I en artikelserie har Sydsvenskan belyst problematiken med en våg av ungdomsrån i Lomma och Åkarp där man befarar att överfallen kommer att eskalera under sommarmånaderna. Enligt polisen ser rånarna ungdomarna som bor på de två orterna som ”uttagsautomater”.

– Just nu har vi jättestora problem med personrånen i Lomma och Åkarp, säger Mikael Ramsbjer vid Kävlingepolisen som utreder flera av fallen.

Då det i Lomma och Åkarp bor många som har det bättre ekonomiskt ställt dras rånarna dit. Man är ute efter dyra jackor, mobiler, hörlurar och klockor.

I nuläget uppskattar han antalet fall av ungdomsrån man utreder kopplat till Lomma eller Burlövs kommuner till ett tiotal. Man har även lagt ned ”ett antal” utredningar.

Rånare från Malmö

Rånarna kommer utifrån och består enligt Ramsbjer av tonåringar från bland annat Malmö och Lund. Allt som allt ska det röra sig om ett tiotal personer i åldrarna 14-17 varav de flesta är kända av polisen. Anledningen till att man inte kan sätta stopp för deras härjande är bland annat för svaga signalement och att det saknas vittnen eller stödbevisning. Rånarna är ofta maskerade och i bland vill offren inte tala om vad som hänt.

– Ungdomarna som drabbas mår väldigt dåligt, och det framkommer ofta att man inte berättat sanningen. Även om man vet vem gärningsmannen är.

Rånarna är beväpnade antingen med kniv eller pistol. Man hotar offrens familjer och vänner.

Ställer ultimatum

Samtidigt har rånarna börjat med en ny företeelse – att ställa ultimatum om att ifall det tilltänkta offret kan peka ut en annan person att rånas kan denne gå fri. Detta har lett till att flera offer lurats till platsen av någon personen känner som i sin tur kan bli misstänkt för medhjälp till rån.

– Vi är oroliga inför sommaren. Att rånproblematiken ska förvärras när aktiviteter stänger ner och mycket ungdomar söker sig till stränderna i Lomma. Vi har börjat diskutera hur vi ska hantera det.

– Vuxenvärlden måste sluta upp för att få stopp på det här. Många av de här ungdomarna mår väldigt dåligt psykiskt. De är jätterädda, kränkta och vågar inte gå ut. Vi måste hitta sätt att prata mer med tonåringarna om det här.