DEBATT • Malmö stad och berörda myndigheter gick ut nyligen ut i media med budskapet att säkerheten kring stundande Eurovision Song Contest, ESC, kommer att fungera bra. Enligt polisens nationella kommenderingschef Per Engström kan besökaren känna sig ”definitivt trygg vid det här arrangemanget”.

Jag är tyvärr övertygad om att det blir upplopp och vandalisering under Eurovision i Malmö, men det som verkligen oroar mig är terrordåd. Trots evenemangsansvarigas försäkringar finns det ett par aspekter som får mig att fundera över säkerheten.

1. Demografi. En väldigt stor del av Malmös befolkning har sina rötter i länder i Mellanöstern där det inte är det minsta uppseendeväckande med antisemitiska uttryck. Vi ser resultaten av denna demografiska utveckling i Malmö bland annat genom de regelbundna demonstrationer och massmöten mot Israel som hålls i staden numera. Eskaleringen av de här anti-israeliska manifestationerna startades av Hamas terrorangrepp mot Israel den 7 oktober i fjol. Dessa massakrer firades i Malmö med bilkorteger med hundratals fordon och stora demonstrationer där det skanderades antisemitiska slagord och hyllningar till terroristerna.

Demonstrationerna har nu fått ett allt större fokus på den israeliska medverkan i ESC i Malmö, och här blir det inte mindre oroande att vissa av de ordnings- och säkerhetsvakter som ska arbeta med detta veckolånga evenemang själva är antisemiter och Hamasanhängare. Detta enligt uppgifter till Svenska Dagbladet från visselblåsare inom det aktuella säkerhetsföretagets Malmöorganisation. ^(*2)

Lägg till detta 600 volontärer som ska arbeta med evenemangen. Jag hoppas att säkerhetsansvariga även har koll på vilka värderingar dessa personer har.

2. Malmöstyret. Sverigedemokraterna var det enda parti i kommunstyrelsen nyligen som krävde ett klart och tydligt avslag på ett Malmöinitiativ som krävde att inget Eurovision med israeliskt deltagande genomförs i Malmö. Övriga partier valde ett intetsägande mellanting som svar, en hänvisning till en lika intetsägande tjänsteskrivelse som mest verkar ha haft som syfte att framställa Malmö som en ung, öppen och internationell stad – en invandringspolitisk framgångssaga där alla trivs tillsammans.

Det här verklighetsförnekandet är förvisso föga förvånande för Malmö som sedan flera år sticker ut internationellt som en svårt segregerad och antisemitisk stad – Simon Wiesenthal Center avråder sedan 2010 judar från att resa till Malmö, och USA:s dåvarande president Barack Obama såg sig nödgad att sända sitt särskilda sändebud mot antisemitism till Malmö. Exempel från senare tid är en rad artiklar i Sydsvenskan nyligen som visar på hur hederskultur och antisemitism mörkas inom kommunala verksamheter som förskola, skola och socialtjänst.

Det socialdemokratiska styret sedan 30 år har i praktiken inte gjort någonting åt detta utan fortsatt sitt narrativ om Malmö som staden för mångfald, möten och möjligheter trots att fasaden krackelerar allt mer.

Många antidemokratiska krafter dras samman i Malmö med anledning av Israels medverkan i ESC. Värt att nämna i sammanhanget är attackerna mot yttrandefriheten – röster tystas när artister tvingas hoppa av sina framträdanden under Eurovisionveckan efter påtryckningar från propalestinska grupper.

Vi sverigedemokrater var för att Malmö skulle stå värd för ESC 2024, men det beslutet togs innan Hamas utförde sin massaker den 7 oktober. Visserligen har det varit riskabelt för israeler att besöka Malmö de senaste decennierna men nu lyser varningslamporna illröda, och det står klart att de ytterligare säkerhetsarrangemang som nu krävs på grund av terrorhoten kommer att kosta Malmös skattebetalare mycket mer än vad som var tänkt. Hur många miljoner vet vi inte i nuläget.

Extra frustrerad blir jag vid tanken på hur Malmös vänsterpolitiker har förstärkt denna hotbild. I stället för dialog där de förklarar att Malmö stad inte kan påverka vilka artister som får medverka i ESC har de själva medverkat i anti-israeliska manifestationer där de med uppviglande tal eldat på den aggressiva stämningen. Dessa politiker har genom sitt oansvariga beteende skuld i att säkerhetsriskerna, och kostnaderna för att hantera dessa, ökat.

Jag kan förstå att Malmöbor med rötter i Israel och Palestina är upprörda och oroade över konflikten men vi kan inte låta det som sker i Mellanöstern inverka negativt på vår vardag här i Malmö.

Att lösa denna problematik genom att kasta ut Israel ur tävlingen är inget alternativ, då hade det varit mer rimligt att ställa in hela evenemanget. Det skulle kunnat tolkats som att vi viker oss för terrorhot, men åtminstone hade vi då alla solidariskt delat på denna förlust, i stället för att peka ut den israeliska artisten Eden Golan som problemet.

Nu kommer ESC trots allt bli av, så därför hoppas jag av hela mitt hjärta att de ansvariga inom Malmö stad för en gångs skull öppnar ögonen för verkligheten och tar riskerna på allvar.

Magnus Olsson (SD)
Oppositionsråd i Malmö