En iransk kvinna som tidigare haft uppehållstillstånd genom skenäktenskap sökte asyl men fick avslag. Hon stannade kvar i fyra år tills beslutet preskriberats och sökte asyl igen. Hon och hennes vuxna dotter får nu asyl då dottern anses lida av ”omfattande och svåra funktionshinder” och det finns ”stora fördelar för henne att stanna i Sverige”. Domstolen gör bedömningen att det är viktigare att dottern får stanna än att ”förebygga oordning och behålla respekten för utlänningslagstiftningen”.

En kvinna och hennes dotter sökte uppehållstillstånd i Sverige första gången 2008. Kvinnan fick först stanna två år på anknytning till sin make. Därefter fick hon stanna ytterligare två år som arbetskraftsinvandrare. Efter att ha nekats förlängt uppehållstillstånd som arbetskraft prövade hon att i stället söka asyl. Hon fick avslag Efter att ha dömts till utvisning höll hon sig kvar i Sverige tills utvisningsbeslutet preskriberats och sökte när så skett asyl igen 2019.

Har konverterat till att tro på ”en gud”

I sin nya asylansökan hävdar kvinnan att hon lämnat islam och numera tror på ”en gud”. Hon vill också ha asyl för att hon uttryckt sig kritiskt på Facebook och Instagram mot regimen i Iran. Vidare ville kvinnan även ha så kallat ”verkställighetshinder” och slippa åka hem då hon sade sig ha tappat bort sitt pass. Hon uppgav som asylskäl också att hennes handikappade dotter har personlig assistans beviljad i Sverige.

Hon dömdes till utvisning av Migrationsverket och överklagade till migrationsdomstol. Inte heller migrationsdomstolen ansåg att hennes påståenden om att hon lämnat Islam eller uttryckt sig regimkritiskt på sociala medier skulle ge henne asyl men låter henne stanna ändå.

Dottern har svårt funktionshinder

Som delmotivering till att dottern ska beviljas asyl skriver domstolen följande om hennes hälsotillstånd:

B lider sedan födelsen av sjukdomen Kabukis syndrom, vilket är en genetisk
åkomma. Sjukdomen innebär att hon har ett flertal funktionsnedsättningar, bland annat måttlig mental retardation, generell muskelsvaghet, droppfot, synnedsättning samt kroniska besvär med förstoppning. Vidare har hon tilltagande besvär med sin andning och sina lungor och har därför, förutom en hemrespirator som framförallt används nattetid för att förbättra hennes syresättning, även tillgång till en hostmaskin för att hjälpa till att få upp slem i bröstet. Hon har behov av omfattande handgriplig hjälp (assistans) och använder sig främst av rullstol.

”Stora fördelar” med att stanna i Sverige

Domstolen skriver vidare att den numera vuxna dottern har vistats i Sverige i tio år och ska enligt uppgift inte ha vistats någon ”längre tid” i sitt hemland sedan hon var tre år gammal. Hennes morfar i Iran ska nu lida av Alzheimers och hennes morbror och moster i Iran ska ha egna familjer att ta hand om. Trots sin mentala retardation ska hon dessutom ha skaffat sig vänner och ett arbete i Sverige. Domstolen skriver att det är förenat med ”stora fördelar” för dottern att få stanna i Sverige:

De kontakter B har etablerat i Sverige kommer i allt väsentligt att upphöra vid en utvisning. Med beaktande av samtliga omständigheter anser Migrationsdomstolen att B etablerat ett familjeliv i Sverige och att hon genom den långa vistelsetiden måste anses ha fått en sådan stark anknytning till Sverige att det finns stora fördelar för henne att stanna i Sverige jämfört med att resa till Iran. Det framstår således för domstolen som inhumant att utvisa B till Iran.

Funktionshinder åsidosätter utlänningslagstiftningen

Dotterns handikapp gör till sist att domstolen menar att det går bra att åsidosätta utlänningslagstiftningen och tilldela henne asyl:

”

B är visserligen inget barn i utlänningslagens mening. Oaktat detta bedömer domstolen att omständigheterna i B:s fall är exceptionella och att, med särskilt beaktande av hennes omfattande och svåra funktionshinder, samt med hänsyn tagen till hennes mycket starka anknytning till Sverige och att hennes rätt till familje- och privatliv väger tyngre än statens intresse av att förebygga oordning och behålla respekten för utlänningslagstiftningen, är en utvisning av B till Iran inte heller proportionerlig.

Även mamman får stanna i Sverige med hänsyn till att dottern har ett ”omfattande funktionshinder”. Domen från förvaltningsrätten i Malmö har målnummer UM 8601-20 och går att ladda ner här. De som dömde i målet var rådmannen Janet Svensson och nämndemännen Else-Beth Rolf (S), Hamdi Latifi (S) och Ella Hollsten (SD).

Domslutet var enhälligt. Även Sverigedemokraternas nämndeman ansåg att beslut om beviljad asyl kunde fattas trots att det saknas stöd i utlänningslagen för det.

Kan bli rika på assistansersättning

Som Samnytt tidigare rapporterat om, låg det genomsnittliga antalet assistanstimmar för vuxna kvinnor med bidrag för personlig assistans under år 2020 på 126 timmar per vecka, det vill säga motsvarande två heltidstjänster. Grundersättningen låg på 315 kr per timme.

Bland kvinnor med utomnordisk härkomst som har barn som genererar assistansersättning, arbetar 60 procent mer än heltid som assistenter åt sina egna barn.