Samhällsskiftet ingen röstade för – islamiseringens konkreta spår i Sverige

Under de senaste decennierna har Sverige genomgått omfattande förändringar i befolkningssammansättning, religionsutövning och kulturella uttryck. Utvecklingen har skett gradvis och ofta sektorsvis: inom stadsbilden, forskningen, demografin och statliga institutioner. Var för sig har förändringarna sällan beskrivits som avgörande. Tillsammans pekar de dock mot ett samhällsskifte där islam får en allt starkare närvaro och normalisering i det offentliga rummet.

Ett tydligt uttryck för islamiseringen i Sverige är den kraftiga ökningen av moskéer och muslimska bönelokaler. På mindre än 25 år har antalet, enligt uppgifter från Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) till Samnytt, ökat från ett fåtal permanenta moskéer till omkring 300 runt om i landet.

Det är en 4200-procentig ökning, vilket Samnytt tidigare rapporterat. Etableringarna sker både genom nybyggnation och genom omvandling av befintliga lokaler – tidigare affärer, industrifastigheter och källarutrymmen.

LÄS MER: Chocksiffror: 4200% ökning av moskéer i Sverige – på mindre än 25 år

Utvecklingen innebär att islam i dag har en fysisk och organisatorisk närvaro i ett stort antal svenska kommuner, även på platser där religionen tidigare varit marginell. Moskéerna fungerar inte enbart som gudstjänstlokaler, utan även som sociala och organisatoriska nav, ofta med kopplingar till större nationella och internationella nätverk.

Politiken och varningssignalerna

Moskéexpansionen har väckt politiska reaktioner. Sverigedemokraternas toppolitiker Richard Jomshof har i intervjuer med Samnytt pekat på utvecklingen som en ideologisk och samhällelig mardröm.

Han har beskrivit islam som mer än en trosuppfattning och varnat för att religionen också fungerar som ett politiskt system med ambitioner att påverka samhällsordningen.

LÄS ÄVEN: Jomshof om moskéexpansionen i Sverige: ”Islam är nog den farligaste kraft västvärlden någonsin stått inför”

Uttalandena har kritiserats från den samlade vänstern och från de muslimska grupperingar som utgör en allt större del av både Socialdemokraternas och Vänsterpartiets väljarbas, men speglar samtidigt en bredare politisk diskussion om hur religiösa strukturer etableras i Sverige och vilken roll staten ska ha i förhållande till dem.

Och att den sortens diktaturer tillåts verka i Sverige, använda vår demokrati med målet att ta den ifrån oss. För det är precis det som är syftet. Så det är klart att det här är ett otroligt problem.

Richard Jomshof (SD)

Frågor om insyn, finansiering och värdegrund har blivit återkommande, utan att någon samlad nationell linje presenterats från Tidöregeringen.

Forskningen som konfliktzon

Debatten om islam i Sverige har också nått akademin. Ett uppmärksammat exempel är forskaren Sameh Egyptson, vars avhandling om politisk islam och Muslimska brödraskapets kopplingar till Socialdemokraterna utlöste en omfattande konflikt inom forskarvärlden.

Jag avslöjade avtal mellan Socialdemokratiska broderskapsrörelsen [idag Tro och Solidaritet, red. anm.] och Muslimska brödraskapets islamiska råd. Den ena parten – Socialdemokraterna – får röster och islamisterna får i utbyte skolor, bygglov till moskéer och platser i riksdagen och kommuner och landstinget.

Sameh Egyptson

Avhandlingen utsattes för en ovanligt omfattande granskning efter anmälningar från andra forskare. Trots genomlysning i flera instanser friades Egyptson från anklagelser om forskningsoredlighet.

LÄS ÄVEN: Ideologi före fakta – Sameh Egyptson och uppgörelsen med svensk islamforskning

Processen kom i stället att synliggöra en konflikt om vad som överhuvudtaget får undersökas inom svensk islamforskning. Kritiken riktades inte bara mot metodval, utan mot de slutsatser avhandlingen drog om politisk islam och dess organisatoriska närvaro i Sverige.

Fallet har därefter kommit att användas som ett konkret exempel på hur forskning som ifrågasätter etablerade narrativ om islam möter starkt motstånd inom akademin.

Demografin som långsiktig drivkraft

Bakom både moskéetableringar och organisationsbildning ligger demografiska förändringar. Den finländske matematikern och demografianalytikern Kyösti Tarvainen har i samtal med Samnytt varnat för att Sverige, givet nuvarande födelsetal och invandringsnivåer, kan stå inför ett historiskt majoritetsskifte under detta sekel – och därmed riskera att bli ett kalifat.

Enligt Tarvainen är utvecklingen matematiskt förutsägbar. Låga födelsetal bland infödda svenskar kombineras med fortsatt invandring och högre fertilitet i vissa grupper.

LÄS MER: Demografins krutdurk: Forskare varnar för inbördeskrig i framtidens Sverige

En viktig aspekt är att många muslimska familjer får pengar från sina hemländer så att de kan befästa sina positioner i väst, genom fertilitet. Det är ett matematiskt faktum att muslimer kommer att bli majoriteter. Dessutom, ju fler barn de får i Sverige, desto mer pengar får de från den svenska staten.

Kyösti Tarvainen, finländsk matematiker, demografianalytiker och professor emeritus vid Aalto University

LÄS MER: Professorns mörka prognos: Svenskar i minoritet inom några decennier

Även om trender kan förändras på lång sikt beskriver han demografiska processer som tröga och svåra att påverka snabbt genom politiska beslut.

Kulturinstitutionerna och det nya normala

Förändringarna märks även i hur svenska institutioner beskriver nationens traditioner. När Nordiska museet presenterar ramadan och Id al-Fitr som svenska högtider, sker det, enligt museet, som en del av museets uppdrag att dokumentera samtida liv och bruk.

LÄS ÄVEN: Nordiska museet: “Id Al-Fitr” och “Ramadan” är svenska högtider

Samtidigt uppfattas detta av kritiker som ett tecken på hur islamiseringen normaliseras och hur islam successivt integreras i berättelsen om Sverige som kulturellt rum.

Utvecklingen beskrivs av islamiseringens förespråkare som en naturlig spegling av ett förändrat samhälle. Kritiker menar att den innebär en omformulering av svensk identitet, där historiskt dominerande traditioner relativiseras och marginaliseras medan islamiska ges institutionellt erkännande.

LÄS ÄVEN: Jättemoskén i Skärholmen: Hemlig finansiering, islamistiska kopplingar – och oro bland boende

Sammantaget visar utvecklingen hur islamiseringen av Sverige inte sker genom ett enskilt beslut eller en tydlig brytpunkt. Den sker genom parallella processer – fysisk etablering, demografisk förändring, akademisk omprövning, medial påverkan och institutionell anpassning. Varje del kan beskrivas som begränsad, men tillsammans formar de ett nytt samhällstillstånd.

Detta är bakgrunden till att frågan om islamisering inte längre handlar om hypotetiska framtidsscenarier, utan om hur Sverige redan förändrats – steg för steg, sektor för sektor – och vilka konsekvenser dessa förändringar får på lång sikt.