I Bryssel litar man inte på att medborgarna i EU:s medlemsländer har förmåga att själva bedöma vad som är sant och osant i medieflödet. Det är något man har gemensamt med totalitära kommunistregimer som Nordkorea och Kina. Men det överstatliga beslutet att blockera ryska medier får kritik för att bryta mot nationella grundlagar, bland annat i Sverige.
Det väckte kritik när EU:s ministerråd förbjöd spridning av innehållet i de ryska medierna RT och Sputnik. Det föregicks av överstatliga åtgärder för att hindra alla EU-medborgare från att ta del av dessa medier. Endast den bild av kriget som förmedlas av västunderstödd ukrainsk media skulle tillåtas, detta trots att dessa medier inte kan antas rapportera objektivt och även har beslagits med nazistkopplingar.
Man fick i Bryssel med sig de nationella regeringarna och lokala Internetoperatörerna i medlemsländerna på att blockera de engelskspråkiga ryska medier som skulle kunna ge en motbild av kriget i Ukraina. Detta med hänvisning till att dessa medier rapporterar vinklat åt andra hållet.
Ministerrådet i Bryssel som fattat beslutet kan själv ta del av vad RT och Sputnik skriver men anser inte att den vanlige EU-medborgaren har samma mentala förmåga att skilja på fakta och propaganda när den kommer från Ryssland, bara när den kommer från andra hållet.
För den som är tekniskt bevandrad finns sätt att ta sig förbi censuren, precis som dissidenter i Nordkorea och Kina gör. Men i likhet med de länderna kan myndigheterna i Europa nu slå till hårt mot den som gör detta. Den överstatliga censur och det förbud som ministerrådet proklamerat mot att sprida vad ryska medier rapporterar får nu också stöd av EU-domstolen.
Bryter mot medlemsländernas grundlagar
Men kritiker menar att nomenklaturan i Bryssel klampar in på domäner där man inte har någon överstatlig jurisdiktion. Det finns inget EU-direktiv, menar man, som ger EU rätt att sätta medlemsländers grundlagar om yttrande-, åsikts- och pressfrihet ur spel. Dessa medborgerliga fri- och rättigheter är hörnstenar i ett demokratiskt samhälle.
En som tar till orda efter EU-domstolens godkännande av de totalitära EU-besluten är den svenske frilandsjournalsiten Staffan Dahllöf som även är verksam i Danmark. I en debattartikel i SvD parafraserar han George Orwells berömda dystopi 1984 med vad regimen i Bryssel säger om sitt beslut.
”Kontroll är frihet. Att förbjuda farliga talare är demokrati. Yttrandefriheten omfattar inte fientlig propaganda.” Så kan man enligt Dahllöf sammanfatta EU-domstolens beslut om varför vanligt folk i EU inte ska få ta del av vad ryska medier rapporterar och varför de som bryter mot detta ska kunna straffas.
Svensk domare bland beslutsfattarna
I den EU-domstol som fastslagit detta sitter domare från bland annat Sverige som haft hög svansföring som landet med världens äldsta tryckfrihetsgrundlag som uttryckligen säger att det är förbjudet för staten att hindra det fria medieflödet. Lika fullt ställde sig den svenske domaren bakom beslutet.
Det gjorde samtliga 15 domare som deltog i beslutet, där också många andra kommer från EU-länder med en tryckfrihetsgrundlag som liknar den svenska. Man väljer här att blunda för vad de enskilda ländernas grundlagar säger och i stället bara se till vad som sägs i EU-rätten som – just därför att tryckfriheten är reglerad i medlemsländerna – inte är lika tydlig.
Definierar tryckfrihet som Fidel Castro
EU-domstolen menar att friheten enligt EU-rätten inte inskränks genom att man inte förbjuder RT och Sputnik att producera medieinnehåll. De får bara inte publicera det. När Fidel Castros kommunister med våld tog makten på Kuba 1959 fattades ett liknande beslut: icke statskontrollerade oppositionella medier skulle få fortsätta sin verksamhet – de skulle bara inte få köpa tidningspapper.
Dahllöf är förvånad över att ett beslut som innebär så långtgående totalitära inskränkningar av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter har förbigåtts med så stor tystnad i Sverige. En hypotes är att många inte vågar protestera av rädsla för att bli utpekade som Rysslandsvänner, en anklagelse som använts flitigt i den svenska valrörelsen för att misstänkliggöra sina politiska motståndare.
Vinklad journalistik också grundlagsskyddad
I sin debattartikel slår Dahllöf fast att ”Rysslands invasion av Ukraina är ett brott mot internationell rätt, ett krig som strider mot FN-stadgan och en grov kränkning av Ukrainas suveränitet”. Han vidgår också att ”RT och Sputnik är statligt kontrollerade medieplattformar med en dagordning och med budskap som formuleras av makthavarna i Moskva”.
