➤ KRÖNIKA Så har vänsterns judehat åter visat sitt fula tryne. Denna gång i form av FI-riksdagskandidaten Oldoz Javidi som i ett ögonblick av öppenhjärtighet i en intervju med partiorganet Feministiskt Perspektiv berättade att hon i hemlighet drömmer om ett Mellanöstern där Israel är utplånat och alla judar har deporterats, förslagsvis till USA.

Återigen har vänsterns judehat också förbigåtts med i stort sett tystnad från den mediekår som alldeles nyss under Almedalsveckan matade ut spaltkilometer med krigsrubriker om extremhögerns judehatare i NMR. Några så drastiska slutgiltiga lösningar på judefrågan som den Javidi drömmer om var det mig veterligen ingen NMR-are i Almedalen som undslapp sig. Kanske har de drömmar som liknar Javidis. Det som inte liknar varann är emellertid hur judehat hanteras beroende på avsändare.

Så gott som hela mediaetablissemanget har haft Fi som politisk kelgris i många år. De har profiler som är djupt förankrade i såväl partipolitiken som den akademiska världen och kultursfären. De sitter till och med i kommunfullmäktige i Sveriges huvudstad. Ändå är det ett parti som drivs av minst lika mycket hat som NMR.

Judehatet är bara en del av detta. FI hatar också alla som har sympatier till höger om socialdemokraternas vänsterfalang. Men framför allt hatar de män, i synnerhet vita, etniskt svenska och heterosexuella sådana.

Partiet har på sina konferenser sjungit ramsor om hur man ska slita dessa män i stycken. Tidigare FI-partiledaren hatar vita män så hett att hon nyligen gav sig till att misshandla en av dem med sparkar och slag i tunnelbanan. I polisförhör legitimerade hon attacken med att mannen i hennes föreställningsvärld – som alla vita svenska män – var en rasist.

Det här är ett parti som man ska vara verkligt rädd för att de lyckas ta makten i Sverige. Om NMR grep makten skulle judar ligga löst till. Det skulle de göra även om FI fick styra Sverige. Men det skulle också ordnas med pogromer mot män.

Vi skulle degraderas till andra klassens medborgare, systematiskt diskrimineras i samhället, föras bort i natten av FI-polisen för kemisk eller fysisk kastrering alternativt arkebusering om vi ifrågasatt radikalfeminismens lilla röda.

De högerextrema judehatarna är en handfull i Sverige. Vänsterns judehat är betydligt mer utbrett. Dessutom har man bildat kartell med de invandrade judehatarna från Mellanöstern där nästan alla hyser sådana åsikter eftersom man fostras in i dem från tidig barndom som en del av kulturen.

Det är betydligt mer sannolikt att FI får ett avgörande politiskt inflytande än att NMR får det. Aningslösheten bland journalister och Svenska kyrkans klockringare är skrämmande, liksom hos kulturetablissemanget. Den duktige musikanten men politiske idioten Benny Andersson skänker stora belopp till ett parti som hatar allt vad han står för som vit privilegierad man.

NMR:s judehatare är isolerade och utfrysta av etablissemanget. FI:s judehatare är inne i stugvärmen. Detsamma gäller deras respektive apologeter och sympatisörer. De judehatare som stödjer NMR hittar du inte på någon kultursida eller Public Service-redaktion. Men vänsterns judehatare är väl företrädda på framskjutna positioner i samhället.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg har använt sin sida till att sprida till organstöld moderniserade varianter av de antisemitiska myterna om att judar rövar bort icke-judar, mördar dem och dricker deras blod.

Helena Groll på SR Studio Ett drev i en intervju med Israels Sverigeambassadör tesen att de terrordåd judar utsätts för av judehatande muslimer är deras eget fel.

I Malmö strök de styrande socialdemokraterna med Ilmar Reepalu i spetsen de invandrade muslimernas judehat medhårs i sådan utsträckning att USA:s president Barack Obama tvingades skicka ett särskilt sändebud för att ta itu med situationen och Simon Wiesenthal-institutet utfärda resevarning för judar till staden.

På riksnivå har Sveriges utrikesminister numera inreseförbud i Israel efter att ha anklagat den judiska regeringen för att vara mördare sysselsatta med ”utomrättsliga avrättningar”.

S-riksdagsledamoten Hillevi Larsson lät sig glatt leende fotograferas med en förtjänstplakett hon fått från sina vänner de palestinska judehatarna. Plaketten var prydd med en karta där Israel är utplånat.

En annan S-politiker, tidigare SSU-ordföranden i Malmö Adrian Kaba, utsågs till ledare för en dialoggrupp mot antisemitism men visade sig sen själv vara antisemit och ha spridit konspirationsteorier om att IS terrorister i själva verket skulle vara judiska Mossad-agenter.

Vänsterpartisten Mats Fuchs skrev att ”all makt i världen utgår ifrån en liten klick sionister” och drev i olika obskyra forum konspiratoriska teser om judar som var till förvillelse lika dem man hör från NMR och nazister.

Den profilerade S-riksdagsledamoten Veronica Palm kommenterade Israels försvar mot palestinska terrorister i Gaza med frågan och citatet ”vilka ska Dom Utvalda [judarna] bränna nästa gång”.

Listan kan göras lång. Gemensamt för vänsterns judehatare är att de har frikort att hata judar. Nästan ingenting händer när de gör det.

Åsa Linderborg sitter kvar. Helena Groll sitter kvar. Margot Wallström sitter kvar. Hillevi Larsson sitter kvar.

Ilmar Reepalu är pensionerad från kommunpolitiken men har fint utredaruppdrag från regeringen.

Adrian Kaba fick visserligen lämna sitt dialoguppdrag men gör i övrigt fortfarande politisk karriär inom Socialdemokraterna.

Veronica Palm har lämnat riksdagen men inte till följd av avgångskrav därför att hon är judehatare, utan därför att hon ledsnat på politiken. Däremot sitter hon kvar i Rädda Barnens styrelse. Visa mig någon judehatare från extremhögern som fått ett sådant uppdrag.

När Mats Fuchs häromåret fyllde 60 hyllades han av Helsingborgs Dagblad. Jag kan inte påminna mig att någon judehatare från NMR har förärats något liknande i HD eller någon annan ansedd tidning.

Och på förväntat sätt har Feministiskt Initiativs ledning nu gått ut och meddelat att judehataren Oldoz Javidi har fortsatt förtroende som riksdagskandidat. På presstödsfinansierade partiorganet Feministiskt Perspektivs redaktion, som publicerade Javidis judehatiska visioner utan att ställa en enda kritisk fråga, är det också business as usual. Ingen behöver lämna sitt skrivaruppdrag.

Så här ser det ut i Sverige. Är man judehatare från höger omfattas man knappt ens av principen om alla människors lika värde och grundlagsfästa fri- och rättigheter. Men är man judehatare från vänster står dörrarna till de fina salongerna på vid gavel. De muslimska judehatarna som sannolikt uppgår till flera hundra tusen beskrivs av vänsterns judehatare som offer.

Så surrealistisk är de dubbla mätstockarna för judehatare i Sverige att man ibland nödgas nypa sig i armen för att förvissa sig om att man inte drömmer.