Omplacering efter arbetsvägran är inte diskriminering

SVT Kulturnyheterna har av svårförståeliga skäl ansett det inom ramen för sina bevakningsområden att rapportera om en kvinnlig journalist på public service i Polen som vägrat utföra sina arbetsuppgifter och därför blivit omplacerad till andra uppgifter på redaktionen. När den svenska statstelevisionen beskriver händelsen blir det dock allt annat än sakligt, opartiskt och nyhetsmässigt utan i stället en illa dold partsinlaga till stöd för journalistens obstruktion och för att smutskasta den konservativa polska regeringen.

Endast den arbetsvägrande journalisten, Dorotea Nygren, får komma till tals. De SVT-medarbetare  som varit i kontakt med henne och skrivit de två tendentiösa SVT-artiklarna gör dessutom gällande att det skulle vara i strid med ”journalistiskt etiska principer” att göra sitt jobb som journalist i stället för att egenmäktigt ägna sig åt censur och förmynderi gentemot läsare, lyssnare och tittare.

Skillnaden mellan svensk public service och polsk dito är att den sistnämnda numera behandlar mediekonsumenterna som vuxna människor och respekterar deras demokratiska rätt att få heltäckande information i nyhetsrapporteringen. Detta i motsats till hur SVT och SR arbetar där man avsiktligt utelämnar centrala uppgifter utifrån ett betraktelsesätt på mottagaren som en fårskock, oförmögen att hantera och bearbeta faktauppgifter och som måste vallas in i den rätta åsiktsfållan.

I det aktuella fallet handlar det om att man i Polen slagit fast att folket har rätt att få veta nationaliteten på personer som begår allvarliga brott. Detta bland annat för att ges möjlighet att bilda sig en uppfattning om huruvida invandring är bra eller dåligt och i allmänna val sedan kunna fatta informerade beslut om vilket parti man ska rösta på.

Dorotea Nygren anser att medborgarna bör hållas i okunnighet om sådana ting och har självsvåldigt utelämnat nationalitetsuppgifter när hon skrivit kriminaljournalistik och trots tillsägelser vägrat göra sitt jobb på det sätt som arbetsgivaren uppdragit åt henne. Därför blev hon till slut omplacerad till andra arbetsuppgifter.

Dorotea talar hyfsad svenska och har om jag förstått saken rätt spenderat tid i Sverige och gift sig med en svensk. Hon har därför exponerats för och smittats av den bland svenska journalister lika utbredda som hybriska självbilden av att vara folkets förmyndare i stället för faktaförmedlare.

Dorotea menar att hon blivit diskriminerad när det fått konsekvenser att hon misskött sitt jobb. Hon tycker inte att hon ska behöva följa arbetsgivarens instruktioner utan i stället få skriva precis som hon vill, som vore public service-redaktionen hennes privata blogg. Dorotea förefaller betrakta det hon gjort som någon form av civil olydnad där hon har den moraliska rätten på sin sida.

Domstolen i Polen motsvarande svensk hovrätt är dock av annan uppfattning och ger arbetsgivaren rätt – omplacering på grund av arbetsvägran är inte diskriminering. Dorotea aviserar dock att hon avser ta ärendet till den europeiska människorättsdomstolen om det behövs.

Doroteas synsätt på en journalists rätt att missköta sig på jobbet delas däremot av SVT Kulturnyheterna att döma av hur de artiklar man skrivit om sin polska kollegas öden och äventyr är vinklade. Det verkar emellertid inte som om man på redaktionen riktigt har tänkt den tanken till slut.

Låt oss anta att några journalister på SVT valde att ignorera den hos svenska medier rådande tystnadskulturen om vilka som begår brott och regelmässigt började rapportera uppgift om gärningspersonernas nationalitet och etniska bakgrund.

Är det någon som tror att dessa då skulle få fortsätta med detta utan konsekvenser i form av omplacering eller uppsägning? Är det någon som tror att man på SVT skulle köpa sådana moraliska/pressetiska argument som anförs ovan om svenskarnas demokratiska rätt att få veta?

Sannolikt skulle dessa journalister skiljas från sitt uppdrag inom public service även om de skötte sitt jobb men på sin fritid skrev kompletterande texter på egna bloggar eller i alternativa medier där de berättade vad de vet men är förhindrade att rapportera på SVT och SR.

Vi minns alla rapporteringen kring Ellinor Grimmark och andra barnmorskor som vägrar utföra aborter vid sidan av att bistå vid födslar. Få journalister har visat någon förståelse för de moraliska och etiska argument dessa personer anfört om att man utbildat sig för att hjälpa liv till världen, inte för att utsläcka liv.

Det är alltid lätt att se genom fingrarna när någon bryter mot lagar och regler som man själv ogillar. Men av journalister på redaktioner som varje år får åtta miljarder av skattebetalarnas pengar kan man kräva en tankeförmåga som sträcker sig lite längre än näsan räcker.

Jag är den förste att beklaga den tilltagande brist på respekt för demokratisk fundamenta som de överrepresenterade vänsterliberala journalisterna i desperation degenererat till, där man ser censur som sitt enda hopp att vinna en politisk kamp som vore förlorad om fri och rättvis åsiktsbildning tilläts. Än mer föraktligt är hur detta ofog nyspråkligt förkläs till något dygdigt och pressetiskt.

Jag beklagar på samma sätt det grepp om mödra- och förlossningsvården som svenska radikalfeminister på ett världsunikt sätt lyckats tillskansa sig där de diametralt disparata arbetsuppgifterna att utföra aborter och att förlösa bebisar slagits samman, inte av praktiska skäl utan med politiska syften att blockera valfrihet och samvetsfrihet.

Men trots mina åsikter i sak anser jag att den som tar jobb på SVT är förpliktad att utföra sina sysslor i enlighet med arbetsbeskrivningen. Ingår det i den att inte uppge brottslingars svenska eller utländska bakgrund så får man bita ihop och göra som chefen säger.

Detsamma gäller den som tar jobb som barnmorska i den svenska vården. Man visste när man utbildade sig att abortera fullt livsdugliga liv är en obligatorisk del av jobbet i Sverige.

I stället för att arbetsvägra får den som vill få en ändring till stånd ta upp frågor internt på arbetsplatsen, ta dem till arbetsmarknadens parter eller gå ut i den offentliga debatten och argumentera. I Sverige såväl som i Polen.

Jag antar att det finns polska vårdanställda som anser att landets abortlagstiftning är i hårdaste laget. Det kan jag hålla med om. Men lagar som stiftats i demokratisk ordning måste respekteras till dess de ändras. Också det i Polen såväl som i Sverige.

Den som argumenterar för något annat avlägsnar sig från demokrati som styresskick och principen om att land ska med lag byggas och beger sig ut på ett brant sluttande plan mot samhällskaos. Det borde anställda på SVT, inlästa på företagets demokratiparagraf som de är, förstå och respektera i sin skriftställargärning. I annat fall bör de i likhet med Dorotea Nygren skiljas från sina nuvarande arbetsuppgifter.

Författare av texten

Mats Dagerlind

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.