Varje dag året om döms två grovt kriminella migranter till utvisning. I var tionde fall verkställs dock aldrig utvisningen. I stället släpps de ut på gatan i Sverige, och dessutom i förtid. ”Ett svek” menar ett av de många brottsoffer som lever i skräck för att åter råka på de män som våldtagit eller misshandlat dem. Det rapporterar Sveriges Radio.

Det är i ett avsnitt av SR P1:s programserie ”I lagens namn” med underrubriken ”De outvisningsbara” som brottsoffer utsatta för våldsamma utlänningar får komma till tals och berätta hur de känner inför att gärningsmän tillåts stanna i Sverige trots att de är dömda till utvisning och dessutom i full frihet och utan bevakning.

Det handlar om grova förbrytare med stort våldskapital, ofta återfallsbrottslingar med stor risk att på nytt begå allvarliga brott, vilket också har skett i ett flertal fall. Enligt svensk kriminalvårdspraxis behöver de endast avtjäna två tredjedelar av den strafftid de dömts till, vilket i många fall innebär att de släpps ut på gatan många år tidigare än om de tvingats avtjäna hela straffet.

Bara de senaste åtta åren handlar det om minst 600 grovt kriminella utlänningar som trots utvisningsdom fortfarande är kvar i Sverige och i full frihet. Summerar man fall längre tillbaka i tiden ökar siffran till tusentals.

Släpps ut och begår nya grova brott

Flera konkreta fall tas upp i SR P1-programmet där utvisningsdömda släppts ut i frihet i stället för att utvisas och sedan begått nya gova brott. Det handlar om rån, våldtäkter och mord som kunnat undvikas om utvisningarna verkställts eller utlänningarna hållts i förvar.

I ett fall dömdes en iransk migrant till utvisning efter att ha samlat på sig 18 domar i straffregistret. Men utvisningen ansågs inte kunna verkställas och mannen har varit kvar i Sverige i 20 år efter utvisningsdomen. Han är nu dömd för ett grovt åldringsbrott där han mördade en älre kvinna för att komma över hennes pengar.

Ett annat fall som nämns i programmet handar om en migrant från Somalia som våldtog en 17-årig tjej och dömdes till fängelse och utvisning. I stället för att uvisas släpptes mannen ut i frihet, något som resulterade i att han kunde begå personrån under knivhot.

I ett tredje fall berättas om en asylfuskare från Libanon som ägnade sin tid i Sverige åt att begå brott. Han skulle utvisas på livstid men fick ändå stanna kvar i Sverige, inhyst på ett asylboende. Där kom han i bråk med en annan asylant om huruvida en lampa skulle vara tänd eller släckt. Det utmynnade i att han med en kökskniv skar halsen av den andre mannen som förblödde och dog.

Får extra straffrabatt och kortare straff än svenskar

Den som döms till utvisning får som regel strafftiden nedsatt med ett antal år. Detta eftersom utvisningen anses vara en del av bestraffandet. Rabatten ges dessutom även om utvisningen inte kan verkställas.

Ovanpå utvisningsrabatten behöver den dömde också endast avtjäna två tredjedelar av den redan förkortade strafftiden. Om utlänningen är under 21 år utgår också åldersrabatt på straffet. I det fall gärningsmannen begått ett stort antal brott får denne dessutom mängdrabatt, oftast liktydigt med att man bara döms för ett av de grövsta brotten och slipper påföjd för övriga kriminela gärningar.

Rätt till bidrag trots utvisningsbeslut

Den som dömts till utvisning men blir kvar i Sverige till följd av att utvisningen inte kan verkställas har rätt till bidragsförsörjning från skattebetalarna, antingen i form av socialbidrag eller dagersättning från Migrationsverket.

Det har fastslagits sedan en migrant bosatt i Uppsala som dömts till fängelse och utvisning för mordförsök vägrat lämna Sverige, överklagat ett beslut om nej till bidrag och fått rätt i domstol.

Humanitär omtanke om brottslingen ofta utvisningshinder

En vanlig orsak till att kriminella utlänningar blir kvar i Sverige är att de skyddas av de internationella konventioner som Sverige skrivit under. Bland annat får ingen brottsling, oavsett hur grova brott denne har begått, utvisas till ett land som befinner sig i krig eller där han riskerar tortyr eller dödsstraff.

