Efter ett larm till polisen hämtades en kvinna i 50-årsåldern från södra Stockholm till ett högriskskyddsboende. Polisens bedömning var att hotbilden mot henne var så allvarlig att hon behöver lämna sitt hem direkt. Men dagen efter kom ett sms från socialtjänsten – kvinnan skulle lämna skyddsboendet och flytta till ett vandrarhem. Anledningen misstänks vara den höga kostnaden. Med ett flertal boenden som har kopplingar till kriminella gäng ifrågasätter hon varför just hon blivit föremål för besparingsåtgärder.

”Johanna” är född och uppvuxen i Södra Sverige. Hon har en utbildning som socionom och jobbade för en kommun innan hon flyttade till Stockholm. Efter en svår misshandel 2008 bröt hon sin relation – och har sedan dess blivit en måltavla för hennes fd sambo och hans kumpaner.

– Det finns personer med kriminella kopplingar där och personer med ett våldskapital, säger hon i en telefonintervju med Samhällsnytt.

2017 blev hon utsatt för en mordbrand på sin dåvarande hemliga adress.

– Efter det flyttade jag till Skärholmen. Det var lugnt där – kanske med undantag för att jag var en av de få svenskar som bor i området så det kändes lite udda ibland.

Men förra onsdagen vändes hennes tillvaro upp och ner när hon fick veta att hennes adress har blivit känd av före detta maken och personerna nära honom.

– Den polispatrull som kom på larmet tog mig direkt till ett högriskboende efter ett kortare förhör. De visste hela bakgrunden så jag fick i princip bara ta med mig det mest nödvändiga.

Samhällsnytt har tagit del av bilder inifrån boendet som ”Johanna” har tagit. Det är inget lyxigt – men har en hög grad av säkerhet.

– Det finns personal där dygnet runt, det är skalskydd och förstärkt glas i fönstren så att det inte ska gå att skjuta igenom. Det är också helpension eftersom vi inte får vistas utanför.

Boendet är till för dem som har en hög sannolikhet att utsättas för dödligt våld.

– Jag har fått fyra av fyra möjliga i FREDA (ett system för bedömning av hotbilder – anm.) i sannolikheten att utsättas för dödligt våld, säger ”Johanna”.

Hon hann dock vistas på skyddsboendet i endast en natt. På torsdagsmorgonen kom ett nytt besked via sms från socialtjänsten – hon ska flytta till ett vandrarhem.

”Johanna” misstänker att anledningen var att det var för dyrt att låta henne vara där, och ställer sig frågande till socialtjänstens agerande.

– De flesta personer som fanns på boendet var invandrare, många med kopplingar till kriminella gäng. Och då förstår jag inte varför man anser att man inte vill betala just för mig.

Samhällsnytt har pratat med en chef för Relationsvåldcentrum Sydväst Anna Tsekas som har fattat beslutet. Hon vill inte kommentera enskilda fall med hänvisning till sekretess, men säger generellt att alla beslut tas ”i dialog” med de som ansöker om skydd.

Detta ger dock inte ”Johanna” mycket för. Enligt henne spenderade hon hela torsdagen i försök att övertala socialtjänsten att låta henne bo kvar på skyddsboendet – men utan framgång.

Problemen slutade dock inte där – när hon skulle komma till det anvisade vandrarhemmet lyckades hon inte komma in:

– Det var klockan 7 på kvällen och man ska trycka in sitt personnummer i ett kodlås för att komma in. Det visade sig att socialtjänsten meddelat fel personnummer till vandrarhemmet – och därför kunde jag inte komma in.

”Johannas” telefon var urladdad efter en hel dag av telefonsamtal med socialtjänsten – samtidigt som det inte fanns någon personal kvar på vandrarhemmet. ”Johanna” blev stående utanför i två timmar.

Hur kändes det för dig med en så allvarlig hotbild att bara stå där utanför ensam i mörkret?

– Det var fruktansvärd. Jag kunde inte ringa någon. Man känner sig så liten och maktlös.

Till slut lyckades ”Johanna” få låna en mobil från en förbipasserande och nå en föreståndare för vandrarhemmet.

I en telefonintervju med Samhällsnytt nekar Anna Tsekas till att hennes beslut kan motiveras av ekonomiska skäl:

– Absolut inte! svarar hon bestämt.

Vilket ekonomiskt resultat hade din avdelning ifjol?

– Det är inte det som avgör våra bedömningar.

Kan du svara på frågan?

– Din generella fråga var om vi tar hänsyn till ekonomi i våra bedömningar…

Ja, men nu ställer jag en ny fråga – har ni lyckats att hålla budgetramen ifjol eller blev det ett underskott? Det är väl en enkel fråga?

– Det kommer jag att återkomma till dig om i sådant fall.

Du är alltså en chef för Relationsvåldcentrumet. Hur är det möjligt att du inte kan svara på den frågan nu direkt?

– Men vad är det för frågan exakt som du vill ha ett svar på?

Det är exakt samma fråga som jag har ställt till dig ett flertal gånger nu – har ni hållit budgetramen för 2019 eller inte?

– Det kommer jag att återkomma till dig om.

Varför vill du inte svara?

– Vill du ha ett svar på mejl eller att jag ringer tillbaka?

Jag vill ha ett svar nu och anser att du som chef över centrumet är fullt kapabel till att svara på frågan?

– Jag tänker inte fortsätta att diskutera  det, utan kommer att återkomma.

Det är ingen diskussion utan en intervju och du har fått en fråga som du ska svara på. Har du inte koll på budgeten?

– Jo, jag har absolut koll. Vi håller på att gå igenom bokslut och så vidare så jag kan svara exakt om jag återkommer.

Det går jättebra om du svarar nu på ett ungefär. Jag behöver inte exakta siffror.

– Nej, jag ska återkomma. Och jag tycker att du har väldigt dåligt bemötande.

Mitt jobb är inte att bemöta dig utan att ställa frågor och få svar. När jag ser att du flyr frågan ställer jag den igen – tills jag får ett svar.

– Jag flyr inte utan jag sa att jag återkommer.

Och återkom gjorde Tsekas efter några timmar – för att meddela att hon inte tänker svara på frågan överhuvudtaget. Istället hänvisade hon till en högre chef – som i skrivande stund var otillgänglig.

Trots att vi inte lyckats få något svar på vår fråga om Relationsvåldcentrumets ekonomi kan en redovisning för 2018 ge en fingervisning. Då hade individ- och familjeomsorg i Skärholmens stadsdelsförvaltning dit centrumet hör ett underskott på 6 miljoner kronor. Varje år anmäler drygt 200 kvinnor bara i Skärholmen att de misshandlas.

Att socialtjänsten inte vill svara på frågor om sin ekonomi blev ingen överraskning för ”Johanna”när vi återkopplar till henne.

Är du förvånad över att Relationsvåldscentrumet försöker mörka sin ekonomi?

– Nej, inte alls. I och för sig bekräftar det min hypotes om att deras beslut har med ekonomi och besparingar att göra.