KRÖNIKA EU-domstolen beslöt nyligen att en arbetsgivare som del av sin klädkod får förbjuda personalen att bära iögonenfallande religiösa och politiska attribut. Föga förvånande har alla accepterat detta utom Europas inflyttade fundamentalistiska slöjbärande muslimer. Jag ser här bara två alternativ: följ våra västerländska lagar, regler och sedvänjor eller sök dig till ett land som passar din vidskepliga verklighetsuppfattning och livsstil bättre.

Att arbetsgivare får ha synpunkter på de anställdas klädsel är inget nytt. På många platser krävs särskilda arbetskläder eller uniformer. Andra krav kan vara att kläderna ska skydda mot skador, inte utgöra en olycksrisk, vara hela och rena, möta vissa normer om anständighet och inte uppfattas som stötande av kunder eller medarbetare.

Domstolsbeslutet ett slag för likabehandling

Syftet med EU-domstolens beslut är att klargöra att lagar, regler och gränser för religionsfrihet gäller lika för alla, även för invandrade muslimer. Detta efter uttalade önskemål från arbetsgivare som haft stora problem med att få denna grupp att acceptera likabehandling och i stället mötts av krav på särrättigheter och anklagelser om diskriminering.

Arbetsgivarnas önskemål om att få ha en klädpolicy handlar om att upprätthålla en rimligt politiskt och religiöst neutral profil gentemot kunderna och undvika segregation bland de anställda. På arbetsplatsen är du för att jobba och fungera som en kollega i arbetslaget, inte för att annonsera ut dina politiska åsikter eller tro på vare sig gudar, tomtar, troll eller flygande tefat. Sålunda ska du varken ha slöja, durkslag eller foliehatt på huvudet.

Kan motverka diskriminering på arbetsmarknaden

I motsats till hur argumentationen låter från de fundamentalistiska muslimerna är rätten att förbjuda den här sortens attribut och tillämpa likabehandling på arbetsplatsen också integrationsfrämjande och diskrimineringsmotverkande – ingen arbetsgivare ska behöva sortera bort muslimska invandrare under rekryteringsprocessen på grund av misstankar om att dessa kommer att bli besvärliga, ställa särskilda krav och störa arbetsharmonin.

Efter att EU-domstolens beslut kungjordes har de fundamentalistiska muslimerna aviserat att man inte kommer att respektera det, utan i stället börja arbetsvägra. Rimligen kommer de som gör detta att hanteras på samma sätt som andra bidragstagare som inte ställer sig till arbetsmarknadens förfogande, men säker kan man inte vara eftersom vi lever i ett samhälle där den politiska vänstern styr debatten och därmed har ett dominerande inflytande över beslutsfattandet.

Muslimerna vänsterns nya skyddslingar

Denna har i brist på en utsugen svensk arbetarklass att legitimera sin existens med utsett de invandrade muslimerna till sina nya skyddslingar. Borta är den forna synen på religion som ett opium för folket. Borta är kampen för kvinnans frigörelse från patriarkalt förtryck.

Kanske lockar islam med sin relativt kristendomen mer totalitära samhällssyn vänstern mer. Kanske känner man sig starkare befrändad med en religion som precis som den ideologi man själv bekänner sig till kräver total icke ifrågasättande underkastelse från individen visavi kollektivet i såväl det offentliga som det privata.

Även liberalerna har gått vilse

Det är dock inte bara vänstern som gått vilse i konfrontation med den muslimska invandringen. Även liberalerna har här slagit knut på sig själva och förvandlats till värdenihilister. Där man tidigare stod upp för frihet, jämställdhet och upplysning försvarar man nu i stället tvång, misogyni och vidskeplighet. Argumentet att kvinnor bär slöja frivilligt är inte giltigt eftersom det är fråga om en skenbar frivillighet. Att i rädsla för Allahs eviga straffdom ta på sig slöjan kan inte ur ett frihetligt perspektiv definieras som frivillighet.

Om man är medveten om vänsterns och liberalismens metamorfos i sin nya och allt annat överordnade ambition att bygga det mångkulturella och multietniska samhället blir det lättare att förstå varför mediaetablissemanget som styrs av dessa politiska krafter nu i stället för att försvara EU-domstolens beslut och det sekulära och demokratiska västerländska samhällets grundprinciper i stället rycker ut för att agera megafon åt de muslimska fundamentalisterna. För oss luttrade är det inte ens förvånande att de med åtta miljarder i skattemedel tvångsfinansierade statsmedierna SVT och SR ensidigt ställer sig på denna grupps sida och kastar allt vad opartiskhet, saklighet och public service-uppdrag heter åt sidan.

