DEBATT • Det tragiska fallet Jason Arday har resulterat i sympati- och protestdemonstrationer i London där olika talare prisar och sörjer denna unga svarta akademiker, vilken gjorde en raketkarriär som slutade med en professur på prestigefyllda Cambridge University. När det sedan uppdagades att hans forskningsarbete var plagiat och falsifieringar parat med AI-innehåll, annonserade till slut Cambridge en undersökning av hans utnämning, varpå Arday avgick. I stället för att erkänna sitt fusk och kanske rädda sin heder valde han nio dagar efter sin avgång att ta sitt liv.
Därmed sällar sig Jason Arday till en skara svarta upphöjda person som avslöjats som fuskare och lögnare. Först har vi skådisen Jussie Smollett som 2019 påstod att han blivit utsatt för ett rasistiskt överfall där enligt honom två män med MAGA-kepsar misshandlat honom och trätt en snara runt hans hals. Hela mainstream-media köpte historien och fördömde i hårda ordalag denna fruktansvärda handling. Chicago-polisen prioriterade fallet med en stor och kostsam insats bara för att upptäcka att allt var ett påhitt orkestrerat av Smollett själv med hjälp av två nigerianska bröder.
LÄS ÄVEN: Den perfekta svarta professorn – och lögnen Cambridge ville tro på
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Harvards president: Utrota judarna inte alltid fel
Som andra exempel har vi en svart kvinna vid namn Claudine Gay (som inte är “gay” men väl “superwoke”?) som utav 600 nominerade valdes till att efterträda Lawrence Bacow som president för Harvard University 2022. När det senare visade sig att även hon hade plagierat andras texter i sina akademiska avhandlingar höjes röster för hennes avgång. Mestadels bestod även protesterna i att hon inte nog fördömde Hamas attack på Israel den 7 oktober och när hon vid en congressional hearing fick frågan om det skulle vara emot Harvards “code of conduct” om elever åberopade “genocide of Jewish people” svarade hon att “It can be, depending on the context”.
LÄS ÄVEN: Anklagas för fejkat hatbrott – riskerar nu fängelse
Detta uttalande som hon senare försökte förtydliga och bad om ursäkt för ledde ändå till stark kritik från media och även från fakulteten på universitetet och föranledde till slut till hennes avgång i januari 2024. Nu sällar sig då även ovannämnda Jason Arday till denna trio av svarta i samhället högtstående personer som enligt vissa enbart petats ned från sin piedestal tack vare vita människors rasism.
Skjuter budbäraren
Vad det gäller Jason Arday och hans skenande mytomani som en normalsmart sjuåring lätt skulle kunna genomskåda blev saken inte bättre av att personen som avslöjade bluffen var en tidigare Cambridgeanställd – Nathan Cofnas, vilken beskriver sig själv som “rasrealist”, baserat på den forskning han bedrivit. Han har gjort kontroversiella påståenden som att det finns evolutionära skillnader i intelligens mellan olika etniciteter, något som fortfarande är starkt tabuerat i utbildningsväsendet där man istället tror på den vetenskapligt overifierade Blank Slate-ideologin.
Givetvis hängdes Cofnas ut som rasist bland talarna på Trafalgar Square och har sedan avslöjandet mordhotats och även stängts av från sin nuvarande anställning vid Gent-universitetet i Belgien. Det verkar som att Cofnas kritik av Arday inte räknas då han anses vara rasist och därför är sanningen om Ardays fabulerande och plagierande inte giltig då den framförts av en så kallad “white supremacist”, en argumentationstaktik som brukar kallas “guilt by association”.
LÄS ÄVEN: Cambridgeuniversitetet ställer sig bakom rasistiskt budskap: ’White Lives Don’t Matter’
En annan Cambridgeforskare som seriöst ville undersöka den så kallade “Race and IQ” frågan var en ung vit engelsman vid namn Noah Carl som 2018 tilldelades ett treårigt stipendium vid Cambridge. Det dröjde dock inte länge förrän även han fick avgå efter att över 500 “akademiker” skrev under ett öppet brev som kallade Carls forskning rasistisk pseudovetenskap och även metodologiskt bristfällig.
Identitetspolitik på tvärs med Martin Luther King
Utan D.E.I. (Diversity, Equity & Inclusion) som påtvingad social ingenjörskonst hade aldrig Claudine Gay blivit aktuell för presidentposten vid Harvard. Ej heller hade Jason Arday blivit professor vid Cambridge. Dessa utnämningar hade troligen enbart med vederbörandes hudfärg att göra. Det står paradoxalt nog i direkt motsatsförhållande till det framtida samhälle som Martin Luther King drömde om: A colorblind society.
