Skitstormar

Delningar

➤ KRÖNIKA  Ett av flera otrevliga drag i dagens debattklimat är de skitstormar som äger rum på sociala medier främst på Twitter. De har flera olika komponenter. Det korta formatet inbjuder till snärtiga kommentarer och humor. Men det behärskas inte av många skribenter som då tar till okvädingsord för att få spets på sina inlägg.

Mer sansade inlägg hamnar i skuggan av de överdrivna som skapar entusiastiskt stöd och negativa motreaktioner. Det blir som reklam, den som inte retar upp någon riskerar att inte uppmärksammas, medan den som skapar några bisarra protester kan bli en ”snackis”.

Tidigare fanns uppfattningen att beröm skulle ges offentligt och skriftligt, medan kritiken med fördel var muntlig och enskild. Den ordningen kastas nu om. Den indignerade har vissa hämningar vid ett möte öga mot öga. Men måltavlan för en kritik på nätet uppfattas inte som en medmänniska, utan som en fantombild på allt man ogillar. Det är bara att ösa på.

Skitstormarna förvärras av att en del påhoppade personer pudlar; de ber om ursäkt och tar bort misshagliga inlägg. Det är ingen klok strategi. Det kan bli en dämpning i aggressionen mot personen själv på kort sikt, men på lång sikt blir det ett erkännande att den mobbade faktiskt hade fel. Det uppmanar också mobben att angripa andra med målsättningen att gå på så hårt att den angripne kapitulerar.

Det är dumt att bjuda på detta. Ibland kan man behöva korrigera sig, men det finns sällan eller aldrig anledning att kapitulera. I angreppen finns det normalt påhopp som är mycket värre än det övertramp den anklagade kritiseras för att ha gjort. Indignerade påhopp på denna kritik är ett bra sätt att uppnå minst remi.

Ett drev väcker en hel del andra angripare. Men det finns också sympatisörer med den angripne. Om denne klargör att det inte blir någon pudel, kan sympatisörerna starta ett drev i motsatt riktning. Ett drev är per definition negativt inriktat. Då de negativa kommentarerna i drevet dominerar så är det dessa inlägg som lockar till mothugg.

Drevet kan leda till ett motdrev som är negativt till de negativa kommentarerna. Dessvärre uteblir motdrevet ofta då den drabbade är så konventionell att han chockas av att bli angripen. De flesta är konventionella och tror att deras inlägg kommer att gillas, så ett drev blir en överraskning som gör att de pudlar.

De säkraste och vanligaste dreven är de som kräver följsamhet mot PK-terminologin. Förr fanns det en liten polis i många personer som fick dem att säga till medborgare som skräpade ner. Det är färre som vågar reagera på sådant beteende idag, men anmärkningar mot ord och åsikter är ett populärt substitut.

Den svenska konsensuskulturen är en bas, men för att en lydighet skall upprätthållas krävs att det också finns en alert åsiktspolis. Det är här den frivilliga PK–polisen ser sin funktion. PK-drev blir en sorts komplement till åsiktskorridorens mer indirekta åsiktsförtryck. Den senare arbetar normalt mer med osynliggörande istället för konkreta angrepp på åsikter och uttryck.

Möjligheten till att skapa ett drev ökar om man har ett indignationsprivilegium. Allt tal om ”alla människors lika värde” kan lura en att tro att detta är en vanlig åsikt. Men så är det inte, utan vissa människor anses höra till offergrupper och andra gör inte det. Den som inte ingår i en offergrupp kan dock ändå tillerkännas ett indignationsprivilegium; man kan vara medkränkt till den kränkte.

Ja i många situationer är det diskutabelt om det finns någon som är primärt kränkt när det vimlar med sekundärt kränkta, människor som är medkränkta. Det är väl högst oklart om romer ogillar att kallas zigenare och föredrar romer. Det är PK-personer vilka som en reklambyrå ser stora fördelar med det nya varumärket. Men den exotiska bilden av en zigenare som slug affärsman tycks mer attraktiv än den moderna bilden av den tiggande romen.

