DEBATT Oräkneliga diskussioner och läsning av otaliga” objektiva” tidningar gällande ”demokratihotet” har fått mig inse att argumenten som framförs av ”demokratimänniskor” är snarlikt identiska. Det innefattar att de här individerna inte bar har samma åsikt, de argumenterar också på samma känslomässiga monotona sätt.

Jag vill här fokusera på vad som kännetecknar en totalitär stat och vägen dit i förhållandet mellan medborgare samt mellan stat och individ. Inom oss själva besitter vi dygder såväl som laster. Vissa av dessa laster kommer väl till hands för totalitära staters maktupprättande, men jag hävdar bestämt att de här lasterna också brukas inom gränserna av demokratiska stater som Sverige.

Tzvetan Todorov var den filosof som ringade in dessa ”ordinära laster” och vars begrepp jag kommer att använda. Lasterna är fragmentering, avpersonalisering och maktens njutning.

Fragmentering är enkelt förklarat en uppdelning av dig själv i syfte att hantera exempelvis vissa avskyvärda handlingar. Todorov drar paralleller i sin bok om fångvaktare under Förintelsen som gjorde fruktansvärda saker men när dagens arbete var klart kunde komma hem och vara en älskvärd far och make. De här sortens fragmentering kan vi se inom vänstern idag där individer tillhör antidemokratiska, rent fascistiska organisationer men samtidigt är respekterade föräldrar och arbetare.

På liknande sätt beskrev den brittiska moralfilosofen Mary Midgley att det moderna samhället bidrar till att dölja personligt ansvar, vilket i sin tur kan medföra onda konsekvenser. Att politiker från vänsterflanken sprider hatpropaganda om SD men inte behöver stå för konsekvenserna av det är ett bra exempel.

Avpersonalisering av meningsmotståndare har blivit ”demokratins försvarares” signum. Genom att ge Sverigedemokrater en etikett av att vara demokratimotståndare skapas det medvetet en sorts undermänniskor till de äkta demokraterna.

Försök till uteslutning ur fack och civilsamhället samt undervisning för barn i hur SD ser på människovärdet ur sitt eget känslomässiga narrativ snarare än ur ett sanningsperspektiv blir tillåtet. Påpekas detta så är även det ett hot mot demokratin. Ett färskt exempel på detta finns. Sverigedemokrater är inte personer eller politiker längre utan ”demokratimotståndare”.

Maktens njutning innebär förenklat att ”leka gud”. Personer, företag och institutioner får bestämma över en Sverigedemokrats öde. Uteslutning och avskedning enbart på grund av partitillhörighet utan sakliga skäl. Fortfarande gäller förvisso lagar som skyddar mot bland annat uppsägning men hur länge till?

Ett exempel är Handels styrelse som ändrade i sina stadgar att avstängningar från uppdrag inte längre ska kunna överklagas till en instans utanför Handels. Detta innebär att en individ som blivit utesluten på felaktig grund helt enkelt måste acceptera det.

Avslutningsvis vill jag ta upp totalitarismens kännetecken i förhållande mellan stat och individ: (1) Synen på fienden, (2) Staten avgör vad som är moraliskt rätt och fel och (3) Staten kontrollerar individens sociala liv.

Genom att göra SD till demokratimotståndare blir SD fienden, och folket tillåts att göra likadant. Det är en väsentlig skillnad på meningsmotståndare och fiender i aspekten att fiender aldrig ska accepteras.

Genom att SD inte ska accepteras så anses inte enbart vår politik vara dålig, den är moraliskt fel och illegitim, och avgörs av vad som är moraliskt riktigt och moraliskt orätt. Tycker partier inte ”rätt” är det moraliskt fel och bör således inte accepteras.

Samtidigt som detta sker ser man till att göra folket beroende av staten i tron att vi lever i frihet. Staten kontrollerar medborgarnas sociala liv genom skrämselpropaganda om hur ett samhälle kommer se ut om SD kommer till makten

På dessa sätt motarbetas Sverigedemokrater dagligen av ”demokratiförsvarare” och folket av staten. Det är viktigt att vi aldrig accepterar argumenten från de äkta demokratimotståndarna.

Fredrik Thomasson
Politisk sekreterare SD Blekinge, statsvetar- och filosofistudent