Uppochnedvänd rapportering från statsmedia

Sålunda basunerar SVT i en artikel ut att ”slöjförbudet kan bli ett samhällsproblem” när det verkliga samhällsproblemet är en importerad religion som stått stilla i utveckling och motstått all reformation i 1 500 år, en religion som inte gör skillnad på stat och kyrka, inte erkänner demokrati, yttrandefrihet och upplysning som grundvalar för samhällets styre, inte tolererar sexuella minoriteter, inte respekterar jämställdhet mellan könen, är inherent antisemitisk, sanktionerar terrorism och inte tillåter någon att konvertera till en annan trosuppfattning eller ens deklarera att man inte tror på något övernaturligt väsen alls.

I artikeln förklarar SVT att de flesta slöjbärande kvinnor i Sverige kommer att välja slöjan framför att jobba och försörja sig själva om de ställs inför valet. Ett antal invandrarkvinnor ges utrymme att på knackig svenska berätta att de inte kommer att respektera domstolsbeslutet och att det i stället är svenskarna som ska respektera att de obstruerar mot beslutet genom att arbetsvägra. Inga kritiska frågor ställs av statsreportern, inga motröster får komma till tals.

Snyftreportage i stället för kritiska frågor

I en parallell artikel berättas om Roshan Hashem som ”erbjöds sitt drömjobb” som väktare på Securitas bara för att strax senare få drömmen krossad när det stod klart att hon inte får vira in sig i slöja som en del av väktaruniformen. Artikeln har den snyftvinkel med antydningar om diskriminering, rasism och så kallad islamofobi som är legio i den här sortens reportage och nedslag i det invandrade muslimska civilsamhälle som vuxit fram i Sverige de senaste decennierna.

SVT redovisar visserligen ordagrant Securitas uniformspolicy som säger att ”uniformen skall inte kombineras med attribut av religiös eller politisk innebörd utan uppfattas som neutral av den allmänhet som möter den i vår tjänsteutövning” men står sin annars ofta åberopade demokratiparagraf till trots inte upp för de grundläggande demokratiska värderingar denna policy uttrycker.

Mot bakgrund av att polisen redan vikt ned sig i frågan – efter påtryckningar från muslimska organisationer och deras vänsterliberala stödtrupper i media och i avsaknad av stöd från våra numera ängsliga demokratiska krafter – är det sannolikt bara en tidsfråga innan också Securitas gör likadant. Hellre det än att stå ensamma i ett regn av anklagelser om att vara diskriminerande och exkluderande islamofober och rasister, hur befängda dessa anklagelser i sak än är.

Vården ska signalera medicinskt vetande – inte vidskeplig tro

I båda artiklarna hävdas att ”det är inga problem” att gå i slöja som anställd inom exempelvis vården. Det är emellertid en sanning med stor modifikation. Slöjkravet är ofta kombinerat med att inte heller behöva visa underarmarna, vilket om det accepteras äventyrar regler om hygien som ska motverka smittspridning.

Många patienter finner det också stötande att i sin utsatta situation behöva få en religion upptryckt i ansiktet som man finner extremt problematisk. Kanske är man jude och har trakasserats i Sverige av muslimer, kanske är man kristen med liknande erfarenheter här eller från ett land man flyttat från, kanske är man från ett land där slöjtvång är en del av den muslimska diktaturen, kanske har man offer för muslimsk terrorism i släkten eller vänkretsen.

Kanske finner man det bara allmänt föga förtroendeingivande att mötas av religiös vidskepelse på en plats som ska verka i enlighet med medicinskt vetenskapligt vetande. Kan man lita på att få adekvat vård av en läkare eller sköterska som så tydligt signalerar att hon eller han tror på övernaturliga väsen?

Kan judar känna sig trygga med muslimska poliser?

När man möter en polis i tjänsteutövning med de särskilda befogenheter denne har, ska man på motsvarande sätt inte som icke-muslimsk medborgare och i vetskap om vad islam är för religion behöva befara att inte bli korrekt behandlad, kanske rasprofilerad, kanske bedömd utifrån vidskepliga och andra problematiska värderingar.

Ett aktuellt polisfall just nu (som visserligen inte har specifikt har med slöjan att göra) är den från Libanon invandrade polismannen Nadim Ghazale som jämfört judar med cancer och hetsat grovt mot Sverigedemokrater. Hur ska dessa grupper känna sig trygga i kontakt med polismakten när sådant accepteras av såväl polisledningen som högsta regeringsansvarig, justitieministern?

Arbetsplatser som finansieras med offentliga medel av skattebetalarna – vårdinrättningar, myndigheter, skolor och så vidare – borde vara helt fredade från religiösa inslag. Det pågående dagtingandet med detta är ett sluttande plan ned mot ett samhälle där den i demokratiska samhällen vedertagna gränsen mellan kyrka och stat suddas ut.

