I en artikel i DN skriver de om att regeringen nu vill ändra reglerna kring villkorlig frigivning. Morgan Johansson (S) citeras med ord som ”villkorlig frigivning är något man ska förtjäna” och ”det här har i alla år varit stötande”. Inga motfrågor, inget ifrågasättande.

I den andra delen lyfts Moderaterna fram med följande text:

Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell vill se långtgående reformer som enligt partiets beräkningar skulle leda till att återfallsförbrytare tvingas sitta i fängelse mellan 60 och 70 procent längre tid jämfört med dagens system.

Så hela DN:s artikel handlar alltså om S vs. M – vem som kan vara hårdast eller bäst för att skärpa en slapp lagstiftning. Precis den konflikt gammelmedia vill ha.

Bäst att tysta ner

Detta lyser igenom med jämna mellanrum, när diverse krönikörer och ledarskribenter självbelåtet för en kort stund kan lugna sig med att ”Åkesson har hamnat i skuggan”, som Lena Mellin skrev nyligen.

Det som däremot redan står klart är att Jimmie Åkesson och hans parti förpassats ut från rampljuset. De väntar just nu i kulisserna.

Det är inte alls konstigt även om Jimmie Åkesson själv sannolikt tycker det är orättvist. Sverigedemokraterna lever av missnöje och misstro.

De som minns SD i sina tidigare år, bland annat när jag aktiverade mig år 2006, så var medias absoluta favoritstrategi att helt enkelt tysta partiet. När det inte gick började demoniseringen. Sen när det inte gick målade man ut oss, och våra väljare, som dumma lantisar (rödvinsvänstern på Södermalm tror nämligen att sunt förnuft är ointelligent).

Men, precis lika glad som Mellin är när ”Åkesson hamnar i skuggan”, precis lika glada är det större journalistkollektivet när de kan mörka SD och istället lyfta fram den klassiska kampen mellan S och M.

För lyckas de med det så förblir kampen mellan två vänsterliberala partier som endast skiljer sig från varandra i marginalen.

Villkorlig frigivning SD:s paradgren

Det som blir så uppenbart med DN:s rapportering är att detta var en fråga som SD hade som paradgren, till och med långt innan valet 2010. I våra tidiga kriminalpolitiska program hade vi med det som en punkt – att avskaffa den villkorliga frigivningen.

Sen vi kom in i riksdagen 2010 var det bland det första förslaget jag, i egenskap av kriminalpolitiskt ansvarig lade: Slopande av 2/3-frigivning för våldsbrott:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort möjligheten till frigivning efter två tredjedelar av avtjänat straff enligt 26 kap. 6 § brottsbalken för brott mot liv och hälsa samt narkotikabrott, t.ex. mord, våldtäkt, rån, misshandel, narkotikabrott, inbrott och annan jämförlig brottslighet.

Samma förslag lade jag i riksdagen vartenda år sedan dess: 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017 lade partiet min motion genom andra ledamöter.

Jag debatterade frågan årligen, både under moderatledda liksom socialdemokratiskt ledda regeringar. Ingen åtgärd. Först efter Reinfeldts avgång började M sakteliga ändra sig och närmade sig SD:s politik. Men inte Socialdemokraterna. I alla fall inte i samma takt.

Socialdemokraterna ville inte skärpa

Exempelvis röstade justitieutskottet ner regeringen om ett förslag från hösten 2014, som det röstades om våren 2015, där Morgan Johansson då satt som justitieminister, i frågan om villkorlig frigivning. Det var förvisso ett mesigare förslag från Moderaterna, men vi i SD ansåg då att det var bättre än inget. Vad ansåg S då? Jo, följande (fetstil min anmärkning):

Vi anser att dagens regler om villkorlig frigivning är väl avvägda och vidhåller således utskottets tidigare ställningstagande. Vi anser därför inte att riksdagen ska göra något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsyrkandet om att skärpa reglerna för villkorlig frigivning för de som återfallit i likartad brottslighet.

Utan att göra denna genomgång alltför betungande kan jag väl konstatera att Socialdemokraternas intresse av att skärpa reglerna varit, milt sagt, svalt, även efter det.

Det förslag som Johansson (S) nu stoltserar med är dessutom ett förslag som Regeringen blev tillsagd av Riksdagen att göra tidigare, närmare bestämt i maj 2019.

Där framgår att riksdagen ger ett ”tillkännagivande”. Det betyder att Riksdagen, mot Regeringens vilja, uppmanar dem att göra något:

Riksdagen riktade även två tillkännagivanden, uppmaningar, till regeringen med anledning av förslag i motioner. Förslagen rör i korthet följande frågor:

– En tydligare koppling mellan bristande deltagande i återfallsförebyggande åtgärder och frågan om villkorlig frigivning.
– En reformering av systemet med villkorlig frigivning där större hänsyn bland annat tas till hur den intagne skött sig under strafftiden.

Låter det bekant? Det är för att Morgan Johansson nu stoltserar med samma sak, d.v.s. det som Riksdagen sa till Regeringen att göra:

– Det ena är att vi intar som grundhållning att villkorlig frigivning efter två tredjedelar inte ska vara en självklarhet utan att det ska vara något man förtjänar. Om man till exempel inte deltar i vård och behandling på anstalten, sa han till DN.

DN skriver vidare:

Men förslaget har dessutom en ytterligare del som handlar om att koppla villkorlig frigivning till de dömdas uppförande. Här vill regeringen sänka gränsen för när den dömde kan nekas villkorlig frigivning från synnerligen till särskilt misskötsam.

Alltså mer eller mindre exakt samma sak som Riksdagen förra året sa åt regeringen att göra.

Varför inga kritiska frågor från media?

Avslutningsvis kan väl tilläggas att SD vill mer rörande den villkorliga frigivningen än både S och M. SD:s hållning har ju varit att den helt ska utgå från åtminstone en rad allvarligare brott, vilket vi specificerade i våra tidigare motioner.

Jag är också helt övertygad om att S eller M:s halvmesyrer nu är långt ifrån tillräckliga.

Men den stora frågan är ändå: när SD varit den som på alla tänkbara sätt, i över ett decennium minst, varit det parti som drivit på i frågan, som försökt få till en förändring både under moderata liksom socialdemokratiska regeringar, är detta då rimligt att media så som DN gör i sin artikel, helt döljer detta faktum för att istället framhålla M och S?

Ja, det är kanske rimligt utifrån deras agenda såklart. Men samtidigt är det ju precis den typen av agenda från gammelmedia som beredde mark för alternativmedia såsom Samhällsnytt. Nu kan de inte i alla fall inte längre stå oemotsagda.

Tycker du denna krönika/analys av gammelmedia var intressant?

Stöd då Samhällsnytt med en donation!

Du kan swisha 1) 123 083 3350, 2) fylla i formuläret nedan ?- eller 3) klicka här för övriga alternativ.

Tack på förhand!