I slutet av sitt förordnande som generaldirektör på Sida och inför Tidöregeringens tillträdande tecknade S-toppen Carin Jämtin en rad långa avtal med S-märkta biståndsorganisationer. Detta för att hindra den nya regeringen att lägga om biståndspolitiken på det sätt som man aviserat i valrörelsen.

Vänsterorienterad myndighetsaktivism är ett växande problem i Sverige. Det blir allt vanligare att offentliga tjänstemän åsidosätter den politiska oväld de har att iaktta och i stället aktivt obstruerar mot politiska beslut de ogillar.

LÄS ÄVEN: Bistånd till Afrika avbryts – svenska skattemiljoner gick till korruption

Ett exempel är den omdiskuterade biståndsmyndigheten Sida som kritiserats hårt för att utan ände och kontroll sprätta iväg svenska skattemiljarder till svarta hål av korrupta skurkstater, antisemitiska diktaturer med mera. Skandalerna på myndigheten har avlöst varandra genom decennierna.

Tidöpartierna ville städa på Sida

Inför riksdagsvalet 2022 aviserade Tidöpartierna att man skulle ställa till med räfst och rättarting på Sida och stoppa i varje fall de värsta avarterna av ansvarslös och omoralisk miljardrullning därifrån. När man väl fick makten gjorde man en del, men vågade inte göra annat som många väljare förväntat sig.

Samtidigt såg Socialdemokraterna till att göra vad de kunde för att sabotera för Tidöregeringen innan den tillträdde. Som generaldirektör för myndigheten hade man lyckats utse S-toppen Carin Jämtin. Som sista uppgift på myndigheten fick hon i uppdrag att försvåra för den nya regeringen och pytsa iväg extra skattemiljarder till S-märkta biståndsorganisationer.

I strid med principen om myndigheters oväld

Samtliga dessa aktiviteter stod i bjärt kontrast till den återhållsamhet med att fatta större beslut inför ett regeringsskifte som utgör en del av myndigheternas politiska oväld. Det gäller i synnerhet om, som i det aktuella fallet, en profilerad politiker anförtrotts att leda myndigheten.

Men den avgående socialdemokratiska regeringen hade i slutet av 2022 inga problem med att använda sin nestor Carin Jämtin för att sätta så många käppar som möjligt i hjulen för den tillträdande Tidöregeringen. Och Jämtin hade å sin sida inga problem med att göra våld på grundläggande principer för en myndighetschef och verkställa S-ledningens order.

Bakband nya regeringen med flera femåriga avtal

Sent i december fattade hon beslut som, när den tillträdande regeringen informerades om dem, gav upphov till stor ilska hos densamma och rubricerades som rent sabotage. Bland annat hade Jämtin tecknat femåriga avtal med de två civila biståndsorganisationerna Act Svenska Kyrkan och Forum Civ (tidigare Forum Syd) med tydliga kopplingar till Socialdemokraterna.

De här så kallade SPO:erna delegeras omfattande beslutsrätt över belopp och mottagare av svenska folkets biståndsmiljarder. Hela systemet har kritiserats för att kringgå offentlighetsprincipen genom att låta ideella organisationer, många med en tydlig politisk agenda, hantera biståndsruljansen.

Mer aktivism än biståndsarbete

Några av de organisationer av det här slaget som står längst från att uppträda på neutralt myndighetsvis är, utöver redan nämnda, Naturskyddsföreningen och Civil Rights Defenders som ägnar sig minst lika mycket åt politisk aktivism som det biståndsarbete de satts att administrera. Andra står Socialdemokraterna mycket nära, såsom Olof Palmes Internationella Center, Union to Union och We Effect,

Genom att Jämtin tecknade avtal med S-märkta biståndsorganisationer som sträckte sig över hela nästa mandatperiod, bakband hon effektivt den nya regeringen och försvårade för den att lägga om biståndspolitiken. Jämtin kände till att Tidöpartierna ville se korta förlängningar av avtal, om några alls, men gjorde alltså tvärtom utifrån en partipolitisk agenda.

Utnyttjade att regelverket bygger på tillit

Eftersom regelverket för en generaldirektör på en myndighet bygger på att vederbörande agera i enlighet med vedertagen praxis och tjäntemannaetik, kunde Jämtin inte straffas för sitt agerande. Men det råder inom den offentliga tjänstemannavärlden konsensus om att så som Jämtin agerade, så beter sig inte en generaldirektör för en myndighet.

Ytterligare försvårande är att flera av de avtal som Jämtin fick på plats inte formellt undertecknades förrän i februari och mars, bakom ryggen på den nya regeringen som då redan installerat sig i Rosenbad. Trots det kunde avtalen inte rivas upp. Detta återigen på grund av att regelverket är så skrivet att det förutsätts att ingen ska agera på det här sättet.

Fortsatte obstruera trots besked om ej förnyat förordnande

Utöver detta valde Jämtin att i ytterligare fall trotsa instruktionerna i den nya regeringen regleringsbrev. En god bit in på det nya året tecknade Sida ännu två femåriga avtal med S-märkta organisationer som Tidöpartierna hade velat avveckla samarbetet med. Jämtin gjorde dessutom detta trots att hon fått besked om att hennes förordnande inte skulle förlängas.

Sammantaget handlar det om åtskilliga miljarder som Jämtin band upp till organisationer när hennes parti och tvingade den tillträdande Tidöregeringen att låta Sida fortsätta samarbeta med. Allt skedde i lönndom och uppdagades först efter att Jämtin “sparkats snett uppåt” till en välbetald landshövdingstjänst i Västernorrland.

Det blev den nye generaldirektören Jakob Granit och överdirektören Marie Ottosson som när Jämtin lämnat skeppet kallades upp till Utrikesdepartementet för att förklara vad som skett. Ottosson, som arbetat under Jämtin, fick krypa till korset och erkänna att hon varit med att fatta felaktiga beslut, men Granit var som helt ny på jobbet oskyldig.

Vill säga upp avtalen i förtid – men får kritik

Tidöregeringens motdrag är nu att försöka säga upp fyra av de socialdemokratiska sabotageavtalen i förtid, vid nästa årsskifte. De s-märkta organisationerna riktar för detta skarp kritik mot regeringen. Trots att man varit väl medveten om att avtalen var en form av socialdemokratisk obstruktion vill man nu framställa regeringens beslut att säga upp dem som “en chockerande kalldusch” och liknande. Man låtsas i sammanhanget nu inte om att regeringen flaggade för detta redan för ett år sedan.

Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad, som i ett stick uppmärksammar Jämtins fulspel under hennes tid som chef på Sida, har under lång tid försökt att få en kommentar från henne. Efter flera veckors radiotystnad meddelar hon nu att hon inte tänker svara på några som helst frågor.

LÄS ÄVEN: Sida trotsar regeringen: Kan inte undvika samröre med Hamas – fortsätt med biståndet