Apropå just “colorblindness” fick Nathan Cofnas också kritik när han citerade en intern studie genomförd av Harvard som visade att om man bara gick på akademiska kvalifikationer, utan positiv särbehandling, skulle det svarta elevbeståndet rasa från cirka 12 procent till 0,7 procent, något som Cofnas faktiskt såg som olyckligt – i ett multietniskt samhälle som USA är måste man kanske ändå ha någon typ av representativ kvot för minoriteter, menade han.
Universitetsprofessor: Alla problem beror på vitas rasism
En annan akademiskt högt uppsatt afroamerikan är universitetsprofessorn Ibram X. Kendi som verkar vara av uppfattningen att alla orättvisor i samhället beror på rasism, framför allt visavi svarta i USA. Högre brottsstatistik, sämre skolresultat, relativ fattigdom, allt beror på vita människors inneboende rasism. Då många vita i USA känner skuld för nationens mörka förflutna köper man med hull och hår denna teori om diskriminering som orsak utan att beakta alternativa förklaringar.
När man frågade vita i USA efter George Floyd-incidenten om hur många obeväpnade svarta som årligen sköts ihjäl av polisen gissade flera på siffror mellan tusen upp till tiotusen offer – den verkliga siffran var tio. Så effektiv har alltså de så kallade “Race Hustlers” som exempelvis BLM:s, Kendis och Al Sharptons propaganda varit att folk i allmänhet verkar tro att rasismen är värre idag i USA än den var under slaveriet och perioden med “Jim Crow”-lagarna.
Miljö men också arv
Statsvetaren Charles Murray har i sin bok Facing Reality presenterat två alternativa sanningar till USA:s rasproblem. Han menar att det kan finnas biologiska förklaringar till svartas överrepresentation inom brottsstatistik och underprestation i skolan. Svarta har genom åren alltid presterat lägre resultat på S.A.T och IQ-tester och trots stora och kostsamma insatser sedan 1960-talet så kvarstår det generella gapet mellan vita och svarta. Då intelligens är till mellan 50 och 80 procent ärftlig så märker man att skolinsatserna i viss mån krymper gapet men för att sedan vid vuxen ålder återigen öka. En statistisk effekt kallad regression to the mean. Då brottslighet till viss mån korrelerar med låg intelligens som yttrar sig i exempelvis dålig impulskontroll och bristfälligt konsekvenstänkande kan detta vara en förklaring till brottsbenägenheten.
En miljömässig förklaring som ofta åberopas av svarta konservativa intellektuella är avsaknaden av fäder i svarta hushåll. Över 70 procent av svarta barn växer upp utan en ansvarstagande far i hemmet, vilket generellt ger sämre förutsättningar för både pojkar och flickor. Man brukar tala om positiva förebilder (role models) för barn och ungdomar att se upp till, och man kan förstå samhällets desperata försök att trolla fram sådana svarta förebilder som inte bara är sportstjärnor och musiker utan även akademiker.
Allt kritiskt tänkande kastades överbord
Tyvärr, som i fallen ovan, så kastar man då ofta allt kritiskt tänkande överbord i sina “goda intentioner” att göra det rätta. vilket leder till olyckliga misstag. I stället för att anklaga visselblåsaren Nathan Cofnas för Jason Ardays död så borde man snarare lägga skulden på Cambridge som i sin iver att uppmuntra svarta akademiker utan någon vidare granskning ge Arday en professur.
Man ville väl visa att även en autistisk pojke som Arday påstods vara kan lyckas här i livet. Det faktum att hans kritiker Nathan Cofnas troligen också har en autistisk diagnos, eventuellt Aspergers, är det ingen som bryr sig om. Detta kanske till viss del kan förklara varför han så envist hävdar att det finns kognitiva skillnader mellan populationer trots att etablissemanget stöter ut och brännmärker honom.
Evolutionen bryr sig inte om vad som är politiskt korrekt
Men troligen är han sanningen på spåren, då det rent logiskt borde vara omöjligt att folk som under tiotusentals år varit åtskilda på olika kontinenter skulle utvecklat exakt samma typ av intelligens. Hjärnforskaren Sam Harris har sagt att: “It would be a miracle if everthing we care about, like intelligence, empathy or agression was tuned to the exact same population average in every racial group”. Den nyligen bortgångne Nobelpristagaren (DNA-molekylen) James Watson uttryckte sig på ett liknande sätt då han skrev att: “There is no firm reason to anticipate that the intellectual capacities of peoples geographically separated in their evolution should prove to have evolved identically”
För att citera ytterligare en karaktär, i detta fall en fiktiv sådan nämligen mästerdektiven Sherlock Holmes och hans princip för att lösa brott: “It is a capital mistake to theorize before on has data. Insensibly one begins to twist facts to suit theories, instead of theories to suit facts”. Eller på svenska: “Först fakta. Sedan slutsatser. Inte först en teori och därefter fakta som passar teorin”.