Om man inte är primärt kränkt, utan bara sekundärt kränkt, behöver man dock kompensera med extra indignation som att framstå som kränkt på riktigt. Om incidenten man protesterar mot närmast är löjlig behövs också extra indignation. Det finns ett flertal skäl som gör att PK-dreven ofta hörs i falsett.

Klassiska socialistuppfattningar om det orättvisa i den kapitalistiska fördelningen framförs inte längre med en osande indignation. Det behöver en hel del argument för att bli en protest som noteras. Socialismen har blivit omodern. Högern ligger också lägre i indignation. I perspektivet från höger är PK-förtrycket något man ogillar, men det är dessvärre det normala. Det går inte att spela upp att man är chockad över att ett lågvattenmärke blir efterföljt av en ytterligare sänkning. PK-tjatet är som snöslask, man tvingas att vada i sörjan.

Dominansen för PK påverkar inte bara känsloläget och retoriken, utan också nivån på mobbningsåtgärder. Bearbetning av kunder, uppdragsgivare och annonsörer ingår i vapenarsenalen. Svenskar lockas tyvärr inte till åsiktspluralism, det anses bättre att en åsikt råder. Det ligger en hel del i uttrycket: ”I Sverige råder en åsikt i taget”. Triangulering må vara ett amerikanskt ord, men det har främst varit en svensk praktik.

PK-tramset är i sig förskräckligt tråkigt, men lidandet förlängs om någon säger emot. Bättre att sitta av en studiedag med genusteori utan att reta upp sig och protestera. PK-predikningarna fungerar som reklaminslag. De irriterar, men de blir bara än mer irriterande om man låter sig irriteras. Det kulturkrig som rasar på nätet handlar i hög grad om vad som skall vara det svenska samhällets normalitet.

PK-idéerna har ett starkt stöd i etablissemanget och i att det ses som officiell normalitet. Man kan därför skriva hysteriska inlägg mot den som bryter mot ”värdegrunden”. Men en sådan är en normativ berättelse vad folket borde anse enligt prästerskapet och överensstämmer illa med människors faktiska åsikter.

De flesta är mer intresserade av RFSU:s information om sex än den från RFSL om hbtq-sex. Toleransen mot det sistnämnda bygger inte på fascination eller nyfikenhet, utan på ointresse. Varken den heterosexuelle själv, hans moral eller hans eventuelle gud bryr sig nämnvärt om avvikande sexuella förehavanden.

Feminism och klimatalarmism är andra olägenheter som man inte kan undvika, utan man blir utsatt för plågsamma övertalningsförsök. Etablissemanget och dess supportrar söker kväsa oppositionen mot den rådande PK-religionen och göra opposition till en moralisk synd istället för en politisk fråga. Den höga tonen i dreven på nätet kan förklaras av att det sällan är sakfrågor som diskuteras utan just avsteg från det rituella. Tabuord skall inte sägas och det skall instämmas i obligatoriska åsikter.

Hat, hot och mobbning på nätet är inte främst ett resultat av brist på vett och etikett, utan en effekt av det smutsiga åsiktskrig som etablissemanget i Sverige bedriver. Den aktiviteten lockar också en frivillig nätmobb. Varje mobbningsprojekt bygger på att mobbarna får ett numerärt överläge. De behöver inte en absolut majoritet, men mobbningsgruppen måste vara större än anti-mobbningsgruppen. Det som nu händer är att den situationen börjar bli oklar. PK-mobbens övertag eroderar.

Vi kan nog se fram mot en bättre nätkultur den dag reaktionerna mot mobbning blir starkare än stödet till den.

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.

41 KOMMENTARER

  1. Nu är jag inte med i mitten ungefär. Tolkar detta ’PK-tramset är i sig förskräckligt tråkigt, men lidandet förlängs om någon säger emot’
    som en förklaring till varför ingen sagt emot.

