En mörk och regnig kväll sprang plötsligt ett vildsvin in i Annelis bil och förstörde fronten. Sedan försvann djuret snabbt från platsen. En tid senare kommer ett brev från polisen där det står att hon är misstänkt för jaktbrott.
Det var i september som Anneli Kalander åkte mot Storvreta på väg 290. Då sikten var dålig och ett vägarbete pågick åkte hon långsamt. Plötsligt dök ett vildsvin upp.
– I ögonvrån ser jag ytterligare ett vildsvin komma springande, så jag stannar. Men det gör inte grisen; den springer in i bilens dimljus och drar sig längs hela fronten. Sedan springer den vidare som om inget hänt. Den saktade inte ens ner farten, säger hon till Upsala Nya Tidning.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Dimljuset hade blivit intryckt och plasten i fronten krackelerat. Utöver tre hårstrån som fastnat fanns inga tecken på att vildsvinet hade skadats på något sätt. Bilen lämnades in på verkstad och efter några dagar hörde försäkringsbolaget av sig för att fråga var polisanmälan är, något som krävs för att få ut pengar på försäkringen. Anneli gör då en sådan vilket resulterar i att hon ett par veckor senare får ett brev från polisen där hon kallas till förhör för misstänkt jaktbrott.
Väl där får hon veta att hon borde ha ringt 112 så att djuret kunde spåras. Anneli förklarar då att hon skulle ha ringt ifall ett djur blev skadat men att hon förutsatte att det inte behövdes i det här fallet och att det hade känts elakt mot den viltvårdare som måste ut och leta efter ett vildsvin som saknar tre hårstrån.
Döms till böter
I tingsrätten såg man inga förmildrande omständigheter och gick på åklagarens linje. I december dömdes Anneli Kalander för förseelse mot jaktlagen med påföljden 40 dagsböter, sammanlagt 17 000 kronor.
– 17 000 kronor! För att en gris springer in i min stillastående bil. Vi har ett samhälle där folk skjuter varandra – men det här lägger rättsväsendet tid på.
Enligt Magnus Jansson Klarin, presstalesperson på Uppsalapolisen, är man som bilist skyldig att ha koll på lagar. Då det dröjde tio dagar anser han att man ”brustit grovt”.
Han understryker också att man inte själv kan avgöra om djuret är skadat eller inte utan att det är upp till viltvårdaren att bedöma.
