➤ Axel Andén på Medievärlden skrev – som en del av bevakningen av #metoo-avslöjandena – om den kultur av sexuella brott, trakasserier och sexism som funnits och finns på den vänsterliberala boulevardtabloiden Expressen. Det fick Expressens chefredaktör Thomas Mattsson att ilskna till, ringa upp Andén och kräva avpublicering eller omfattande strykningar i artikeln.

Om Andén inte lydde hotade Mattsson med att ”vidta åtgärder”. I en uppföljande artikel skriver Andén om ordväxlingen mellan honom och den ilskne Mattsson och redogör för den research med ett 20-tal olika källor som artikeln om kulturen på Expressen baserades på. Andén uttrycker också förvåning över hur mycket energi Expressen lagt ned på att försöka stoppa publiceringen.

Andén berättar att Mattsson fått nys om Medievärldens artikel redan innan den publicerades och då ringt upp tidningen för att försöka få artikeln stoppad. Mattsson ska bl.a. ha sagt att Medievärlden ”skulle se löjliga ut” om de gick vidare och publicerade texten. Efter att Andén klargjort för Mattsson att denne inte är chefredaktör på Medievärlden och att tidningen fattar sina egna publiceringsbeslut tog samtalet slut.

Efter publiceringen ringde dock Mattsson upp Andén på nytt och ställde krav på avpublicering alternativt omfattande censur av artikeln. Andén gick till viss del Mattsson till mötes och tog bort en uppgift om att en nuvarande chef som tidigare utretts för men inte fällts för våldtäkt också skulle ha drogat det kvinnliga offret.

Mattsson lät sig dock inte nöja. I stället hotade han med att låta Expressens ägare Bonniers tala maktspråk mot Medievärldens ägare Alma, vilket underförstått skulle leda till obehagligheter för Andén. Mattsson sade rent ut att hans avsikt var att skada Medievärlden och även den kvinna som polisanmält den aktuella Expressen-chefen för våldtäkt.

Andén uttrycker i den uppföljande artikeln stor upprördhet över Mattssons agerande och säger att han ” aldrig någonsin tidigare varit med om något liknande”. Ytterligare ett telefonsamtal utspelar sig mellan Andén och Mattsson, där den sistnämnde fortsätter ställa krav på att bestämma vad Medievärlden ska och inte ska publicera.

Andén markerar för Mattsson att han inte ämnar ”ta bort eller ändra något” ytterligare i artikeln och säger till denne ”att han får göra vad han vill”. Även det samtalet avslutas därmed, men Expressens attacker är inte över.

Senare samma dag ringer en av Mattssons underhuggare upp för att efterforska saker om Andéns källor – något som är förbjudet i grundlagen. Andén kritiserar Mattsson för att vårdslöst ha offentliggjort uppgifter om en anonym källa som Andén använt, och därigenom möjliggjort att ringa in och identifiera personen ifråga. Avsikten kan ha varit att straffa källan och skrämma denne och andra med obekväm information om Expressen till tystnad.

Under tiden som Mattssons underlydande ansatte Andén, filade han själv på ett inlägg på sin personliga blogg med syfte att misskreditera Andén, Medievärlden och kvinnan som polisanmält Expressen-chefen för våldtäkt.

Andén avrundar sin betraktelse över Expressens agerande med följande ord:

Jag har under några dagar fått uppleva trycket från en mäktig mediekoncern och det har varit en intressant upplevelse som också säger något om vad den här frågan egentligen handlar om: Det tryck som fått så många journalister att inte våga berätta om vad chefer och kollegor i mediebranschen utsatt dem för, men som nu gör det i samband med #metoo.