”Jag hatar prov”. Det säger Esfir Ira Lövman med eftertryck i en intervju med UNT med anledning av att hon nyligen har korats till ”Sveriges bästa högstadielärare på Lärargalan. Hon tycker också att ämneskunskaper är sekundärt – det viktiga är att bygga relationer med eleverna.

Esfir är kemilärare. Men att lära sig tabeller, periodiska systemet, grundämnens och kemiska föreningars namn med mera utantill anser hon vara ”hemskt, meningslöst och värdelöst”. Att ge eleverna prov är hon också starkt emot. Om de ska godkännas eller borde i stället avgöras med trevliga samtal över en kopp eftermiddagsté och en gurksmörgås tillsammans med några elever åt gången.

Till UNT säger hon att det känns fantastiskt att få den här utmärkelsen som hennes egna elever nominerat henne till. Det är bekräftelse, menar hon, på att hon har lyckats skapa en relation till eleverna, något som hon uppger att hon lägger mycket tid på att fundera över.

En lärares främst uppgift är att bli omtyckt av eleverna, menar Esfir som också gärna använder det progressiva pronomenet”hen” om sina lärarkollegor. Om eleven tycker att läraren är orättvis kanske denne inte vill lära sig något på lektionerna, förklarar Esfir. Men om läraren först ser till att bli omtyckt – exempelvis genom att dra skämt på lektionerna – då kan eleven få större lust att lära, resonerar hon.

Det gäller att ”skapa ett tryggt rum” säger Esfir. Det gör man med humor som också bryter främlingskap.

– Det är svårt att skratta om du känner dig orolig eller rädd, men kan du skratta, då kan du slappna av.

Att ”babbla fakta” är inget som Esfir tycker att elever ska behöva göra. Det ser hon ingen poäng med.

– Man ska inte besvära elevernas hjärnor med information man kan slå upp i en bok eller googla.

Hon berättar också för UNT att hon tycker synd om eleverna när de utsätts för prov. Hon avskyr stressen och pressen hon ser i sina elevers ögon.

– Det förstör så mycket.