Miguel M Pereira, statsvetare vid University of Southern California, jämför i en studie publicerad i ansedda American Political Science Review svenska riksdagsledamöters uppfattning om vad väljarna tycker med vad väljarna faktiskt tycker. Resultatet visar att riksdagsledamöterna allt som oftast gör grova missbedömningar och att glappet dessutom ökat med tiden.

Studien ”Understanding and Reducing Biases in Elite Beliefs About the Electorate” omfattar sex svenska val, mellan 1985 och 2006, och visar att riksdagsledamöternas insikt i vad väljarna faktiskt vill stadigt har minskat för varje val.

Pereira har jämfört svar på 24 policyfrågor under de olika valen. För varje omgång har i genomsnitt 4 865 väljares åsikter jämförts med riksdagsledamöters svar på frågorna. Uppgifterna är hämtade från Riksdagsundersökningen (RDU) och väljaropinionen, uppmätt av Valforskningsprogrammet (SNES) och SOM-institutet, vid Göteborgs universitet.

LÄS ÄVEN: Studie om svensk media: Lojalitet med makten istället för kritisk granskning

Riksdagsledamöternas verklighetsuppfattning dalar

Studien visar att år 1985 lyckades riksdagsledamöterna avläsa väljaropinionen korrekt i 78,2 procent av frågorna. 2006 hade siffran sjunkit till 65,4 procent. Politikernas verklighetsuppfattning hade med andra ord sjunkit med 12,8 procentenheter på två decennier.

Svenska riksdagsledamöter tar allt oftare parti för rika och högutbildade medan resurssvaga väljare har svårare att få sin vilja igenom. Detta menar Pereira till stor del beror på att politiker umgås mer med lobbyister, media och kolleger i slutna sociala sällskap än med väljarna. Därmed exponeras de för en snedvriden bild av verkligheten som skiljer sig från den stora allmänhetens vardag.

LÄS ÄVEN: Svenskt Näringsliv kräver sänkta skatter för utlänningar

“Politiker måste lyssna mer på folket”

Dessutom menar Pereira att politiker ofta projicerar sina egna åsikter på väljarna istället för att faktiskt lyssna på dem. Allt detta leder till en ökad klyfta mellan folket och eliten, konstaterar han.

Pereiras slutsats är att ekonomiska och politiska ojämlikheter har sina rötter i elitens förutfattade meningar om allmänhetens preferenser. Lösningen, menar han, är att politikerna måste lyssna mer på folket.