Riskbedömningen görs med stor hänsyn till den dömde. Det behöver inte föreligga några konkreta omständigheter utan kan räcka med att landet ifråga har dödsstraff i straffskalan eller att det förekommer eller tros förekomma tortyr i landet.

Ofta tas hänsyn till detta redan i samband med åtal eller dom, varför många som allmänt borde ha dömts till utvisning slipper den påföljden. Den egentliga siffran för hur många som borde ha utvisats men är kvar i Sverige är därför mångfalt högre än den som redovisas av SR P1 som endast innefattar icke verkställda utvisningsdomar.

Det kan också räcka med att en brottsling anses ha ”bräcklig psykisk hälsa” och må dåligt av att utvisas till hemlandet för att slippa utvisning. Så skedde nyligen med en man dömd för delaktighet i en gruppvålstäkt där hovrätten upphävde ett utvisningsbeslut från lägre instans.

Identitetslögner vanlig orsak

Nästan inga migranter som anländer till Sverige har med sig några identitetshandlingar. Det vanliga är att man förstör eller kastar bort dem innan man tar kontakt med Migrationsverket. I många fall ljuger migranten om sin identitet och sitt ursprungsland.

När personen sedan begår brott i Sverige och döms till fängelse och utvisning går den sistnämnda inte att verkställa eftersom man inte vet vem man har att göra med och till vilket land personen ska utvisas.

Spottar, bråkar och kletar ned sig med avföring

Om myndigheterna ändå har kommit så långt att man kunna fastställa identitet och ursprungsland och gjort bedömningen att personen inte riskerar tortyr eller dödsstraff samt att situationen i ursprungslandet inte är så konfliktfylld att det utgör ett utvisningshinder, då inträder ofta i stället praktiska hinder.

Om personen inte hållits i förvar, går denne ofta inte att hitta när utvisningen ska verkställas. I de fall man förvarat eller får fatt på den utvisningsdömde blir det i stället problem på flyget berättar en polis för SR P1. Personen börjar slåss, spotta omkring sig och kleta med avföring. Utvisning kan då inte genomföras på ett vanligt passagerarplan med andra resenärer ombord och måste avbrytas.

Många länder tar bara emot frivilliga återvändare

Flera av de vandligaste ursprungsländerna för migranter i Sverige, däribland Irak, Iran, Somalia, Libanon och Eritrea, är samtidigt problemländer att utvisa till. De tar endast emot sina medborgare om dessa vill återvända frivilligt. Om en person dömts till utvisning i Sverige och inte vill återvända blir det stopp.

Det är inte ovanligt att man kommer ända till landets gräns med den utisningsdömde men får resa tillbaka till Sverige med oförrättat ärende, därför att personen sagt till gränspolisen i hemlandet att man inte vill dit. Detta kostar de svenska skattebetalarna stora pengar, i synnerhet om utvisningen av andra skäl inte har kunnat ske med reguljärt flyg utan måst genomföras med chartrat privatplan.

– Väljer du att inte återvända frivilligt har vi väldigt begränsade möjligheter att verkställa med tvång, förklarar Patrik Engström, chef för nationella gränspolissektionen, för SR P1.

Maria lever i skräck

En av de som lever i skräck och känner sig sviken av rättsväsendet och politikerna är Maria Hon blev våldtagen och misshandlad av en krinminell man som under falska förespeglignar tagit sig in i landet och nu inte utvisas trots dom om detta.

Maria heter egentligen något annat men är rädd att gå ut med sitt riktiga namn i händelse av att mannen som misshandlade och våldtog henne ska lyssna och känna igen henne.

Maria är otrygg och rädd för egen del av att veta att mannen som förstörde hennes liv finns någonstans där utanför hennes dörr och kan komma att ge sig på henne igen. Men hon är också bekymrad om alla andra kvinnor som går omkring ovetande om att en våldsam våldtäktsman släppts ut bland dem och kan bli dennes nästa offer.

– Jag är rädd, han hotade mig om jag skulle polisanmäla. Det handlar också om min familj och vänner som ställde upp som vittnen, berättar Maria för Expressen som varit i kontakt med henne efter SR:s reportage.

