En ny enkät bland socialsekreterare runtom i landet visar att samma slags problematik som finns i Göteborg, är utbredd även i resten av Sverige.

I augusti framkom en dyster bild av kommunanställda i Göteborgs så kallade utsatta områden som hotas av kriminella släkter och gäng. Av rädsla för repressalier väljer man att vända bort blicken när exempelvis narkotika säljs öppet, eller avstår från att orosanmäla. Samtidigt tystas medarbetare av kommunchefer som inte vill ge politikerna en sanningsenlig bild av det allvarliga läget.

LÄS ÄVEN: RAPPORT: Tystnadskultur bland kommunchefer – vill inte ge politiker negativa besked

I en ny enkät från fackförbundet Akademikerförbundet SSR, där 480 socialsekreterare som arbetar med barn och unga i utsatta områden har svarat, uppger sju procent att de undvikit att ingripa enligt LVU i ett akut ärende kring ett barn på grund av hot eller rädsla.

Socialsekreterare från Blekinge, Gävleborg, Kronoberg, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Uppsala, Västerbotten, Västmanland, Västra Götaland, Örebro och Östergötland har svarat att man undvikit att ingripa.

– Socialtjänsten är ett barns yttersta skydd. Att hindras av hot från att göra den yttersta insatsen – det är riktigt allvarligt. För samhället är det en extremt dyr kostnad, och ett etiskt dilemma, säger Heike Erkers, ordförande i Akademikerförbundet SSR, som samtidigt konstaterar att detta är en ny situation.

Systemhotande

Rädsla för att agera blir i slutändan ett demokratiproblem, påpekar Amir Rostami, docent och forskare i kriminologi vid Högskolan i Gävle och Institutet för framtidsstudier.

– Det är ett symptom på något ännu allvarligare som ligger under ytan. Det är en viktig signal om att det är något som inte står rätt till, säger han.

Av enkäten framgår även att var fjärde svarande har varit med om att de haft behov av polisnärvaro vid ett ingripande utan att de kunnat få det. En majoritet av de svarande känner också till fler barn under tolv år som rekryterats till kriminella gäng i dag än de gjorde för två år sedan.