Sveriges kommuner saknar beredskap för många av de problem som uppstår till följd av de kulturella och religiösa sedvänjor som invandrare från den lågutvecklade delen av världen tar med sig till Sverige. En kartläggning som SR Ekot gjort visar att bara var tredje kommun har någon handlingsplan för att hantera att barn förs utomlands och gifts bort.

Barn- och tvångsäktenskap är en djupt rotad tradition i muslimska och andra lågutvecklade länder varifrån merparten av Sveriges asyl- och anhöriginvandrare kommer. Många invandrare är inte beredda att överge dessa och andra traditioner trots att de står i strid med såväl svensk lag som svenska värderingar. Man tvingar även barnen, som kanske är födda i Sverige, att hålla fast vid ursprungslandets primitiva sedvänjor.

Kommunerna svävar i okunnighet
Att invandrarbarn gifts bort, inte sällan genom att med tvång föras utomlands till det land som familjen uppger sig ha flytt ifrån, är något som det funnits en officiell medvetenhet om i åtminstone ett par decennier. Trots det står en majoritet av Sveriges kommuner handfallna inför fenomenet.

SR Ekots kartläggning visar att bara drygt var tionde kommun för statistik på den här typen av händelser. Varför man från kommunalt håll inte vill vara öppen med siffrorna framgår inte. I andra liknande sammanhang har argument framförts om att det kan vara utpekande och stigmatiserande för redan utsatta grupper att redovisa siffror av det här slaget.

Något fler, men fortfarande en klar minoritet av kommunerna, har tagit fram en handlingsplan för hur socialtjänsten, skolan, polisen och andra relevanta instanser ska hantera en händelse där ett invandrarbarn plötsligt försvinner och befaras ha förts ut ur landet för att giftas bort, ibland också för att könsstympas.

Stort mörkertal
En konsekvens av den bristfälliga beredskapen är att ingen kan svara på hur vanligt det är att barn förs utomlands och gifts bort mot sin vilja. Mörkertalet är stort uppger Azam Qarai, verksamhetsansvarig på Linnamottagningen som hjälper hedersvåldsutsatta barn och kvinnor, för SR Ekot. Men redan det man vet är alarmerande.

Bara under förra året finns minst 31 fall registrerade, vilket innebär att ett lägsta-scenario är att flera invandrarbarn råkar ut för detta varje månad. Drygt 80 kommuner valde att inte svara på SR Ekots frågor, varför fler registrerade fall kan finnas som inte kommit med i kartläggningen.

Barn mördas under kommunens radar
Azam Qarai på Linnamottagningen nämner som en orsak till att mörkertalet är så stort att det råder ”ett glapp mellan skola och kommun där många barn tappas bort”. Det är inte alltid som skolan gör någon orosanmälan när ett invandrarbarn plötsligt försvinner från klassen och då blir det heller inget ärende på socialtjänstens bord.

– Tappar man kontakten med ett barn, då räknas det inte in i någon statistik. Det hemska är att vi har de som har blivit mördade och då har inte heller kommunerna någon aning om det, förklarar Azam Qarai för SR Ekot.

Mikael Thörn, som är utredare på Jämställdhetsmyndigheten, är kritisk till hur det ser ut i kommunerna och konstaterar i en kommentar till SR Ekot att statistik och uppföljning är en förutsättning för att upptäcka var i kommunen det brister och vilka orsakerna är till att man inte får bukt med problemet.

Bara en del av hedersproblematiken
Tvångsäktenskapet utgör i sig endast toppen av ett isberg för den drabbade. Det är bara en av många yttringar för den religiösa och kulturella hederskultur som barnet tvingas leva under och som starkt begränsar barnets frihet, inte sällan genom sträng övervakning, hot och våld – i vissa fall dödligt sådant.

I vissa kommuner med hög utomvästlig invandring och omfattande kulturell- och religiös hedersproblematik finns så kallade samordnare mot hedersvåld och förtryck. Deras uppdrag är att öka kunskapen hos andra kommunanställda, bland annat i socialtjänsten och skolan, som i sitt jobb kommer i kontakt med de aktuella invandrargrupperna.

En sådan hårt belastad kommun är Göteborg. Där arbetar Katarina Idegård med dessa frågor och anser att det gett resultat. Hon konstaterar att den höjda kompetensen bland de kommunanställda lett till att man upptäcker mer av det hedersrelaterade våld som försiggår bland invandrarna.

Det innebär att kommunen oftare kan ingripa och hjälpa den som drabbats, men indikerar samtidigt att problemet är betydligt mer omfattande än vad man tidigare har trott när bara en mindre del av fallen upptäcktes.