Men det finns inget i Sveriges och många andra länders tryckfrihetsgrundlagar som förbjuder vinklad agendajournalistik. Det stora flertalet medier i väst ägnar sig också åt dylikt och i Sverige skryter till och med ledande medier som Dagens Nyheter med att man gör just detta.
Sverige håller sig också med statskontrollerade och via skattsedeln tvångsfinansierade medier, SVT, SR och UR. En majoritetsuppfattning är att rapporteringen i dessa medier är tydligt politiskt vinklad om än inte lika hårt som i Ryssland.
Ändamålsglidning och sluttande plan
Yttrande-, åsikts- och tryckfriheterna finns inte för att skydda det som sägs, tycks och medierapporteras som alla är överens om. De är till för att skydda mot ”demokratins tyranni” och säkerställa att alla röster får komma till tals, även de kontroversiella.
Bortom den specifika diskussionen om rätten att ta del av båda sidors bild av kriget i Ukraina finns enligt Dahllöf ett större och mer principiellt problem – det att staten ”ger sig själv rätt att definiera vad som är acceptabel journalistik”. Kan man göra det i ett fall kan man göra det i andra och det blir lätt rutschkana utför ett sluttande plan.
Försåtliga beslutsformuleringar
EU-domstolen uttrycker sig i beslutet på ett sätt så att de här inskränkningarna i demokratiska fri- och rättigheter inte ska framstå som sådana utan tvärtom skydda demokratin och friheten. Man skriver att det är nödvändigt att straffa och stoppa ”alla former av uttryck” som makthavarna anser kan hänföras till främjande av hat, intolerans och våldsanvändning.
Eftersom RT och Sputnik rättfärdigar ryskt militärt våld i Ukraina är det nödvändigt att blockera dessa medier, menar man. Regeln för vilka länders militära våld som ska utlösa censuråtgärder grundar sig på vilket våld makthavarna i Bryssel ogillar respektive gillar.
I EU-domstolens beslut formuleras det dock som mediers och journalisters rätt att rapportera är fortsatt skyddad om rapporteringen (av Bryssel) kan anses ha allmänt intresse och den (av Bryssel) kan antas ske i god tro eller på grundval av (vad Bryssel bedömer som) korrekta fakta och i enlighet med (vad Bryssel anser är) god journalistisk etik och principer för ansvarsfull journalistik.
Straffbart att försöka kringgå censuren
Beslutet slår samtidigt fast att man anser det vara en del av EU-rätten att censurera medier och journalister som inte uppfyller dessa villkor, utan hänsyn till om det bryter mot medlemsländernas nationella grundlagar. Det man i Bryssel bedömer som politiska eller militära motståndares ”propaganda och desinformationskampanjer” ska kunna censureras i syfte att ”uppnå de mål” som Bryssel har satt upp vid varje givet tillfälle.
Samma argumentation används för att i nästa steg förbjuda EU-medborgarna att sprida uppgifter från förbjudna medier vidare. Beslutet är i den delen så formulerat att det beskrivs som brottsligt att försöka kringgå Bryssels blockering på det sätt som vissa gör idag via exempelvis VPN-tunneltjänster.
Med förlaga från samma totalitära regimer som man säger sig vara ideologisk motståndare till motiverar man i Bryssel och EU-domstolen censuren med att det ryska medier rapporterar ”utgör ett hot mot den allmänna ordningen i EU”.
Avsteg från vedertagna demokratiska principer
Dahllöf påtalar att yttrandefriheten inte är absolut och att det kan vara befogat med vissa inskränkningar av det slag vi vant oss vid när det gäller exempelvis hot, förtal och uppvigling till våld. Men det som nu sker är dels väsentligt mer långtgående i sak och dels sker statens ingripande kollektivt i förväg i stället för att i efterhand individuellt prövas i domstol.
Det menar Dahllöf är i klar strid med både svensk grundlag och vedertagna demokratiska värderingar. Det reser frågor om det överstatliga styret i Bryssel av det slag som man tidigare kunnat ställa om andra regimer med tveksam folklig legitimitet där beslutsfattandet driver i alltmer totalitär riktning.
”Den här nedmonteringen av klassiska liberala friheter sker utan en offentlig debatt. Jurister, statsvetare, medier, medieorganisationer och naturligtvis politiskt intresserade i allmänhet har hållits ovetande om vad som nu visar sig vara gällande EU-rätt: att grundlagens censurförbud upphävdes av 27 utrikesministrar den 1 mars och stadfästes av 15 domare i Luxemburg den 27 juli.”
LÄS ÄVEN: Norge censurerar inte ryska mediakanaler: ”Yttrandefriheten står stark”
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.