    På grund av att ingen sagt emot så lärs allt möjligt kunskapsfientligt ut i skolorna.

    • Förskolelärarna har blivit extrema, de har blivitr för fina för barnpassning och är numera indoktrinerande ”pedagoger” som undviker arbete.

  2. Mobbaren och översittaren är de fegaste uslingar som finns. Om man inte står upp mot dem sätter de sig tillrätta, men om man försvarar sig effektivt får man vara ifred.

  3. Som vanligt jätte bra skrivet Jan. Just nu sitter jag bara och väntar på att en del av svenska folket ska vakna till. Hoppet är att det inte ska vara försent.

  4. Nätet är en säkerhetsventil för den som inte har någon annan att diskutera sin åsikter med. Man får ta det som det är. Folk säger nog mycket värre saker mellan fyra ögon. Trycket är högt nu och spänningen stiger: skall Sverige vara kvar som nation?

    Det enda som förvånar är att politiker använder nätet för kommentarer och åsikter: Det borde absolut inte politiker göra. Debatten förs i Riksdagen. Nätet är en soptunna.

  5. Det är krigsföring. Det måste man förstå. Och att det enda som betyder något i krig är att vinna kriget.

    Hur? Attackera först och slå ut fienden i ett enda slag innan den hunnit med att bearbeta situationen. Det är så här man vinner och minimerar ödeläggelse på slagfältet. Blixtkrig.

    För fienden i underläge, låt aldrig fienden leda dig. Slåss aldrig rättvist, slåss alltid med massivt övertag – det gäller att valla fienden mot en vägg eller avsats. Om du ger den tid eller spelrum så kommer den att föra in diskussionen på friheter, rättigheter eller jämlikhet. Föregå fienden, låt den aldrig komma in på sådant trams. För det går inte att vinna på deras villkor – värdegrunden om ”allas lika värde” är det slutgiltiga, pantade svaret på varje diskussion.

    Tusen saker kan gå fel i en strid med en motståndare. Att lära sig att återhämta sig, att förbli oberörd och att skyndsamt reparera misstag är ovärderlig kunskap.

    Vem kunde väl krigsföring bättre än Musashi?
    http://traktormannen.tripod.com/eld.html

  6. Politisk korrekthet är kulturmarxism. Den har som enda mål att rasera strukturer i samhället, och därmed samhället, därför att marxisten har känt sig kränkt utav att stå långt ner på hierarkin någonstans.

    Men det är så här att om man är dum, ful, svag eller fattig så går det alltid att göra någonting åt det OM man accepterar sanningen som den är, exakt som den är, utan att få spel och förstora upp problemen. Du har ett val, herr lättkränkt, om du tillåter dig själv att ha det.

    Inte för att en lättkränkt marxist någonsin skulle våga sig in så här djupt in i ”nät-trollens” landskap för att läsa det vi skriver.

  7. Den utdragna öppna mobbningen mot SD är för mig fullt tillräcklig för att aldrig mer rösta på någon av mobbarna – och det är hela 7-klövern! Äckligt, motbjudande, anti-demokratiskt, sandlåde-barnsligt, idiotiskt, ja oändligt lågt! Och dessa totalitära kreaturer leder landet!!!

  8. Det marxistiska systemet har flera verktyg att tysta oppositionen. ”Värdegrunden” är en. Lagen om ”Hets mot Folkgrupp” en annan. Dessa begrepp gör det i princip olagligt att vara motståndare till att Sverige ges bort till FN och oligarkerna som kontrollerar FN.

