I en med skattepengar finansierad studie från Malmö universitet hävdas – och kritiseras – att människor med etniskt nordiskt utseende uppfattas som mer svenska än migranter och deras ättlingar eller adopterade från exempelvis Asien, Mellanöstern och Afrika. Den ras- och hudfärgsfokuserade studien får draghjälp av statsradion.

Initiativtagaren till studien, Sayaka Osanami Törngren. som titulerar sig docent i internationell migration och etniska relationer och själv har invandrarbakgrund och ett icke-svenskt (östasisatiskt) utseende, gör gällande att det är rasistiskt att gradera svenskhet utifrån hur svensk man tycker att någon ser ut.

I den ras- och hudfärgsfokuserade studien ombads ett antal inbjudna personer att titta på bilder föreställande människor med skiftande utseende och dela in dem i raskategorier [sic], identifiera vilken hudfärg man uppfattade personerna ha och utifrån det betygsätta hur svenska man tyckte att de såg ut.

Fick dela in människor i raser

Studien visar att personer som ser ut som typiska traditionella svenskar – det vill säga har ljus hudfärg och västeuropeiska ansiktsdrag – uppfattas som mer svenska än andra människor i andra raskategorier, exempelvis afrikaner och asiater. Sayaka Osanami Törngren, ser detta som problematiskt och får draghjälp av statsradion.

– Det vårt resultat visade är att man kan se skillnaderna mellan rasgrupper och att man tilldelar dessa ansikten olika grader av svenskhet.

Asiater uppfattas som mindre svenska än svenskar

Osanami Törngren exemplifierar med att asiater i Sverige betraktas som mindre svenska än svenskar. Det framgår inte av studien huruvida asiater uppfattas som mer asiatiska än svenskar i forskarens asiatiska ursprungsland och om detta i så fall är att betrakta som lika problematiskt.

Hon hävdar också att det av den här utseendemässiga svenskhetsgraderingen följer att människor med ett mindre svenskt utseende ”inte behandlas lika i samhället”, utan sämre. Hur man kommer fram till den slutsatsen redovisas inte i studien.

Problem att rasindelning inte görs i Sverige

Osanami Törngren menar också att det är problematiskt att Sverige på ett unikt sätt i den internationella forskarvärlden har raderat ut rasbegreppet, detta utifrån föreställningar om att det inte existerar några biologiska människoraser. Hon menar att det gör den rasism som hon tror sig veta finns i Sverige svårare att upptäcka.

Sayaka Osanami Törngren är mamma till ytterligare en rad skattefinansierade studier och rapporter med ras och hudfärg som tema. De har namn som ”Rasifierat känsloarbete i svenska välfärdsorganisationer”, ”Att motverka strukturell och institutionell rasism” och ”Att förstå diskriminering vid anställning”.

Hör författaren till den färska studien som publicerats i tidskriften Sociology Compass utveckla sina hypoteser ytterligare HÄR. Studien i sin helhet kan läsas HÄR.