➤ DEBATT Det senaste året har man i svensk media kunnat se flera återkommande upprop med krav på att ge de ensamkommande från Afghanistan amnesti. Nu senast var det elva välgörenhetsorganisationer som tillsammans med mer eller mindre kända artister ställer krav på att Sverige måste ta ansvar och låta de ensamkommande från Afghanistan få stanna av ”humanitära” skäl.

Från början kallades den här gruppen med ensamkommande för ”barn” och under de senaste åren har nästan 50.000 så kallade ensamkommande kommit till Sverige. Våra nordiska grannländer har utfört ålderstester under lång tid och där har statistik visat att minst 50% av de så kallade ensamkommande var vuxna.

I Sverige har man motsatt sig ålderstester från början, men nu har även Sverige sent omsider kommit igång och av de 8.000 personer som testats hittills har 85% bedömts som vuxna och det lär öka då man i dagsläget inte är färdiga med testerna. Numera kan man därför se att media börjat använda ordet ensamkommande ”ungdomar” istället för ”barn”.

De som står bakom dessa upprop för amnesti pratar sig gärna varma om hur osäkert det är i Afghanistan, men om vi skrapar lite på ytan så är inte Afghanistan ”livsfarligt” då det finns både säkra och osäkra zoner precis som i många andra konfliktdrabbade länder och det är flera länder i Europa som utvisar människor till Afghanistan. Dessutom har knappt någon av dessa asylsökande satt sin fot i Afghanistan någon gång då de flesta har sin hemvist i Iran.

Således har vi en stor grupp asylsökande män eller ungdomar som har ljugit om sin ålder och sitt ursprung i syfte att få uppehållstillstånd i Sverige för att få tillgång till det alltför generösa bidragssystem som vårt land erbjuder och i längden ta hit sina anhöriga. De saknar skyddsskäl, vilket leder till att de får avslag på sina ansökningar och ska utvisas ur landet.

Gruppen vägrar dock acceptera beslutet och har demonstrerat i flera veckor med stöd av vänstern samt allehanda organisationer. De få gånger man försöker utvisa någon så sätts det käppar i hjulet med hjälp av media.

Det märkliga är att alla verkar glömma vem det är som får betala notan i slutändan! Är det t.ex. Rädda Barnen, BRIS, UNICEF eller någon av dessa artister med offerkofta? Eller är det de organiserade medlemmarna i ”jag är här” eller ”jag står inte ut” som får slanta upp? Nej, det är hela svenska folket som ska bidra genom att arbeta hårt och betala skatt!

Pengar som egentligen ska gå till vård, skola och våra äldre (för att nämna några), kastas istället bort på människor som inte ens är riktiga flyktingar och när vi vanliga medborgare sedan behöver nyttja välfärdssystemet så får vi snopet stå med skägget i brevlådan eftersom det inte ”finns några resurser” eller ”saknas pengar”.

Propagandatrycket har nu lett till att regeringen sitter i hårda förhandlingar om huruvida afghanerna ska få amnesti eller inte – de spelar alltså Yatzy med våra skattepengar igen utan minsta tanke på effekterna som det kommer att få för framtiden. Ger man en grupp amnesti så måste man även göra detsamma för samtliga grupper enligt likvärdighetsprincipen. Alla kan säkert räkna ut vilka signaler vi sänder till övriga världens potentiella migranter – vi är redan en magnet i form av bidragssystemet som satt oss på människosmugglarnas karta och vi behöver inte sockra erbjudandet ytterligare!

Att människor som saknar asylskäl dessutom ska ta upp plats för riktiga flyktingar i nöd är under all kritik – särskilt för en ”humanitär stormakt” som Sverige! Det är dags för dem att åka hem till sina familjer och bygga upp deras eget land! I en demokrati ska alla behandlas likvärdigt och rättssäkert. Ingen ska ges fördelar bara för att de skriker högst, än mindre bara för att man genomför demonstrationer eller vägrar respektera myndighetsbeslut!

Det finns en petition på internet som heter ”Upprop för en rättvis och hållbar migrationspolitik” som man kan skriva under om man tycker att Sverige ska säga nej till denna amnesti. Om vi är tillräckligt många som visar vårt missnöje kommer protestlistan att lämnas över till regeringen i mitten av december. Det är dags att sluta knyta näven i fickan och vädra vårt missnöje på allvar!

Nuvarande debattklimat kan verka avskräckande, men låt oss klargöra en gång för alla att man inte är rasist för att man tänker på sina barns framtid och dessutom vill hjälpa riktiga flyktingar istället för ekonomiska migranter – det är realistiskt! På pappret lever vi fortfarande i en demokrati med yttrandefrihet så jag uppmanar alla att inte låsta sig tystas av etablissemanget – vi måste tänka på nästa generation framför oss själva!

Jenny Piper

Detta är en opinionstext. Den återspeglar skribentens personliga åsikter.