➤ KRÖNIKA  Den 6 september 2015 höll Stefan Löfven tal på Medborgarplatsen i Stockholm. ”Miljontals människor är på flykt, människor som du och jag och med drömmar och förhoppningar, men som tvingas fly undan bomber med sina barn i famnen… Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor.”

Det året kom 165 000 migranter till Sverige och mottagningsresurserna var i stort sett uttömda. Man tvingades bygga tältläger och snart sagt varje tänkbart utrymme gjordes av flinka flyktingentreprenörer om till för dem lönsamma flyktingmottagningar. Kostnaderna rusade i höjden och skattebetalarna betalade och offrade allt mer av välfärden.

Men allt fler började ifrågasätta om Sverige verkligen skulle ta mest ”ansvar” för detta globala problem. Särskilt som dessa enorma insatser riktades till de unga män som kunnat ta sig den långa vägen hit – och inte till de miljontals familjer som på plats ”tvingades fly undan bomber med sina barn i famnen” som Löfven uttryckte saken. Att känslomässigt motivera svenska folket till uppoffringar var med ökande kritik och ett växande sverigedemokratiskt parti nödvändigt för regeringen. Hur genomfalskt det än visat sig att det var.

Men redan långt tidigare hade regeringen Reinfeldt insett att den prisade mångkulturen skulle komma att bli ofattbart dyr och kontraproduktiv på många sätt. Ekonomiskt, socialt, mänskligt och ett hot mot demokrati och ett fritt samhälle. Den dåvarande finansministern Anders Borg har nyligen vittnat om att han redan 2011 varnat för detta och föreslagit åtstramningar i flyktingpolitiken.

Men Reinfeldt sa nej. Hans överenskommelse med Miljöpartiet om öppna gränser för att stänga ute Sverigedemokraterna var viktigare än Sveriges väl. Istället försökte han i det längsta övertyga väljarna om att invandringen på sikt var lönsam för Sverige och att vi är ett stort land med gott om plats. När dessa naiva lögner efterhand framstod som rent nonsens tvingades han ge upp och avgick med svansen mellan benen efter den patetiska uppmaningen till svenska folket om att ” öppna era hjärtan”.

Genom sina svek har Reinfeldt jagat moderatväljare till SD. Utan ett spår av självrannsakan fortsätter han på den vägen i dagens debatter. Innan Moderaterna tydligt tar avstånd från honom, hans befängda idéer och rabiata hat mot SD lär de aldrig få förtroendet att styra landet.

Reinfeldt och Löfven har sol-och-vårat svenska folket. Därtill drivna av detta eländiga, ansvarslösa Miljöparti. På 1940-talet var Gustaf Raskenstam en ökänd sol-och-vårare. Han lurade med falska löften och fagert tal till sig stora belopp från 100-tals kvinnor. Till skillnad mot sol-och-vårare på hög politisk nivå blev han dock dömd till fängelse för sina svindlerier. Att lura kärlekskranka kvinnor på pengar är kriminellt – men att samvetslöst lura ett helt folk på miljard efter miljard och rätten till egen, ärvd kultur är riskfritt.

Efter att i decennier ha fört svenskarna bakom ljuset med hycklande fraser om ”allas lika värde, humanitet, solidaritet, den gemensamma värdegrunden, vi har råd och lönsam invandring” för man nu en politik som är den som Sverigedemokraterna hela tiden förordat. Därtill tvingas man av en alltmer hotande verklighet där vi håller på att bli fattiga främlingar i vårt eget land.

Ett land som alltmer liknar de kaossamhällen från vilka människor tvingas fly. Ett land som trots att ekonomin påstås gå som tåget inte ens har råd att ha en fungerande järnväg. Skattemiljarderna har gått till annat. När Sverigedemokrater år efter år kritiserat den röd-gröna invandringspolitiken har de utan saklig diskussion tystats med det bedrägliga, slitna rasistkortet och kallats nazister.

Stigmatiseringen av Sverigevänner har genomförts med rena Stasi-metoder. När nu regeringen i eftertankens kranka blekhet efter årtionde av verklighetsflykt inser att de fattat för Sverige katastrofala beslut används godhetsindoktrineringen för att slippa ansvar för alla dessa ödesdigra socialistiska felbeslut.

Hur kan för detta ansvariga politiker ens tillåtas ställa upp i val och hoppas på nytt förtroende? För inte länge sedan försvarade Löfven 165 000 migranter och ville att vi skulle ta emot fler. Idag menar han att 14 000 är vad vi klarar! Trots det kommer man i år att dela ut 120 000 uppehållstillstånd. Dessutom har man tillsammans med det folkfientliga Miljöpartiet och det populistiska Centerpartiet gett 9000 afghanska unga män utan asylskäl och som ljugit om ålder och identitet uppehållstillstånd – till en kostnad av många miljarder skattekronor.

Vem tror att dessa skrupelfria gamla politikerstrebrar kommer att kunna återställa Sverige till ett homogent, tryggt välfärdsland. Om det överhuvudtaget är möjligt. Kommande val är svenska folkets sista chans att försöka. Det är dags att utkräva ansvar för Sveriges förfall och avsätta de gamla folkförförarna och deras på alla viktiga samhällsposter tillsatta medlöpare. Vi kan inte vänta i hundra år på att framtida historieböcker ska avslöja vår tids landsförrädiska, politiska svindlerier.