Svenska medier får kritik för att inte kritiskt ha granskat ansvariga politikers och myndigheters hantering av corona-pandemin. I stället har man ägnat sig åt hålla beslutsfattarna om ryggen. Det konstaterar medieforskare vid Göteborgs universitet i en färsk studie.

För en vecka sedan publicerade Marina Ghersetti och Tomas Odén, docenter vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet en studie betitlad “Coronapandemin våren 2020 – En undersökning av nyheter och opinion” i vilken man granskat Dagens Nyheters, Aftonbladets och SVT Rapports corona-bevakning under perioden februari till april förra året.

Det forskarna kommer fram till är att media i alltför hög utsträckning underlåtit att fullgöra sitt maktgranskande uppdrag för att i stället fungera som de ansvariga beslutsfattarnas verktyg i att generera en stämning av lojalitet bland medborgarna med regeringen och myndigheterna. Docenterna skriver:

Med ett åtminstone preliminärt facit i hand kan man ställa sig frågan om inte nyhetsmedierna under våren 2020 i alltför hög grad bedrev en journalistik för nationell samling i en svår situation, och därvid i alltför hög grad slöt upp bakom myndigheter och politiker i beslutande ställning.

Man uppmärksammar vidare att media för att kunna framställa Sveriges coronastrategi i en bra dager valt bort jämförelser med närliggande länder som Danmark, Norge och Finland och i stället jämfört med problemländer som Kina och Italien:

De nordiska grannländerna fick inte lika stor uppmärksamhet. De förekommer i viss mån i nyhetsmaterialet, men knappast alls i åsiktsmaterialet, det vill säga i kolumner och ledare där aktuella händelser diskuteras och problematiseras.

I sammanhanget noterar forskarna det som “intressant” att de länder som valts bort i de svenska mediernas internationella jämförelser är de som tillämpat en annan corona-strategi än Sveriges och som resulterat i väsentligt lägre sjuk- och dödstal. Att Sveriges varit i särklass sämst i klassen med 13 000 dödsfall jämfört med exempelvis Norges cirka 600 är något som sällan varit i fokus eller ens nämnts i den svenska bevakningen.

På den positiva sidan konstaterar Ghersetti och Odén att, även om problemet kvarstår, så har corona-rapporteringen efterhand blivit något mer kritiskt granskande och mindre makthyllande. Förtjänsten för detta tillskrivs i studien främst skribenter med oppositionspolitisk profil.