Polisens nationella operativa avdelning (Noa) har under en tid arbetat med att kartlägga den klanbaserade invandrarkriminaliteten i Sverige. Det väckte stor uppmärksamhet när biträdande rikspolischefen Mats Löfving gick ut med uppgiften om att ett 40-tal sådana nätverk etablerat sig i Sverige. Den bakomliggande rapporten har hemligstämplats men uppgifter har läckt ut om att bland annat Sveriges riksdag infiltrerats av bulvaner från de brottsliga klanerna. Tidningen Fria Tider kunde på torsdagen namnge fyra av dessa.

De fyra är socialdemokraten Yilmas Kerimo, moderaterna Metin Atavesen och Edip Noyan samt kristdemokraten Robert Halef. I Noa-rapporten “Släktbaserade kriminella nätverk i Sverige” beskrivs hur klanerna aktivt arbetar med att ta sig in i näringslivet, politiken och övriga delar av civilsamhället på ett sätt som är välbeprövat i organiserad maffialiknande kriminalitet.

Carin Götblad, tidigare lämnspolismästare i Stockholm, slog redan 2011 larm om hur detta redan är en långt framskriden verklighet i bland annat Södergälje, en stad där svenskar numera demografiskt är en minoritet. Assyriska/syrianska klaner utgör en stor del av befolkningen och inom gruppen finns ett flertal grovt kriminella nätverk som infiltrerat de flesta verksamheter i staden. Götblad var då försiktigt optimistisk om att kunna trycka tillbaka klankriminaliteten men erkände att det “kommer att ta många år“.

Löfvings uttalanden och den aktuella Noa-rapporten vittnar dock om att utvecklingen gått i motsatt riktning. De tidigare etablerade klanerna hat utökats med nya och den invandrade klankriminaliteten är idag både geografiskt bredare och samhälleligt djupare rotat än någonsin. Särskilt alarmerande är det att den nu också skaffat sig försänkningar i politiken, inte bara lokalt utan också på riksnivå.

I rapporten nämns åtminstone fyra personer som Noa menar ha belägg för att knyta till kriminella klaner och verka för att de ytterligare ska kunna flytta fram sina positioner i det svenska samhället. De som namnges finns på båda sidor den traditionella blockgränsen, inom Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. De är: Yilmas Kerimo (S), Metin Atavesen (M), Edip Noyan (M), och Robert Halef (KD).

Noa-chefen Linda H Staaf klargjorde i en intervju med SVT efter Löfvings uppmärksammade uttalande att detta är klaner som “strävar efter att bygga upp ett parallellt samhälle med ett parallellt rättssystem där lojaliteten och makten ligger hos familjen istället för hos staten”, något hon beskrev som “systemhotande” och “mycket, mycket allvarligt”.

Gemensamt för den klankriminalitet som Noa granskat är att den har sitt ursprung i Mellanöstern. man noterar att även annan klankriminalitet är etablerad i Sverige bland annat sådan med nordafrikansk bakgrund, företrädesvis Somalia och som vid sidan av reguljär brottslighet också har kopplingar till muslimsk terrorism. Men enligt Noa är detta alltför omfattande för att kunna hanteras inom ramen för den nu aktuella rapporten.

Det långsiktiga målet för Mellanösternklanerna är att tillägna sig makt och inflytande i det svenska samhället. Vägen dit går bland annat genom pengar som anskaffas via grov brottslighet såsom hot, våld, utpressning, narkotika- och vapenhandel samt penningtvätt, men också genom infiltration av legitima verksamheter inom näringslivet och politiken.

I rapporten konstateras att de kriminella klanerna är aktivt verksamma i ett 20-tal svenska städer och orter. Vid sidan av riksdagsledamöterna namnges också 121 klankriminella invandrare som uppges ha ledande positioner och/eller vara “särskilt brottsaktiva”. De flesta är lokalt verksamma för att ta över i kommunerna men som framgår har man också siktet inställt på mer övergripande nationellt inflytande.

Pionjär för att infiltrera riksdagen som representant för ett klankriminellt nätverk var enligt Noa-rapporten Yilmaz Kerimo. Han valdes in för Socialdemokraterna 1998 och satt till 2017 och har starka kopplingar till det syrianska/assyriska så kallade Södertäljenätverket.

Även om Socialdemokraterna är och har varit Sveriges mest statsböärande parti med djupa försänkningar i statsapparaten, facket och en lång rad tongivande föreningar ville Södertäljenätverket ändå gardera sig och lyckades 2010 få in tre riksdagsledamöter på den borgerliga sidan blockgränsen. Dessa var Massut “Metin” Ataseven, Edip Noyan och Robert Halef, varav det två förstnämnda valdes in för Moderaterna och den sistnämnade för Kristdemokraterna.

Atavesen och Noyan satt fram till 2014 medan Halef sitter kvar fortarande. Han har tidigare av mainstreammedia pekats ut som bulvan för klankriminalitet.

Noas rapport har stort fokus på just Södertäljenätverket som man menar är det invandrade klannätverk i Sverige som varit mest framgångsrikt och som har “ojämförligt störst inflytande på det politiska livet på såväl kommunal som på nationell nivå”. Man noterar bland anat att nätverket har “möjliggörare och infiltratörer inom kommunal och statlig förvaltning”. Enligt polisen har Södertäljenätverket “en god förmåga att knyta, för den kriminella verksamheten, strategiskt viktiga kontakter på tjänstemannanivå inom Södertälje kommun och inom myndigheter”.

Lokalt har Södertäljenätverket bulvaner i Södertäljes kommunfullmäktige och förvaltning, på lokala myndighetskontor för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och så vidare, varifrån man ser till att gynna klannätverket med alltfrån bygglov till bidragspengar.

I andra svenska städer är det i stället arabiska mardelliklaner som dominerar. Ett profilerat exempel är Ala Khan-klanen i Göteborg som började bygga upp sina kriminella verksamheter redan på 1980-talet och idag styr stora delar av den organiserade verksamheten i Sverige näst största stad. runt hälften av det 40-tal klaner som nämnts tillhör denna grupp. Ali Khan-nätverket uppges samtidigt haft svårare att infiltrera högre positioner i samhället då merparten av klanmedlemmarna är lågutbildade.

Palestinier är en annan folkgrupp vars klaner i stor omfattning etablerat krimninella nätverk i Sverige. Andra länder som enligt Noas rapport är väl representerade inom klankriminaliteten är Libanon, Irak och Afghanistan.