förändrats på något avgörande sätt sedan vi talades vid i våras?

– Jag skulle säga att när det kommer till hur det går så är det väl i stort sett samma situation. Det är ju ingen som håller på att vinna kriget. Det är fortfarande väldigt små territoriella förändringar och stora förluster när det kommer till soldater.

Ukraina har samtidigt visat en växande förmåga att genomföra attacker långt inne på ryskt territorium. Bland målen finns energi- och annan ekonomiskt betydelsefull infrastruktur.

Pettersson konstaterar att detta för kriget närmare även ryssar långt från gränsområdena och bland annat kan få invånare i Moskva och Sankt Petersburg att känna sig mindre skyddade. Men därifrån är enligt henne steget långt till att sådana attacker skulle tvinga fram en förändrad rysk krigspolitik.

– Det är en ganska lång väg tror jag till att säga att det skulle sätta så stor press på Ryssland att man skulle se en faktisk förändring.

Mindre segerviss rapportering

En förändring sedan i mars tycker Pettersson däremot sig se i medierna. Den tidigare bilden av ett Ukraina på väg mot seger framträder enligt henne inte lika tydligt längre. Rapporteringen har i större utsträckning kommit att handla även om Ukrainas problem, däribland manskap, desertörer och tvångsrekrytering.

Tycker du fortfarande att mediernas bild är mer optimistisk än vad utvecklingen på slagfältet motiverar?

– Jag tycker inte att den bilden målas upp riktigt lika starkt i media i dag, men det beror väl på vilken media man läser kanske. Men om jag tänker på den bilden jag tar del av så känns det inte som att man målar den så starkt som det var då när de här uttalandena kom. Att Ukraina höll på att vinna kriget. Så är det ju inte.

Pettersson konstaterar samtidigt att optimistiska berättelser om ukrainska framgångar fortfarande återkommer och pekar på att de också kan användas för att motivera det omfattande militära och ekonomiska stödet från väst.

Ukraina har blivit ledande på drönarkrig

En faktor som förändrat kriget är den snabba utvecklingen av drönare. Ukraina har enligt Pettersson blivit så framstående på området att rollerna delvis har vänts. Det är inte längre bara Ukraina som lär sig drönarkrigföring av väst.

– Nu är det snarare så att vi åker dit för att studera och lära oss av hur Ukraina gör, för den här utvecklingen inom drönarindustrin har gått otroligt fort.

Utvecklingen påverkar också frågan om Ukrainas tillgång på soldater. Rapporter om tvångsrekryteringar, desertörer och problem att fylla leden har blivit vanligare, men Pettersson ser inte någon omedelbar situation där Ukraina får slut på manskap.

Drönarna har gjort att stora koncentrationer av soldater blivit mycket sårbara och att delar av krigföringen kan bedrivas med betydligt färre soldater än tidigare.

Kan Ukraina förlora därför att deras soldater tar slut före de ryska?

– Inom den närmaste framtiden ser det inte ut så att det skulle bli brist på folk. Men det fortsätter ju att dö soldater i väldigt stor utsträckning. Så det är klart att någonstans tar det slut.

Ett särskilt problem är enligt Pettersson förlusten av erfaren och välutbildad personal, som inte snabbt kan ersättas med nyrekryterade soldater.

Sanktioner ”mer en markering”

Ett annat återkommande inslag i västvärldens strategi har varit de omfattande ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Där är Pettersson skeptisk till hur mycket som faktiskt kan åstadkommas.

Ryssland har kunnat hitta andra marknader, inte minst Kina, samtidigt som handel med bland annat ryska energiråvaror fortsatt på olika sätt med väst, i enlighet med gamla kontrakt som inte omfattas av sanktionerna.

Har sanktionerna blivit ett effektivt sätt att pressa Ryssland att ändra sin politik?

– Sanktioner är ju ett svårt verktyg att använda. Det är väldigt sällan som sanktioner är tydligt effektiva. De är svåra att rikta så att de tar där de ska.

