Varför vill Cecilia Malmström vara värre än Donald Trump?

Delningar

➤ KRÖNIKA  USA:s president Donald Trump har kritiserats för de tullar hans regering beslutat införa på import av stålprodukter. Nu svarar EU med Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström (L) i spetsen med att införa en handfull tullar på amerikanska varor. Man sänker sig därmed till en nivå i den internationella handeln som är långt under den man anklagar Trump för.

Bakgrunden till Trump-regeringens beslut att införa ståltullar är att man vill slå vakt om den inhemska stålindustrin och amerikanska jobb. Man kan allmänt diskutera vad som är en rimlig balans mellan protektionism och frihandel, men USA:s skäl för att införa tullar är åtminstone rationella.

Det är mer än man kan säga om Bryssel. Där är det hämndåtgärder på lägsta sandlådenivå som gäller. Man kallar det till och med öppet för ”strafftullar” ämnade att straffa, i kontrast till Trumps skyddstullar ämnade att skydda. Genom att agera på detta sätt legitimerar man det regelrätta handelskrig man påstår sig vara uttalade motståndare till.

Det finns också ett stort mått av hyckleri i hur beslutsfattarna i EU och deras lojala propagandister i media beskriver balansen i tullar mellan EU och USA. EU har, tvärtemot vad som påstås, totalt sett mer tullavgifter gentemot USA än vad USA har gentemot EU.

Urvalet av de varor man nu som vedergällning mot USA:s ståltullar väljer att tullbelägga har inte gjorts med någon som helst rationell tanke om att skydda europeisk industri eller värna jobb i EU.

Det finns inga konkurrenter i Europa som gynnas av att det införs strafftullar på Harley Davidsson-motorcyklar och amerikansk bourbon. Inte heller finns inom EU någon substantiell majsproduktion att skydda. I hela Europa produceras varje år runt 50 miljoner ton majs jämfört med en miljard ton i USA.

De varor som tullbeläggs har enkom valts utifrån vad man bedömer kan skada USA mest. Cecilia Malmström motiverar det med att ”vi inte har något val” och att  ”EU kan inte låta USA bryta mot internationella handelsregler utan någon reaktion”. Det är uttalanden som starkt kan ifrågasättas

Självfallet har EU ett val. Man kan exempelvis välja att föregå med gott exempel i stället för att sänka sig till en ännu lägre nivå än USA. Och om det stämmer att USA bryter mot internationella handelsavtal kan man använda sig av de juridiska instrument som är kopplade till dessa. Att man inte gör det antyder att beskyllningarna om avtalsbrott saknar grund.

Om man vill slå vakt om internationell frihandel väljer man det civiliserade sättet att agera, inte åtgärder som legitimerar handelskrig och eskalerande upptrappning av ur handelssynpunkt irrationella och infantila vendettor. Man säger inte som Malmström att ”om  Trump slutar så slutar vi också”. Så resonerar småbarn.

Ett kvitto på hur kontraproduktivt det är att möta rationella skyddstullar med irrationella hämndtullar har vi redan fått. Trump-regeringen överväger nu att svara med att införa importtullar på europeiska bilar.

Men i motsats till EU kan Trump även här anföra rationella skäl. USA har som alla vet en världsberömd biltillverkning och Trump har långt tidigare lovat bli den president som häver krisen för amerikansk bilindustri och värnar jobben i denna.

Detta bland annat genom att med såväl morot som piska förmå de amerikanska biljättarna att investera i inhemska anläggningar i stället för att flytta tillverkningen till låglöneländer. Men Trump har också lovat sätta stopp för import av bilar från länder där det inte finns någon ömsesidighet i handelsutbytet, länder som bara vill avyttra sina bilar i USA men inte släpper in amerikanska bilar på sina egna marknader.

EU har nu genom sitt nyttiga idiot-agerande försett Trump med alla argument han behöver för att sälja in skyddstullar till värn för den amerikanska bilindustrin.

EU-medlemskapet omöjliggör för Sverige att föra en annan, egen och vuxen handelspolitik, vi är tvungna att delta i Bryssel-nomenklaturans barnsligheter. Med en EU-kommissionär som Cecilia Malmström och en regering som Stefan Löfvens är det förstås inte säkert att den möjligheten skulle utnyttjas, men den skulle i varje fall finnas där som underställd den inhemska offentliga debatten ett valår som detta, vilket man kan tycka vore ett grundkrav för en suverän och förment demokratiskt styrd nation. Det är trots allt svenska folket som nu kommer att drabbas av 25 procent högre priser på amerikanska varor.

Jag har uppmärksammat frågan i en tidigare och mer utförlig krönika men känner mig föranlåten att göra det igen. Dels därför att själva situationen gått in i ett nytt skede men också därför att opinionsjournalistikens frihandelsvänner tycks lika besatta av sina antipatier mot Trump som politikerna och därför inte förmår göra en nykter och rationell analys.

Internationell handel är för viktigt för att missbrukas som en sandlådespade av vänsterliberaler i sparkdräkt och psykologisk regression som fortfarande inte förmått svälja förtreten över att USA:s folk valde ”fel” president. Sådana psykologiska trauman löser man i samtal med en duktig terapeut, inte genom att dra in hela EU i ett handelskrig.

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.