Hemtjänst och äldreomsorg har i allt större utsträckning blivit verksamheter bemannade med nyanlända migranter som talar ytterst bristfällig svenska. I syfte att råda bot på de problem som avsaknaden av språkkunskaper medför i kommunikationen anställda emellan införs nu så kallade språkombud. Hur språkförbistringen mellan icke svensktalande personal och brukarna ska överbryggas är däremot oklart.

I en artikel på sajten Suntarbetsliv, som drivs av de fackliga organisationerna i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting samt de kommunala företagens arbetsgivarorganisation Sobona, beskrivs hur initiativet med så kallade språkombud för de många icke svensktalande anställda inom äldreomsorg och hemtjänst i stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör i Stockholm “har skapat ett öppnare klimat”. Förr tegs det på arbetsplatsen men “nu pratar alla på personalmötena”.

Ett av språkombuden, Pernille Seibaek som egentligen är kock och kallskänka och nu arbetar med beställning av livsmedel på äldreomsorgens kostenhet, berättar om sitt särskilda uppdrag att stödja medarbetare som talar dålig svenska. I uppdraget ingår också att allmänt “jobba brett för bättre kommunikation på arbetsplatsen”.

Hälften av de anställda behöver språkhjälp
Pernille berättar att ungefär hälften av de anställda talar dålig svenska samtidigt som behovet av att förstå och kunna uttrycka sig på det svenska språket har ökat. Bland annat förväntas medarbetarna kunna kommunicera skriftligt på svenska på datorn.

Många äldre ska till följd av olika medicinska tillstånd ha särskild dietmat och där får det inte bli fel på grund av bristande språkförståelse. Den risken är stor “om man inte förstår fullt ut vad som står i instruktionerna” berättar Pernille.

Eftersom Pernille själv har danska som modersmål ser hon sig själv som ett exempel jämförbart med de nyanlända migranter som hon nu arbetar med i sitt uppdrag som språkombud. För att bli ett sådant går man en av kommunen upphandlad kurs hos Vård-och omsorgscollege (VO-college).

Enskilda samtal med högläsning
Arbetet som språkombud går ut på att man “sätter sig enskilt och samtalar” med de anställda som inte förstår svenska som under dessa timmar alltså inte deltar i de arbetsuppgifter de är anställda för att utföra.

Ombudet går, bland annat genom högläsning, tillsammans med migranten steg för steg igenom de texter som denne finner svårförståeliga. Om migranten inte alls kan läsa texten tar ombudet över högläsningen och inflikar förklaringar av det upplästa. Sen sitter man och pratar om innehållet. Det är inte sällan ett tidsödande arbete att gå igenom sådana texter med alla som behöver språkhjälp och försäkra sig om att de har förstått innehållet.

Hederstänkande en tröskel
Ett problem i arbetet som språkombud som Pernille ofta stöter på är att migranterna inte tycker de behöver kunna bättre svenska. “Jag kan så det räcker!” får hon höra från personer trots att det är uppenbart att de svenska språkkunskaperna är helt otillräckliga för att klara av jobbet. Enligt Pernille handlar det om hederstänkande, att migranten “inte vill tappa ansiktet”. De låtsas därför ofta förstå, vilket kan få allvarliga konsekvenser.

Att överbrygga det motståndet kan vara en mödosam process berättar Pernille: “Processen kräver tålamod och det handlar om att ta små steg i taget”. Man måste börja med att prata om språket och dess betydelse för att skapa motivation innan man kan börja med själva språkhjälpen. Men det går åt rätt håll tycker Pernille. Det är färre nu som låtsas förstå och som i stället frågar när de inte förstår.

Pernille beskriver sitt uppdrag med en liknelse.

– Jag som språkombud kastar en sten i vattnet och det sprider sig som ringar på vattnet.

Bygger tålamod och förståelse hos den svenskspråkiga personalen
En del av uppdraget handlar också om att skapa förståelse och tålamod hos den svenskspråkiga personalen med de medarbetare som inte klarar uppgifterna på grund av bristande språkkunskaper. De får också lära sig tänka på hur de formulerar sig för att de nyanlända lättare ska förstå och att inte bli irriterade när kommunikationen inte fungerar.

– De som har svenska som modersmål har fått mer förståelse för vad de andra kämpar med. De vet lite mer, och tänker lite mer i vardagen på hur de pratar, förklarar Pernille.

En positiv effekt och belöning av det mödosamma språkombudsarbetet som Pernille konstaterar, är att det blivit mycket trevligare och mindre tryckt stämning i personalrummet – ett öppnare klimat.

– Förut sa ingen ett ord på personalmötena, men nu pratar vi alla!

Hittills har VO-college, som utvecklat språkombudskonceptet utbildat cirka 1500 språkombud. De allra flesta är verksamma inom den idag allt invandrartäta äldreomsorgen, men behovet av språkombud ökar också inom vården i takt med att alltfler nyanlända anställs där.

Viktigt “ta vara på de nyanländas kompetens”
Kerstin Sjösvärd, som är projektledare för utveckling av konceptet med språkombud på VO-college menar att det handlar om att “ta vara på kompetensen hos alla nyanlända”.