Hon beskriver dem snarare som ett sätt för västvärlden att visa sitt politiska avståndstagande.

– Det handlar nästan mer om en markering, att man vill markera att det här är någonting vi är emot, snarare än att det faktiskt får stora konsekvenser ekonomiskt. Man hittar ofta sätt att hantera och gå runt det på olika sätt.

Förlustsiffrorna fortsatt osäkra

Också frågan om hur många som faktiskt har dödats i kriget är fortsatt svårbesvarad. Pettersson hänvisar bland annat till projekt som samlar in namn på stupade genom dödsannonser, offentliga register och andra öppna källor. På rysk sida finns Mediazona och på ukrainsk sida bland annat UA Losses.

I våras hade UA Losses enligt Pettersson omkring 80 000 namngivna stupade ukrainare. För Ryssland uppskattar hon att Mediazonas motsvarande verifierade siffra nu ligger på drygt 250 000. Men siffrorna ska ses som en lägstanivå.

– Det är ju jättesvårt. Man har varit sparsam med den informationen under hela kriget. Men det finns någon sorts minimumförluster på båda sidor.

Uppsala Conflict Data Programs data innehöll till och med 2025 drygt 370 000 registrerade dödsfall i kriget, enligt Pettersson. Den övervägande delen var kombattanter. Hon varnar samtidigt för att mycket höga siffror som förekommer i debatten inte alltid avser enbart döda.

– Många av de här siffrorna som figurerar slår ihop dödade och de som blir allvarligt skadade, alltså de som tas ur striden och inte kan fortsätta strida.

Även de verifierade dödstalen är dock konservativa. Saknade kan senare identifieras genom exempelvis DNA, samtidigt som andra kan befinna sig i fångenskap.

”Ett krig som kommer att nöta på”

Någon tydlig väg ut ur konflikten ser Pettersson inte. För Ukraina handlar kriget om landets överlevnad som suverän stat. Samtidigt har den ryska ledningen bundit upp sig vid bilden av de ockuperade områdena som delar av Ryssland. Det gör en kompromiss politiskt mycket svår för båda sidor.

När och hur tror du att kriget kan ta slut?

– Det är svårt att se ett slut på det här kriget inom de närmaste åren i alla fall. Ingen av parterna kan ge sig egentligen.

Ett tänkbart scenario är enligt Pettersson att frontlinjen med tiden i praktiken fryser.

– Det som är mest troligt är väl att man fortsätter med den här låsta situationen, en ganska statisk frontlinje. Att Ukraina inte ger upp Donbass till exempel, men att man ändå inte har kontroll över det territoriet. Det känns som att det här är ett krig som kommer att nöta på tyvärr.

Karjalainen: Ukraina har flyttat momentum

Tyyne Karjalainen gör i dag en delvis ljusare bedömning av Ukrainas militära utveckling än när Samnytt uppmärksammade hennes kritik mot president Alexander Stubb i våras. Men hennes övergripande slutsats har inte förändrats.

I februari sade du att Ukraina höll på att förlora. Hur ser du på läget i dag?

– Den övergripande bilden är fortfarande densamma. Inget hinder har uppstått för Ryssland att fortsätta kriget. Så länge kriget kan fortsätta tjänar det i sig Rysslands mål.

Samtidigt framhåller hon att Ukraina under det senaste halvåret nått betydande militära framgångar.

– Under de senaste sex månaderna har Ukrainas framgångar varit anmärkningsvärda. Jag anser verkligen att landet har lyckats flytta momentum i kriget till sin egen fördel.

Hon pekar särskilt på de ukrainska långdistansattackerna mot rysk energiinfrastruktur, som enligt henne demonstrerar både ökad militär effektivitet och snabb teknisk innovation. Men parallellt har situationen blivit farligare i ukrainska städer, bland annat på grund av brist på luftvärn och system för att skjuta ned ryska robotar och drönare.