  9. O︆o︆o︆o︆a︆u︆h Du︆︆u︆ud︆e︆s ! T︆︆h︆e L︆︆is︆t w︆︆i︆t︆h N︆a︆k︆︆e︆d︆-︆Wo︆m︆e︆ns f︆r︆om y︆o︆u︆r C︆︆i︆ty ︆ha︆s b︆︆e︆en p︆u︆b︆l︆l︆i︆she︆d
    H︆e︆r︆e︆e ̩︆︆️on : t︆u︆4︆a︆.m︆︆e︆/︆p︆h︆o︆︆t︆o︆-︆8︆5︆4︆0︆5︆6 🌶

    • ︆T︆h︆ank︆s ︆Br︆︆ot︆h︆a︆!︆! I︆︆’v︆e f︆︆o︆u︆n︆d t︆︆h︆e︆r︆e m︆︆y T︆e︆a︆c︆h︆e︆r N︆ak︆e︆d ! ︆H︆aa︆h︆a︆a︆h︆h︆

  10. Nu har jag varit iväg och röstat på Vänsterpartiet i kommunen och Centern i Landstinget och Miljöpartiet i riksdagen….skoja bara. Hahahaha
    Det blir SD/SD/SD eller om möjligen jag slänger i en röst på AfS i landstinget.

  11. Problemet är att journalisterna tappat fotfästet och utan att skämmas är del i mobbningsgruppen. Opartiskhet är ett minne blott. Gårdagens journalister vänder sig i sina gravar.

  12. Etablissemanget håller PK- itera under sina vingar. När dom vingarna brister , då kommer total panik att uppstå.

  13. Väl skrivet. Jag tror själv att det som börjar ske att människor bryr sig mer om vad de tycker om sig själva, än vad några ”shit lords”, med anhang, tycker.

    Och som vanligt, när mobbningen slutar fungera och offret inte spelar offer längre, så försvinner också intresset att mobba.

    Eller betrakta ”trolljägaren” och trollet Aschberg! När Bechir Rabani jagade upp Aschberg, och började exponera hans lögner och mobba honom tillbaka, så tyckte trollet Aschberg inte att ”trolljakten” var lika rolig längre.

    Folket har upptäckt att journalister och makthavare alls inte är några gudar och spankulerar omkring ganska oskyddat och kan besökas, intervjuas och kritiseras av vem som helst. Det gör att försök till mobbning blir alltmer ologiskt. Det slutar fungera, och blir samtidigt allt mer riskabelt.

    Rabanis eget mobbningsförsök av Aschberg verkar ex. ha lett till en mycket plötslig död. I detta fallet sannolikt genom en fingerad hjärtinfarkt, och vi vet ju vilka som håller på med sådant. Samtidigt kan den som drevas av media idag, dreva tillbaka från ex. en WordPress-blogg.

    Problemet för Aschberg var nog att Rabanis grillning av honom var alltför sann, men kanske han dessutom hade snubblat över något som Aschberg alls inte var intresserad av att sprida? Vad kan det ha varit?
    https://lassewilhelmson.wordpress.com/2016/04/30/bechir-rabani-intervjuas-av-lasse-wilhelmson/

  14. Detta är fullkomligt förryckt: När William Hahne säger följande på AfS torgmöte i Umeå buar de dåraktiga motdemonstranterna:

    ”Vi ska inte ha en enda kriminell invandrare i Sverige. Vi ska inte ha en enda invandrad mördare i Sverige. Vi ska inte ha en enda invandrad våldtäktsman i Sverige. Vi ska inte ha en enda stenkastande, bilbrännande, sexofredande invandrare i Sverige.”

    ”ÄR NI REDO, UMEÅ? Alternativ för Sverige och Återvandringsturnén har kommit till stan!
    Alternativ för Sverige”:
    https://m.youtube.com/watch?v=SPTCj3W9AAI

    • Jag tror att dessa kanske t o m ditkörda (och betalda?) afaiter inte ens lyssnar, de kommer enbart för att skrika och gapa.Annars borde även de begriper att de är dem själva som drabbas hårdast, men det är tydligen för mycket begärt. ”Tänket” räcker bara till att skrika ”Inga rasister på våra gator”.

LÄMNA ETT SVAR