➤ KRÖNIKA Igår avslutades årets Bilderbergmöte i Turin, Italien, som pågick i tre dagar. Att ens lyfta frågan om behovet av mediebevakning av Bilderberggruppens möten brukar genast rendera anklagelser om konspirationstänkande.

En mäktig sammanslutning med regelbundna hemliga möten dit diverse makthavare bjuds in borde dock generera mer intresse från media – och fullt legitimt så. Hela hemlighetsmakeriet kring Bilderberggruppen med inbjudna som förbjuds att prata om innehållet i mötena gör det knappast mindre relevant. En av få svenska partiledare som besökt klubbens möten är Annie Lööf.  Eftersom Lööf säger sig vara en öppen och transparent politiker borde det vara på sin plats att redovisa vad hon hade gjort på mötet – eller tacka nej till inbjudan, om det inte går att berätta om mötets innehåll för väljarna i efterhand.

Men icke så – det parti som säger sig stå för individens frihet har valt att gå i säng med en elitistisk påverkansgrupp och vidmakthålla myten om deras enorma inflytande.

Om vi tar ett steg tillbaka och tittar på den stora bilden verkar dock Bilderberggruppen vara inget annat än ett skickligt genomfört  påverkansprojekt. Den outtalade grundidén bakom klubben – som en stor del av konspirationsteoretiker sväljer med hull och hår – är att detta är crème de la crème av etablissemanget där viktiga beslut som avgör mänsklighetens framtid diskuteras och fattas.

Våra hjärnor är konstruerade på ett sätt som gör att vi ofta söker enkla förklaringar där det inte finns sådana. För att spara dyrbar energi försöker hjärnan ta genvägar och använda förenklingar i allt som inte berör individens fysiska överlevnad och basala instinkter. Inte minst gäller det abstrakt tänkande som hjälper till att bygga en logisk och oemotstridig bild av världen. Luckor i ens kunskap kan då ersättas med myter – som en myt om en mäktig hemlig världsregering som tar hemska beslut bakom ryggen på jordens befolkningar. Frågan som återstår är dock om det ens går att styra världen på det här sättet.

Alla som någonsin försökt att leda en liten grupp på fem-tio personer vet svaret. Det går knappast att styra en person – för att inte tala om en enorm, komplex och föränderlig värld som består av miljarder människor och en mängd av kulturer, tankesätt och livsåskådningar.

Bilderberggruppen ser ut att vara en klubb som består av mytomaner och charlataner – äldre män som törstar efter inflytande och försöker ge sken av att de är något större än en intresseklubb för diskussioner. Lite som en studiecirkel på ABF fast på ett femstjärnigt resort.  Själva kan de säkert tro på att de styr något. Sådana villfarelser underhåller en del i livets slutskede och kan vara en bra distrahering från livets viktiga frågor: en stor del av medlemmarna har redan kommit över medellivslängden i deras respektive länder.

Världen är kanske svårt att styra, men det går väl att sabba den. Personer som lever i den arroganta villfarelsen om att de regerar världen kan åsamka mycket lidande i sina fruktlösa försök att styra något. En privat klubb där äldre oligarker samlas en gång om året för att spela schack och snacka världspolitik behöver inte vara något farligt i sig.

Det blir allvarligt dock när politiker och andra makthavare väljer att spela med i detta bisarra spektakel. Om inte annat visar det på ett ytterst dåligt omdöme. Är man så omogen som person och politiker att man omfamnar den konspiratoriska idén om etablissemangets styrrum och känner sig hedrad av inbjudan dit bör man avstå från att delta i den offentliga politiken.

Frågan vad exakt Annie Lööf gjorde på Bilderbergsmötet är inte så relevant: det lilla vi vet är att hon varit en statist på de gamla oligarkernas fest av självförhärligande. Det som är relevant är att hon överhuvudtaget åkte dit.

Här följer ett urval av kända svenska makthavare som besökte Bilderberggruppens möten:

Tove Lifvendahl
Stefan Löfven
Jan Björklund
Carin Jämtin
Carl Bildt
Anders Borg
Fredrik Reinfeldt
Jonas Bonnier
Gunilla Carlsson (M)
Mona Sahlin
Annie Lööf
Carl XVI Gustaf