”Tillräckligt för att fortsätta – inte för att avsluta”

Karjalainen återkommer flera gånger till en paradox i västvärldens stöd. Hennes kritik i våras handlade enligt henne inte om att stödet till Ukraina var för stort – utan om motsatsen.

– Vi stöder Ukraina tillräckligt för att fortsätta kriget, men inte tillräckligt för att Ukraina ska kunna avsluta det och skapa incitament för Ryssland att faktiskt gå in i fredsförhandlingar.

LÄS ÄVEN: Ukraina begär tiotals miljarder till – väcker irritation i EU

Det betyder enligt Karjalainen inte att hon tror att Ukraina med tillräckligt mycket västligt stöd kan driva Ryssland från samtliga ockuperade områden.

– Ryssland är fortfarande en kärnvapenstat och det finns gränser för vad som kan uppnås.

Däremot tror hon att större ukrainsk militär förmåga skulle kunna öka pressen på Moskva tillräckligt för att åtminstone få till stånd en paus i striderna eller förhandlingar.

Hon ser också investeringar i Ukrainas försvarsindustri som något som i dag ligger i Europas eget intresse. Landet har under kriget blivit ett centrum för teknisk innovation som europeiska försvarsmakter själva kan dra nytta av.

Varnar för demokratisk tillbakagång

Samtidigt skiljer Karjalainen mellan akut militärt stöd och det mer långsiktiga ekonomiska stödet. Det senare bör enligt henne fortsatt vara förenat med tydliga krav på reformer, eftersom kriget medför risker för demokratisk tillbakagång och maktkoncentration i Ukraina.

Frågan blir särskilt tydlig när det gäller president Volodymyr Zelenskyjs ställning och de uppskjutna valen. Korruptionsskandalerna i presidentens närmaste krets har också avlöst varandra. Karjalainen beskriver situationen som ett genuint dilemma.

Behöver Ukraina hålla val för att återupprätta den demokratiska legitimiteten – eller skulle ett val mitt under kriget riskera att försvaga landet?

– Det är tydligt att Zelenskyjs regering centraliserar makten och inte använder makten transparent, och den bör hållas ansvarig. En demokratisk process skulle behövas för att säkerställa att landet fortsätter på sin demokratiska väg.

Men presidentval under kriget innebär samtidigt stora risker. Karjalainen pekar på att tidigare ukrainska presidentval varit hårda och turbulenta och ofta kantats av allvarliga anklagelser om bland annat korruption och förräderi. Att utlösa en sådan politisk strid mitt under ett pågående krig skulle kunna destabilisera landet.

– Det finns ett verkligt behov av val, men samtidigt är det mycket riskabelt att genomföra dem.

En kompromiss som diskuterats av ukrainska forskare är enligt Karjalainen att börja med lokala eller regionala val, eller möjligen parlamentsval, men vänta med presidentvalet.

Tror inte Ukraina får tillbaka allt territorium

Än mer komplicerad är frågan om vilka territoriella eftergifter som kan bli nödvändiga för att kriget någon gång ska kunna avslutas. Karjalainen bedömer att det med dagens ryska ledning och internationella situation är mycket osannolikt att Ukraina återfår kontrollen över samtliga territorier som Ryssland tagit.

Kan en framtida fred innebära att Krim och även delar av östra Ukraina i praktiken blir kvar under rysk kontroll?

– I den nuvarande situationen, med Rysslands nuvarande ledning och det nuvarande internationella politiska läget, är det mycket osannolikt att Ukraina skulle återfå kontrollen över alla sina territorier. Här gör Karjalainen en viktig åtskillnad mellan faktisk och juridisk kontroll.

– Det finns redan en sorts acceptans för att dessa regioner, Donbass och Krim, kommer att förbli under rysk kontroll.

Det betyder dock inte att ukrainarna accepterar att områdena blir ryska i juridisk mening.