Rätten till västerländska värderingar behöver värnas

Samtidigt är detta inte vad det aktuella EU-domslutet handlar om och det är därför inte relevant att ta som utgångpunkt för den kritik som muslimer med medias benägna bistånd nu ventilerar. Beslutet handlar inte om något obligatoriskt slöjförbud utan om arbetsgivarens rätt att efter eget skön förbjuda – eller tillåta – slöja på arbetsplatsen.

Beroende på utgångspunkt kan man naturligtvis befara eller hoppas på att fler arbetsgivare framgent kommer att våga tillämpa slöjförbud när man nu upplever att man i varje fall har stöd för detta från något håll. Men detta bör rimligen uppfattas som en välkommen uppbalansering av situationen. Det har varit en extremt märklig ordning att islam ensidigt haft talerätt och tolkningsföreträde i ett västerländskt samhälle där denna religion är en inflyttad främmande fågel med endast några decenniers närvaro på nacken.

Ett invandringsrelaterat problem

I Västeuropa är islam till 99,99 procent ett fenomen som berör invandare, den stora majoriteten av dessa dessutom asylinvandrare och deras anhöriga. Det är alltså människor som vi erbjudit skydd undan krig och umbäranden, gett fri tillgång till all vår offentligfinansierade välfärd och oftare än inte också försörjer med bidrag i många år. Inte sällan är problemen i dessa invandrares hemländer intimt förknippade med islam och att man i motsats till oss inte tagit till sig demokratiska upplysta värderingar som grundval för sina samhällens utveckling och styre.

Det är mot bakgrund av det fullt rimligt att vi i mottagarländerna sätter ned foten och markerar att de värderingar som störtat invandrarnas länder ned i avgrunden inte är några vi vill ska börja äventyra också våra samhällen. Tyvärr har den markeringen uteblivit och facit av detta kan redan ses i form av omfattande problem med hedersvåld, klanmentalitet, terrorism, antisemitism, homofobi och mycket annat. Detta samtidigt som det på plussidan inte kan anföras en enda post där islam kan sägas ha tillfört vårt samhälle något positivt.

Det är hög tid och egentligen redan väldigt sent att börja agera mot islamiseringen av våra västerländska samhällen. Det främsta verktyget är förstås att kraftigt minska eller helt stoppa invandringen från den muslimska delen av världen, då det är naivt att tro att integration eller assimilation är möjlig annat än på marginalen när vi talar om människor präglade av i förhållande till västerlandet så väsensskilda värderingar om nästan allt som islam representerar.

Sverige närmar sig en tipping point

Om invandringen fortsätter i samma takt som hittills kommer muslimer att vara en demografisk majoritet i Sverige innan detta århundrades utgång. Då har vi, för att låna ett uttryck från klimatalarmisterna, passerat en tipping point där ingen återvändo längre finns. Det kommer inte att bli trevligt för kvinnor, judar, kristna eller icke-muslimer i allmänhet att döma av facit från de delar av världen där islam idag dominerar. Den som hävdar något annat har en tung bevisbörda.

Sekundärt behöver vi också börja fasa ut islam ur det svenska samhället genom att sätta tydliga gränser för de muslimer som redan befinner sig här. Till att börja med måste vi åter börja stå upp för den viktiga negativa religionsfriheten, det vill säga den som berättigar individen ett skydd mot att pådyvlas någon annans religionsuppfattning i såväl det privata som i det offentliga rummet.

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar

Egentligen är det hela mycket enkelt. Antingen anpassar man sig till det demokratiska, upplysta och jämställda Sverige eller så flyttar man tillbaka hem eller till något annat muslimskt land där man passar bättre in med sina teokratiska, vidskepliga och ojämställda värderingar.

Då får man naturligtvis ta det onda med det goda och acceptera att leva med det lägre välstånd, den sämre välfärd och den avsaknad av medborgerliga fri- och rättigheter som följer med ett muslimskt styre. Att både äta kakan och ha den kvar genom att i Sverige kräva att få leva som i ett muslimskt samhälle samtidigt som man också kräver de förmåner som vårt icke-muslimska samhälle ger kan inte vara ett alternativ.

Dessutom:

Nytt maratonavsnitt av podden Personligt På Begäran med mig och Håkan ute. Om verkliga konspirationsteorier och kritik som stämplas med epitetet av makthavarna.

YouTube: https://youtu.be/ae6YWPGJ-Fo
Spotify: https://open.spotify.com/episode/5HKkO4rMXvk5r4Y53QAngI…
SoundCloud: https://soundcloud.com/demofon/konspirationsteorier-ett-hot-mot-demokratin-eller-ett-hot-mot-makten…