➤ KRÖNIKA  I takt med att ISIS tappar territorium så återvänder allt fler ISIS-krigare till Sverige. Att ISIS håller på att tappa greppet om Mellanöstern är givetvis positivt, men man kan samtidigt inte bortse från att detta innebär att de flesta som åkte dit från bland annat Sverige för att slåss för kalifatet, nu är på väg tillbaka.

Vad samhället bör göra i detta läge beror på vem du frågar, där en grupp antingen inte vill släppa in dem eller omedelbart fängsla dem och råka tappa bort nyckeln, medan en annan grupp tror på riktade rehabiliteringsåtgärder för att hjälpa dessa stackare ur sitt ”utanförskap”.

Det första problemet med den andra gruppens resonemang, är att utanförskapet nästan alltid beror på personerna själva. Konceptet ”personligt ansvar” är visserligen främmande för identitetsvänstern, så jag ska försöka förklara detta i enkla ordalag:

Alla som kommer till Sverige erbjuds mat, boende, och utbildning i svenska utan krav på motprestationer. När man väl lärt sig svenska kan man läsa in skolan helt gratis, och sedan kan man till och med läsa på universitet inte bara gratis utan med CSN-stöd.

Att svenskar ibland glömmer bort hur bra vi ändå har det är en sak, men att dessa människor som ”flytt för sina liv” inte tacksamt tar emot alla dessa gyllene möjligheter är i det närmaste oförklarligt.

När det gäller ’flyktingar’ så har kunden inte alltid rätt. Att staten inte lyckats få dem att acceptera alla dessa resurser som ger dem en väg in i vårt samhälle är inte vårt fel, och vi har ingen skyldighet att erbjuda dem ännu bättre åtgärder så att de ska acceptera dem. Ett företag vars kunder ratar deras produkter måste såklart rätta sig efter deras önskemål, men svenska staten är inget företag och ’flyktingarna’ är inga kunder.

Men det verkliga hålet i argumentet är att det inte är vårt fruktansvärda utanförskap som skapat terroristerna. Låt oss jämföra antalet ISIS-krigare och antalet muslimer i Sverige med några andra länder (siffror från Wikipedia och Pew Research):

Belgien: 640 ISIS-krigare, 638 000 muslimer = 997 muslimer per ISIS-krigare.
Sverige: 300 ISIS-krigare, 800 000 muslimer = 2667 muslimer per ISIS-krigare.
Storbritannien: 1100 ISIS-krigare, 3 112 992 muslimer = 2832 muslimer per ISIS-krigare.
Frankrike: 1800 ISIS-krigare, 5 914 000 muslimer = 3285 muslimer per ISIS-krigare.
Polen: 7 ISIS-krigare, 35 000 muslimer = 5000 muslimer per ISIS-krigare.
Tyskland: 760 ISIS-krigare, 4 650 000 muslimer = 6120 muslimer per ISIS-krigare.
Ukraina: 50 ISIS-krigare, 500 000 muslimer = 10 000 muslimer per ISIS-krigare.
Kanada: 115 ISIS-krigare, 1 153 677 muslimer = 10 032 muslimer per ISIS-krigare.
USA: 250 ISIS-krigare, 3 300 000 muslimer = 13200 muslimer per ISIS-krigare.
Japan: 9 ISIS-krigare, 185 000 muslimer = 20 555 muslimer per ISIS-krigare.
Israel: 60 ISIS-krigare, 1 287 000 muslimer = 21 450 muslimer per ISIS-krigare.
Kina: 600 ISIS-krigare, 21 667 000 muslimer = 36 112 muslimer per ISIS-krigare.
Sydkorea: 1 ISIS-krigare, 100 000 muslimer = 100 000 muslimer per ISIS-krigare.

Vän av ordning kommer såklart att påpeka att vi i varje fall talar om minst tusen muslimer för varje som går med i ISIS. Detta är sant, men tyvärr är det fler än så som sympatiserar och hjälper andra att ta sig ner till fronten.

Dessa siffror är självklart något osäkra – vi vet vare sig exakt hur många muslimer det finns i varje land, eller hur många som gått med i ISIS (särskilt Sveriges siffra tror jag är en rejäl underskattning!). Vi kan ändå se en generell trend här: Utanförskap har inget att göra med terrorism!

Eller vill Sjuklövern kanske hävda att muslimers utanförskap är mindre i Israel? Muslimer där verkar ju mindre måna om att gå med i ISIS. Kina och Japan är inte heller kända som några multikulturella toleranta paradis direkt, varför strömmar inte deras muslimska minoriteter till ISIS? Vi snackar ju faktiskt om två av världens kanske mest intoleranta, homogena länder (varav ett av dem har en historia av allmänt förtryck av religiösa)! Det borde ju vara perfekt bränsle för både inhemsk muslimsk terrorism och för ISIS-rekrytering – om man nu köper ”utanförskaps”-förklaringen.

”Den stora satan” USA, landet som ligger bakom alla hemska imperialistiska krig i Mellanöstern (obs sarkasm) och som bevisligen har en hel del ’islamofobi’, har… en femtedel så många ISIS-krigare som Sverige per muslim! Hur går det till?

Nu kanske någon anmärker att muslimer i de länderna kanske är fattigare än i Sverige. Men faktum är att en enkel biljett till Mellanöstern inte kostar särskilt mycket, och om det nu fanns en massa ISIS-fanatiker i dessa länder som inte haft råd att åka till ”fronten” så tycker man logiskt att de i stället borde utfört terrordåd på hemmaplan.

Intressant nog sker det förhållandevis få terrordåd i länder där terrorister inte bemöts med saft och bullar! Man skulle nästan kunna få för sig att homogena, trygga nationella identiteter (som ger en väl utstakad väg för invandrare till assimilering), patriotism och en tuff försvars- och kriminalpolitik faktiskt kan fungera bättre som medel för att kväva extremism och terorrism än förtur i bostadskön.

Men detta är kanske en alltför obekväm slutsats för vårt naiva fosterland? Vi får se i september.