– Zelenskyj kan inte underteckna ett avtal som juridiskt överför dessa territorier till Ryssland, eftersom det skulle leda till enorma massdemonstrationer. Ukrainska medborgare skulle inte acceptera det.

Karjalainen anser att Ukrainas mest akuta problem i dag inte är territorierna i sig, utan det faktum att landet hålls fast i ett krig som hindrar ekonomisk utveckling, demokratisering och integration med väst.

– Huvudmålet är för närvarande inte att återföra dessa territorier till ukrainsk kontroll, utan att på något sätt bli av med kriget, eftersom kriget är så skadligt för samhället och hela staten måste räddas ur krigets gisslan.

Eftergift löser inte problemet

Samtidigt varnar Karjalainen för slutsatsen att kriget därför enkelt kan lösas genom att Ukraina avstår territorium.

– Huvudproblemet är inte territorierna. Huvudproblemet är att även om dessa territorier nu ges till Ryssland så kan kriget komma att fortsätta från nya positioner.

Hon efterlyser därför större internationellt tryck på Moskva.

– Problemet är att det inte finns tillräckligt med press på Ryssland för att faktiskt stoppa kriget. Det är huvudproblemet.

Ser en ”frusen konflikt” framför sig

Det mest sannolika slutet är enligt Karjalainen därför inte någon klassisk fredsuppgörelse där alla territoriella och politiska frågor löses. I stället ser hon framför sig ett vapenstillestånd eller ett ofullständigt fredsavtal som lämnar stora delar av konflikten olösta.

Hur skulle en sådan fred kunna se ut?

– Det mest sannolika scenariot som jag ser är någon form av överenskommelse, antingen ett fredsavtal eller ett avtal om vapenvila, som är bräckligt och ofullständigt. Det blir inte en fullständig fred.

Resultatet skulle kunna bli något som liknar en frusen konflikt, där mindre angrepp och incidenter fortsätter samtidigt som storskaliga strider tillfälligt upphör. Men det skulle i sin tur skapa nya problem.

LÄS ÄVEN: EU: Nu ska fyra nya länder in – varav ett i krig

Om gränsen förblir oklar och Krim och Donbass står under rysk kontroll är frågan enligt Karjalainen om Ukraina verkligen kan fortsätta sin integration med väst och utvecklas till en stabil rättsstat och demokrati. Risken är i stället att landet fastnar i ett permanent tillstånd någonstans mellan krig och fred.

– Om freden är så bräcklig och tunn att Ukraina förblir i en situation mellan fred och krig kan det fortfarande hindra landet från att hålla val, skapa transparens i regeringsarbetet, utvecklas ekonomiskt och integreras med väst.

”Det kommer sannolikt att ta år”

Inte heller Karjalainen tror därför på något snabbt slut på kriget. Vi bör räkna med att det kommer att fortsätta i flera år till.

Om du ändå måste uppskatta tiden – talar vi om ett, två eller fem år innan det blir fred?

– Jag skulle nog säga att det sannolikt kommer att ta år.

Ett mer omfattande vapenstillestånd skulle enligt henne kunna komma tidigare om Europa och USA lyckas skapa tillräckligt tryck på Ryssland. Men någon fullständig och varaktig fred ser hon inte inom överskådlig tid.

Drygt ett halvår efter att de båda forskarna gick emot den mer segervissa bilden av kriget har alltså vissa saker förändrats. Ukraina har utvecklat sin militära förmåga och nått framgångar som Karjalainen beskriver som anmärkningsvärda. Pettersson anser samtidigt att mediernas rapportering blivit mindre ensidigt optimistisk.

Den större bilden är betydligt mer statisk. Frontlinjen rör sig långsamt, hundratusentals människor har dödats, ingen av parterna tycks kunna acceptera villkoren för att ge upp – och den fred som forskarna kan skönja liknar mindre ett definitivt slut på kriget än ett långvarigt och bräckligt tillstånd mellan krig och fred.