S-toppen Lawen Redar anklagar Sverigedemokraterna för att hålla fast vid en etnifierad syn på nationen, detta trots partiledningens tydliga besked nyligen om en öppen svenskhet. Samtidigt har hon själv återkommande drivit det etniskt kurdiska folkets rätt till självbestämmande och beskrivit hur föräldrarnas engagemang för Kurdistan format hennes politiska gärning.

Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson Lawen Redar nöjer sig inte med Sverigedemokraternas besked om att svensk nationstillhörighet ska bygga på kultur, språk, identitet och lojalitet snarare än härkomst. I en debattartikel i Expressen går hon till angrepp mot partiets syn på svenskhet.

Artikeln publiceras efter den interna striden om etnicitetens betydelse och Jimmie Åkessons försök att klargöra partiets ideologiska hållning. Redar beskriver den öppna svenskheten som ett ideologiskt försvar mot anklagelser om rasism. Enligt henne är problemet inte löst genom att partiet betecknar sin nationalism som kulturell.

”Att avvisa etniska kriterier för svenskhet innebär inte automatiskt att man har övergett en etnifierad syn på nationen”, skriver hon.

Historisk kontinuitet blir en stridsfråga

Redar riktar också kritik mot föreställningen att kulturell samhörighet och gemensam nationell identitet skulle skapa ett harmoniskt samhälle. Hon menar att SD:s samhällsprojekt bortser från bland annat klassmotsättningar och skillnader i makt. I beskrivningen av partiets interna konflikt formulerar hon sig särskilt skarpt:

”Men inför öppen ridå uppvisas att den extrema etnonationalismen, föreställningen om ett gemensamt folk med etniskt ursprung och historisk kontinuitet, lever kvar i partiets syn på svenskhet.”

Hon hänvisar därefter till olika SD-företrädares uttalanden om bland andra Zlatan Ibrahimovic, Simona Mohamsson och Yasin Ayari. Hennes slutsats är att partiets öppna svenskhet inte fungerar om dessa personer ändå inte räknas som svenska – något som partiet dock aldrig hävdat.

Samtidigt har Redar i sitt eget politiska arbete återkommande utgått från att kurderna utgör ett särskilt etniskt folk med gemensamma nationella rättigheter, trots att de lever i flera olika stater.

Har motionerat om det kurdiska folkets rättigheter

Redars engagemang för Kurdistan finns dokumenterat i flera riksdagsmotioner. Redan under sitt första riksmöte, 2014/15, var hon första undertecknare till ett förslag om att Sverige skulle erkänna det etniskt kurdiska folkets rätt till självbestämmande. Liknande krav återkom under följande år.

I en motion från 2019, undertecknad av Redar och ytterligare tolv socialdemokrater, beskrivs kurdernas språk, historia och geografiska förankring. Området Kurdistan benämns ”kurdernas land”, trots att motionärerna vidgår att även andra etniska och religiösa grupper bor där. Förslaget var att regeringen skulle erkänna det etniskt kurdiska folkets rätt till självbestämmande. Riksdagen avslog dock motionen.

Faksimil

Motionen skiljer mellan självbestämmande i form av politiska och sociala rättigheter och ett fullständigt rättsligt oberoende. Det handlar uttryckligen om ett folk snarare än en befolkning i allmän mening som tillskrivs nationella rättigheter på etnisk grund.

Föräldrarna inspirerade engagemanget

Redar har själv berättat om den personliga bakgrunden till sitt engagemang. Hon är född i Stockholm med en pappa från irakiska Kurdistan och en mamma från en kurdisk stad i Iran.

LÄS ÄVEN: Lawen Redar: ”Mina föräldrar lärde mig kämpa för Kurdistan

I en artikel publicerad av KirkukNow 2022 återges hur hon beskrivit föräldrarnas inflytande. De har hållit henne underrättad om utvecklingen i Kurdistans olika delar och uppmuntrat henne att kämpa för människors frihet och för Kurdistan.

Hon berättar också om arbetet inom ungdomsrörelsen för att få stöd för den den etniskt kurdiska nationens självbestämmande i områden som i dag ligger i Irak, Iran, Syrien och Turkiet.

Har stött aktörer som anklagats för övergrepp

Redars engagemang har också omfattat stöd till kurdiska peshmergastyrkor i Irak. Dessa har samtidigt varit föremål för allvarlig kritik från Amnesty International och Human Rights Watch. Organisationerna har dokumenterat hur arabiska bostäder och hela byar förstörts i områden som återtagits från IS. Enligt rapporterna har civila fördrivits och hindrats från att återvända, medan kurdiska bostäder i flera blandade samhällen lämnats intakta. Amnesty bedömde att övergreppen kunde utgöra krigsbrott.

Kritiken berör därmed själva den nationella och territoriella frågan. Enligt människorättsorganisationerna har förstörelsen bidragit till att befästa kurdisk kontroll över omstridda områden. Kurdiska företrädare har hänvisat till säkerhetsskäl och stridsskador, men organisationerna har avvisat dessa förklaringar i flera dokumenterade fall.

LÄS ÄVEN: S-topp vill ”tvångsblanda” i Sverige – bor själv i Danmark

Redar har även försvarat kontakterna med de syriskkurdiska organisationerna YPG och PYD. I en riksdagsfråga 2022 kritiserade hon regeringens avståndstagande och framhöll deras insatser mot IS. YPG och kvinnostyrkorna YPJ har samtidigt kritiserats av Human Rights Watch för rekrytering av minderåriga. Det innebär inte att Redar har ställt sig bakom övergreppen, men hennes stöd har omfattat aktörer vars verksamhet väckt betydligt allvarligare människorättsliga invändningar än en debatt om nationstillhörighet.

Kontrasten gäller alltså mer än vilka ord som används om nationell gemenskap. När Redar kritiserar SD står föreställningar om svenskhet och historisk kontinuitet i centrum. I de kurdiska områdena har styrkor hon verkat för stöd till anklagats för att med våld förändra vilka folkgrupper som kan bo kvar. Hur minoriteters rättigheter ska garanteras i ett framtida Kurdistan blir därmed en konkret fråga för den som förespråkar kurdiskt självbestämmande.