Har inte rätt att veta var våldsmannen finns – ”ett sjukt system”

Maria är kritisk till att den utvisningsdömde våldtäktsmannens personliga integritet går före hennes trygghet som brottsoffer. Hon har försökt få reda på var mannen befinner sig men förvägras de uppgifterna eftersom det skulle utgöra en integritetskränkning mot mannen.

– Han kan ju lätt hitta mig. Jag har inte rätt att få veta var han är. Det är en stor otrygghet och ovisshet.

”Håll dem inlåsta under utvisningstiden”

Hon menar att hela systemet med skevheten mellan hänsyn till brottsoffer respektive gärningsmän är ”sjukt” och att den som utvisats på tio år borde hållas inlåst under motsvarande tid om utvisningen inte går att verkställa. Nu tvingas i stället de som utsatts för brott leva i rädsla och otrygghet, lämna sina tidigare liv och hemmiljöer och gå under jorden med skyddad identitet.

– Det är ett sjukt system. Den som inte kan utvisas borde sättas i förvar under utvisningstiden. Han borde sättas i förvar i tio år i stället för att jag kanske måste få skyddad identitet och lämna mitt vanliga liv.

Ville hjälpa men blev våldtagen

Maria är en av de många kvinnor i Sverige som vill hjälpa nyanlända migranter. Det var i samband med hennes arbete för en frivilligorganisation för denna grupp som en av dem våldtog och misshandlade henne.

Händelsen har fungerat som något av ett politiskt uppvaknande för Maria och fått henne att tänka om i invandringsfrågan. Till Expressen säger hon att hon kommer att rösta annorlunda i nästa val.

– Jag känner mig sviken av de politiker jag tidigare stött. Det här är en viktig fråga för mig i nästa val. Jag har ändrat uppfattning, jag är inte alls lika vänster som jag var tidigare.

Polisen maktlös

Inom polisen känner man sympati med Maria och alla andra brottsoffer som är rädda för att gå utanför dörren efter att de som gjort dem illa vind för våg släppts ut ur fängelset. Men detta är inget som polisen kan göra något åt, besluten fattas inom andra delar av rättsväsendet och av riksdagspolitiker och polisen har heller inte resurser att punktbevaka dessa personer.

– Jag tänker ju på hur kvinnorna känner när de springer på den här individen ute på gatan. Det är en frustration och en ilska, förklarar Peter Larsson, fältpolis i Göteborg för SR P1:s reporter.

Att Sverige inte har lyckats avtala om annat än frivilligt återvändande till ett stort antal vanliga ursprungsländer kallar Larsson för ”skrattretande” och ”en skymf mot brottsoffren”.

– Det är ju skrattretande! Vi kan inte ha ett system som bygger på frivillighet när man begått grova våldsbrott i Sverige. Det är ju en skymf mot brottsoffren.

Politiskt motstånd när SD velat ändra

Ett parti, Sverigedemokraterna, har under lång tid velat ändra reglerna för utvisning, bland annat genom att göra utvisning till regel i stället för idag som undantag för brottsdömda utlänningar. Partiet vill också se betydligt färre utvisningshinder av så kallade humanitära skäl – hänsyn ska inte tas till diffusa risker om tortyr och dödsstraff, i stället ska brottsoffret vara i fokus.

Tidigare SD-riksdagsledamoten Kent Ekeroth har lagt ett stort antal motioner i riksdagen i dessa frågor. Samtliga har röstats ned av de övriga partierna.

Justitieministern vill inte svara Maria

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, som är högsta politiskt ansvarig för rättsskipningen – eller frånvaron av sådan – i Sverige, hälsar att han inte tänker svara på Marias kritik.

Han ville initialt inte heller kommentera de principiella frågor och rättsliga problem som diskuteras i SR-programmet. Efter kritik hälsar Johansson dock att regeringen skjuter ifrån sig ansvaret och även friskriver berörda myndigheter. Enligt ministern är hela förklaringen att de utvisningsdömdas hemländer ”stretar emot”.

– Vi försöker, säger Johansson och aviserar samtidigt att regeringen ska tillsätta en utredning.