Många upplever att de riskerar att stämplas som intoleranta om de inte deltar i Pride-arrangemang. Kritiker menar att rörelsen gått långt bortom kampen för människors lika värde och i stället blivit ett aktivistiskt projekt med stark ideologisk slagsida och att det därför måste vara frivilligt och inte ett tvång att vara med.
När Jönköping University nyligen uppmanade sina anställda att delta i stadens prideparad betonades vikten av att ”visa vårt stöd för allas lika rätt att älska och stå upp för kärlek och jämlikhet”. Rektor Måns Svensson formulerade det ännu tydligare:
”Jag ser priderörelsens värderingar som självklara och viktiga om vi vill skapa ett lärosäte som sätter människovärden i centrum.”
LÄS ÄVEN: Pensionsbolags pride-reklamfilm väcker kritik
Men bland de anställda råder en annan verklighet. Världen idag har talat med personal som uttrycker att de självfallet står bakom principen om allas lika värde – men inte kan ställa sig bakom en rörelse de upplever som starkt vänsterideologiserad och översexualiserad.
– Att respektera och behandla alla lika är en självklarhet för mig – likaså att värna om mänskliga rättigheter – men att delta i pridetåget är något helt annat. Det blir mer av aktivism för en hel rörelse jag inte kan eller vill stå för, säger en anställd.
Flera vittnar dessutom om en känsla av press – inte bara från ledningen utan även från kollegor. Om man inte deltar tillskrivs man sämre och fobiska värderingar.
Pride som politiskt projekt
Kritiker menar att prideparaden och den bredare regnbågsrörelsen inte längre bara handlar om att försvara rätten att älska vem man vill. De menar att det i praktiken blivit ett paraply för radikala sexualpolitiska och vänsterideologiska agendor.
Exempel som ofta lyfts fram är opinionsbildning för polygama familjer, legalisering av prostitution och könsneutral familjelagstiftning där ”mamma” och ”pappa” ersätts av ”förälder 1” och ”förälder 2”.
Även de visuella inslagen i paraderna får kritik. Kritiker beskriver dem som närmast pornografiskt sexualiserade, något som uppfattas som djupt problematiskt när barnfamiljer förväntas delta och skolor och myndigheter uppmuntrar engagemang.
”Queers for Palestine” – en politisk slagsida
En annan kritikpunkt är att Pride-rörelsen i allt högre grad knyter sig till internationella politiska konflikter. Ett aktuellt exempel är grupperingen ”Queers for Palestine” som uppträder under prideparaplyet. Kritiker menar att detta innebär en förväntan att ställa sig på Hamasstyrda Gazas sida i konflikten mot den demokratiska judiska staten Israel – ofta med antisemitiska undertoner.
LÄS ÄVEN: PK-vrede då ÖB skippar Pride
Flera bedömare ifrågasätter varför en rörelse som sägs handla om sexuella minoriteters rättigheter engagerar sig i utrikespolitiska ställningstaganden, som riskerar att splittra snarare än ena. Att ha en viss sexuell läggning innebär inte att man tycker lika i alla politiska frågor, och detta borde tydligare återspeglas i en rörelse som predikar tolerans och mångfald, menar man.
Experter varnar för värdegrundstvång
Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke riktar kritik mot Jönköping Universitys sätt att framställa deltagande i Pride som något självklart:
– Det får han tycka, men han får ju inte utsträcka det till en uppmaning till de anställda att de ska delta. Är det ett så där uppfodrande tonläge har rektorn gått över gränsen för vad som är rekommendabelt och acceptabelt.
Han understryker att ingen anställd ska behöva känna sig tvingad att delta i en manifestation som i praktiken är politisk:
– Det är deras fulla frihet att inte delta i en sådan manifestation och de ska inte heller utsättas för en press att göra det. I grunden så tycker inte jag att ett lärosäte ska rekommendera medlemmarna till olika former av politiska manifestationer.
LÄS ÄVEN: Så svarar Länsstyrelsen när Samnytt konfronterar om Pride-hyllning
Men för många känns deltagandet som ett krav, trots att man uppfattar pride som ett starkt politiserat evenemang med inslag av överdriven sexualisering och ideologisk aktivism – något mycket mer än och bortom en frihetskamp för sexuella minoriteter. Man känner sig obekväm med att stämplas som intolerant och att inte stå upp för allas lika värde om man väljer att inte delta, på ett sätt som inte hör hemma i en demokrati med åsiktsfrihet.
LÄS ÄVEN: ”Pride har blivit Sveriges nya Gud” – skolavslutning med Prideflaggor och kondomer till barnen
