En marockanska sökte asyl för att hon hade problem med sin morbror. Efter Migrationsverkets utvisningsbeslut kom hon på att hon är lesbisk och lider av könsdysfori. Hon får nu asyl av dessa anledningar av migrationsdomstol. Domstolen och Migrationsverket är överens om att marockanska lesbiska könsdysforiker har rätt till asyl i Sverige. Oenigheten består i olika syn på vilken typ av berättelse som ska generera asyl på denna grund.

En marockanska, ”A”, sökte asyl i Sverige 2017. Hon anförde då skyddsskäl gentemot sin morbror. Migrationsverket beslutade utvisa henne till hemlandet. Hon överklagade då till migrationsdomstol och la till att hon är homosexuell. Eftersom homosexualiteten är ett nytt angivet asylskäl som inte prövats av Migrationsverket så återförvisade domstolen ärendet till Migrationsverket. Inför verket la hon även till att hon led av könsdysfori. Hon ville också ha asyl eftersom hon ”vid ett återvändande är ensam kvinna”.

Hon lämnade in intyg från psykolog och kurator till stöd för sin könsdysfori samt brev från kvinnor som sa sig ha haft sex med henne. Migrationsverket ansåg inte att hon på ett trovärdigt sett kunnat redogöra för sin ”känsla att identifiera sig som kille”. Verket dömde återigen kvinnan till utvisning varefter hon överklagade till migrationsdomstol.

Berättar mer om sin könsdysfori

Inför domstolen berättar kvinnan mer om sin anförda könsdysfori. Hon ska vid tolv års ålder ha kommit på att hon är homosexuell och har sedan tonåren känt att ”hon inte är kvinna, utan man”. Hon ska även ha tagit kontakt med en intresseförening för ”transpersoner”. A ska också ha tagit kontakt med sjukvården men inte kunnat få behandling för sin könsdysfori då hon inte har uppehållstillstånd.

Alla könsdysforiska lesbiska marockaner har rätt till asyl

Notera att Migrationsverket enligt domen håller med om att alla könsdysforiska lesbiska marockaner ska kunna få uppehållstillstånd i Sverige. Verket anser bara att just den här kvinnan inte gjort trovärdigt att hon är en lesbisk könsdysforiker. Domstolen sammanfattar Migrationsverkets inställning med stycket:

”Migrationsverket anser att överklagandet ska avslås, hänvisar till det överklagade beslutet och tillägger i huvudsak följande. A har inte gjort sin anförda sexuella läggning eller könsidentitet sannolik. Hennes uppgifter är vaga och överensstämmer inte fullt ut med uppgifterna som lämnats av det åberopade vittnet. Verket anser emellertid att de anförda skälen avseende sexuell läggning och könsidentitet, om de skulle göras sannolika, är tillräckliga för att en kvinna ska betraktas som skyddsbehövande i förhållande till Marocko. ”

Saknas anledning att ifrågasätta könsdysfori

LÄS ÄVEN: Domstol: Alla homosexuella i Nigeria bör få asyl

Migrationsdomstolen anser att kvinnan lämnat en ”godtagbar” förklaring till att hon nämnt sin påstådda könsdysfori först efter att hon dömts till utvisning:

”Det kan konstateras att A inte har berättat om sin sexuella läggning eller könsidentitet förrän efter att Migrationsverket beslutat att avslå hennes asylansökan. A har förklarat detta med att hon först efter att ha fått stöd och hjälp, genom bl.a. samtalskontakt med kurator, vågat framföra sina asylskäl relaterade till sin sexuella läggning och könsidentitet. Domstolen anser att denna förklaring, vilken har stöd i intyg från kurator, framstår som godtagbar.”

Domstolen beslutar att kvinnan ska få flyktingstatus och uppehållstillstånd i Sverige med följande motivering:

”Sammantaget anser migrationsdomstolen mot bakgrund av det ovan sagda att det inte finns anledning att ifrågasätta A:s uppgifter om sin sexuella läggning och könsidentitet. Uppgifterna ska således läggas till grund för bedömningen i målet. A har därmed gjort såväl sin anförda sexuella läggning som könsidentitet sannolik. Med hänsyn härtill och till vad som kommit fram om förhållandena i Marocko, befinner sig A utanför hemlandet eftersom hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av tillhörighet till viss samhällsgrupp. Hon omfattas således av flyktingdefinitionen i 4 kap. 1 § UtlL.”

Domen var skiljaktig

Den anonymiserade domen från förvaltningsrätten i Göteborg har målnummer UM 4954-20 och går att ladda ner här.

De som dömde i målet och skrev under på domslutet var rådmannen Christina Lindahl och nämndemannen Ann-Louise Lundqvist (S). Nämndemännen Yvonne Tufvesson (M) och Viktor Åkebrand (KD) var skiljaktiga och ville utvisa kvinnan. De ansåg att kvinnan lämnat ”vaga och odetaljerade uppgifter om sin sexuella läggning och könsidentitet”.

Könsdysforiker ”särskild samhällsgrupp”

Det framgår inte ur domen varför könsdysfori ska ge marockanskor asyl. Samhällsnytt har med anledning av detta ställt ett par frågor till Migrationsverket. Vår första fråga löd:

Har ni något dokument att hänvisa till för när könsdysfori ska anses vara tillräckligt skäl för asyl? Anses personer som lider av vanföreställningen att de har ett annat kön än sitt biologiska kön vara en förföljd grupp i vissa länder?

Migrationsverket svarar att:

”Enligt flyktingdefinitionen i Genevekonventionen och i EUs skyddsgrundsdirektiv (2011/95/EU) är en av flyktinggrunderna tillhörighet till särskild samhällsgrupp. Kön är ett exempel på tillhörighet till särskild samhällsgrupp.”

Verket skriver också att när en asylsökande ”gör sannolikt” att hon har ”en välgrundad fruktan för förföljelse” på grund av kön så ska hon beviljas uppehållstillstånd. Vi har även frågat om det är kombinationen av att vara lesbisk och könsdysforisk som enligt verkets mening ska ge marockanskor asyl eller om det räcker med att vara homosexuell. På det svarar verket:

”Alla ärenden hanteras individuellt på Migrationsverket. Skälen till att en person beviljas skydd i Sverige som flykting eller alternativt skyddsbehövande är således personliga och beror av omständigheterna i det enskilda ärendet.”

LÄS ÄVEN: Skulle utvisas – fick asyl när han plötsligt upptäckte sin homosexualitet