Vi har ställt ett par frågor till Domstolsverkets mediegrupp om hur nämndemän i migrationsmål kan vara skiljaktiga utan att gå emot lagstiftningen. Peter Islander svarar bland annat att domstolar inte behöver bry sig om Migrationsverkets “rättsliga uttalanden”. Nämndemän bör dock inte gå emot gällande prejudikat från Migrationsöverdomstolen
Samnytt har ställt några frågor till förvaltningsrättsdomaren Peter Islander om hur personer som sitter och dömer i migrationsdomar bör förhålla sig till sådant som inte omedelbart följer av lagstiftningen.
Landinformation
Det är vanligt att man i migrationsmål hänvisar till så kallad “landinformation” för att motivera sina beslut. Oftast handlar det om hänvisningar till dokument i Migrationsverkets “landinformationssystem” Lifos. Samnytt har ställt följande fråga:
Som jag uppfattar det handlar “landinformation” i regel inte om bevis i klassisk mening utan om att någon organisation på ofta oklar grund anser att en viss grupp i ett visst land på något sätt skulle vara “utsatt”. Vad har det för juridisk betydelse vad olika organisationer har för åsikter om utsattheten hos olika grupper i olika länder och vad säger lagstiftningen om hur rättens ledamöter i migrationsmål måste förhålla sig till dessa organisationers åsikter?
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
– Det är korrekt att landinformation inte är bevis i klassisk mening. Det handlar istället om bakgrundsmaterial som kan vara av betydelse för hur exempelvis skyddsbehovet för en viss person (ibland som medlem i en grupp) bedöms. Det finns inga klara regler om olika organisationers tyngd i dessa frågor men vissa av dem bedöms regelmässigt som mer tillförlitliga och objektiva.
Nämndemän bör följa prejudikat
Nämndemän är skyldiga att följa lagen. Samnytt har ställt följande fråga om i vilken utsträckning de är skyldiga att följa rådande prejudikat.
Vilken juridisk skyldighet har de som sitter som yrkesjurister och nämndemän i migrationsmål att följa prejudikat från Migrationsöverdomstolen? Kan en nämndeman i princip alltid skriva en skiljaktig mening i fall där rådmannen i ett visst ärende vill hänvisa till ett prejudikat från Migrationsöverdomstolen att han anser att det behövs ett nytt prejudikat och därför går emot det tidigare prejudikatet och det är fortfarande juridiskt korrekt?
– Det finns ingen skyldighet att följa ett prejudikat, endast att följa lagen, men det finns ett starkt incitament att göra så. Dömandet får naturligtvis inte förvandlas till ett slags lotteri där utfallet baseras på domarnas (även nämndemännens) åsikter. En nämndeman kan vara skiljaktig i strid med ett prejudikat men yrkesdomaren försöker i dessa fall alltid förklara för nämndemannen vad konsekvenserna kan bli och betona att arbete för ändrade regler bedrivs bäst politiskt och att detta inte hör hemma i domstol.
Migrationsverkets ställningstaganden kan ignoreras
Det är vanligt att olika typer av utlåtanden från Migrationsverket tillmäts stor betydelse i migrationsmål. Med anledning av detta har Samnytt ställt följande fråga.
Vilken skyldighet har migrationsdomstolens ledamöter att förhålla sig till så kallade “rättsliga utlåtanden” eller “ställningstaganden” från Migrationsverket? Som lekman kan man tycka att migrationsdomstolarna bör vara en oberoende instans vars uppgift är att tolka lagstiftningen och inte låta sig styras av olika rättsliga utlåtanden från Migrationsverket.
– Vi är inte skyldiga att följa eller ens beakta verkets rättsliga ställningstaganden. Dock kan dessa vara intressanta eftersom Migrationsverket besitter en hel del specialistkunskaper.
Oklart om homo- och kristendomsasyl
Då Islanders svar på frågan om prejudikat ovan kan tolkas som att prejudikat är “regler” som bara får ändras av politiker så har vi bett Islander förtydliga vad han menar med “regler”. Vi har även ställt följande fråga kopplade till två vanliga asylskäl för att ge Islander möjlighet att förklara i vad mån nämndemän är skyldiga att följa prejudikat i dessa ärenden.
Vilka krav som ska vara uppfyllda för att en asylsökande som vill ha asyl på grund av konvertering till kristendom ska anses ha “konverterat till kristendom av genuin övertygelse” eller vilka krav som ska ställas för att en asylsökande som säger sig vara homosexuell ska “godkännas” som faktiskt homosexuell av rätten är inget som bör ifrågasättas av nämndemän även i den mån dessa regler kommer från prejudikat/praxis och inte följer direkt ur lagstiftningen?
Peter Islander har dock inte inkommit med något svar.
Om att berättelser ersätter bevis
En kort tid efter att systemet med migrationsdomstolar infördes i Sverige 2006 kom ett betydelsefullt prejudikat från Migrationsöverdomstolen. Eftersom de asylsökande nästan aldrig kunde bevisa sina historier så beslutade överdomstolen om vilka krav historierna måste uppfylla i avsaknad av bevis. Vi har ställt följande fråga till Islander beträffande detta prejudikat.
Som jag uppfattar det har man i asylmål ofta ersatt “bevisning” av det slag som brukar förekomma i brottmål med att ställa upp olika kritierier som den asylsökandes berättelse ska uppfylla för att den ska accepteras även om den är obevisad. Kan du säga något om i vad mån nämndemän/jurister kan gå emot det väldigt ofta refererade prejudikatmålet MIG 2007:12 och kräva starkare bevisning än vad detta prejudikatsmål föreskriver? Om jag citerar ett centralt stycke ur domslutet så står det:
“Vid bedömningen av trovärdigheten i sökandens utsaga bör enligt bevislättnadsregeln normalt fästas vikt vid att berättelsen är sammanhängande och inte präglas av motstridiga uppgifter. De omständigheter som åberopas får inte heller strida mot allmänt kända fakta, t.ex. relevant och aktuell landinformation. Betydelse i trovärdighetshänseende tillmäts också det förhållandet, att berättelsen till sina huvuddrag förblir oförändrad under asylprövningens gång i olika instanser (jfr handboken artiklarna 197, 204 och 205 a).“
Peter Islander har inte inkommit med något svar.
Så står det i utlänningslagen
Vilka som ska anses ha flyktingstatus förklaras i utlänningslagen med följande stycke från 4 kap. 1 §.
Med flykting avses i denna lag en utlänning som – befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och
– inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.
Ordet “krig” som i den allmänna debatten ofta förekommer i samband med vem som ska anses vara en “flykting” förekommer inte i utlänningslagens definition.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.