En pensionsfond för EU-parlamentariker som dragit sig tillbaka med vad som beskrivs som “obegripligt” generösa villkor håller på att gå i konkurs med motsvarande 3,5 miljarder kronor i underskott. Nu är frågan om parlamentarikernas extra pensioner ska frysa inne eller om skattebetalarna ska tvingas ta smällen.

EU-parlamentariker har höga löner och generösa villkor. De har dessutom oftast en lång politisk karriär på hög nivå från sina hemländer med tillhörande väl tilltagna fallskärmar och pensionsavtal.

Men på 1990-talet uppstod avundsjuka mellan parlamentariker från olika länder där vissa hade generösare nationella pensionsvillkor än andra. Beslut togs därför att skapa en paneuropeisk pensionsfond med mycket förmånliga villkor så att alla parlamentariker skulle få lika mycket som de som hittills haft mest, och lite till.

“Obegripligt” generösa villkor

Fonden har emellertid misskötts och i kombination med de “obegripligt” frikostigt tilltagna villkoren innebär det att den under lång tid gått med stora underskott. Nu är de röda siffrorna uppe i motsvarande dryga tre miljarder svenska kronor och fullt ut konkursmässig och nNär konkursen träder i kraft, vilket dröjer till någon gång 2025 beräknas underskottet ha ökat med ytterligare en halv miljard.

Parlamentariker som anslutit sig till fonden har kunnat betala in en lägre summa i månaden till den i bara ett fåtal år – två som lägst – och sedan kvittera ut 77 000 kronor extra i pension per månad resten av livet ovanpå den ordinarie pension på 78 000 kronor i månaden, allts sammanlagt 155 000 kronor i månaden.

Sammantaget har det fått effekten att den EU-parlamentariker som drar sig tillbaka får ut betydligt mer i pension än vad han eller hon haft i lön som aktiv. Detta oräknat andra fallskärmar på nationell nivå. Det ska jämföras med en vanlig svensk snittpension på runt 20 000 kronor i månaden motsvarande en procentandel av den tidigare lönen på 60-70 procent.

Avgiften till fonden har parlamentarikerna heller inte behövt betala ur egen ficka. Det har varit tillåtet att den finansieras med de rikliga summor i fickpengar för omkostnader som parlamentarikerna får utöver sin lön – också det pengar som kommer från skattebetalarna.

Tvist om vem som ska betala

En tvist har nu uppstått om vem som ska ta smällen – de redan välbeställda EU-parlamentariker som gått med i fonden för att sätta ytterligare guldkant på äldretillvaron eller den vanlige EU-medborgaren som kämpar med hög inflation, höga el- och bränslepriser och i allmänhet väsentligt sämre pensionsvillkor.

I det förstnämnda fallet skulle de cirka 900 EU-parlamentariker som tecknat sig för fonden gå miste om grädden på moset i sin ålderspension. Det är det inte alla som vill. Därför har ett förslag lagts att fondens underskott i stället ska vältras över på EU-ländernas medborgare – som redan stått för en stor del av fiolerna för att finansiera fonden från början.

Svenskarnas andel av smällen: 100 miljoner

För svenskt vidkommande skulle andel att betala landa på cirka 100 miljoner kronor. Tanken var att det skulle adderas till Sveriges redan höga EU-avgift men ett senare besked är att pengarna i stället ska överföras till lyxfonden från den befintliga EU-avgiften, så att det blir mindre pengar till det som avgiften egentligen är avsedd för.

När det gäller svenska EU-parlamentariker som är anslutna till fonden stannar antalet vid två: Hadar Cars (L) och Charlotte Cederschiöld (M). Cars säger i en kommentar till media att han kommer att acceptera om de extra pensionspengarna från fonden fryser inne medan Cederschiöld hittills har duckat frågan.

Förtroendet skadat efter mutskandal

Frågan är delikat eftersom det ska hållas val till EU-parlamentet om drygt ett år. Många befarar att parlamentarikernas inställning i frågan kan påverka utgången av valet.

Man lider fortfarande av sviterna efter den förtroendekris som för en tid sedan rullades upp där det uppdagades att EU-parlamentariker tagit mutor från bland annat muslimska diktaturen Qatar i utbyte mot deras röster.

Vägrar lämna ut namnen

För att undvika att väljarna i nästa EU-parlamentsval röstar bort de parlamentariker som skor sig på fonden och nu röstar för att vältra över ansvaret på skattebetalarna har parlamentet bestämt sig för att vägra offentliggöra vilka som är med i fonden. Enligt Dagens Nyheter finns dock ett offentligt register i Luxemburg, där fonden är registrerad, där de flesta namnen står med.

En sonderande diskussionsrunda om den fondens konkurs och vem som ska ta smällen hölls i EU-parlamentets presidium den 17 april. Inget beslut kunde då fattas. Det är oklart när frågan tas upp på nytt.