LEDARE • Den klassiska rollen för kvinnan som hemmafru med ansvar för barn, mat, tvätt och städ har länge motarbetats av den feministiska rörelsen som förlegad och ojämställd. Men i en färsk undersökning tas det traditionella kvinnoidealet åter till heders – mamman vid spisen beskrivs som samhällets viktigaste projektledare, i varje fall så här i juletid. Men något skaver ändå bland proffstyckarna som samtidigt känner sig tvungna att degradera dessa kvinnors val och även deras förmåga att tänka.

För omväxlings skull har man lyssnat på kvinnorna själva, i stället för att ovanifrån tala om hur en kvinna ska vara för att betraktas som jämställd, framgångsrik och lycklig. Det visar sig då att tre av fyra mammor med hemmaboende barn upplever sig som julens huvudsakliga projektledare i samhället.

Det är i en färsk undersökning utförd av opinionsinstitutet Novus på uppdrag av fackförbundet TCO som den klassiska kvinnorollen lyfts fram som samhällsbärande och trivseln i hemmet som en grundbult i folkets välmående. Det vanliga de senaste 50 åren har annars varit att hemmet utmålas som en kvinnofälla och kvinnorna i den som antingen förtryckta offer för manssamhället eller som feminismens quislingar.

I juletid är det svårare än annars för feministiska opinionsbildare att degradera hemmet och de arbetsuppgifter förlagda dit som traditionellt varit och i stor utsträckning fortfarande är kvinnans. Att laga god julmat och pynta hemmet julfint ser en majoritet av kvinnorna, trots massiva påverkanskampanjer från feministiskt håll om motsatsen, som ett ansvarsfullt och viktigt projektledaruppdrag.

I den aktuella undersökningen som omfattar drygt tusen personer uppger 75 procent av de tillfrågade kvinnorna i barnfamiljer att de med stolthet ser sig själva som julens huvudsakliga projektledare. Bara 17 procent av männen vill ta åt sig äran av att inneha samma hedervärda titel.

Ge bort Samnytt PLUS i julklapp! 🎄🎅

Överraska någon med en prenumeration på Samnytt Plus. Den perfekta julklappen för den som värdesätter ocensurerad journalistik.
Ge bort en prenumeration

Bra men samtidigt dåligt

På TCO är man missnöjd med utfallet av undersökningen och vill omtolka svaren som att de är ett tecken på att det svenska samhället fortfarande har långt kvar till att bli jämställt. Det blir det, menar man, först när lika många män och kvinnor gör samma livsval. Att män och kvinnor har samma möjligheter men väljer lite olika när den fria viljan får råda duger inte.

På det vänsterlutande fackförbundet inser man att undersökningen kan uppfattas som att kvinnor inte bara ser rollen som hemmafru som ansvarsfull och viktig i juletid, utan kan betrakta sig själva på samma sätt hela året. Det är inte bra om det uppfattas så, tycker TCO:s ordförande Therese Svanström.

Att välja hem och barn framför att skura trappor, sitta i snabbköpskassan eller slita som vårdbiträde är ändå alltid det sämre alternativet för en kvinna, menar hon. TCO har därför tagit fram en rad reformer för att tvinga fram den jämställdhet i utfall som man inte lyckats genomföra på frivillig grund.

– Arbetet med att öka jämställdheten har stannat av. Vi behöver växla upp tempot med att prata både normer och reformer, slår Therese Svanström fast.

Bland annat tycker TCO att det där dags för ökat tvång och statligt förmynderi i föräldraförsäkringen. Om kvinnorna väljer att stanna hemma med barnen mer än papporna ska det straffa sig genom att en tredjedel av föräldraledigheten och föräldrapenningen fryser inne.

Det är fortfarande vanligare att mammorna tar ut mer föräldraledighet när barnen är små och papporna när barnen blivit lite äldre. Här ser TCO också en möjlighet till politisk styrning. Om papporna inte tar ut alla sina dagar innan barnet fyllt tre år, ska anses förverkade och inte kunna sparas, anser man.

Hyllar och nedvärderar samtidigt

Undersökningen kommenteras på opinionsplats på bland annat Dagens PS. Sajten kvinnliga privatekonomiska kommentator Matilda Habbe läser undersökningen som att svenska män tror att julmaten lagar sig själv och inte har vett att uppskatta sina fruar insats för att göra julen till den högtid som hela familjen uppskattar.

Utifrån premissen att inte vara uppskattade, kommer Habbe sedan till slutsatsen att kvinnors större ansvar för de fysiska hushållsarbetet inverkar menligt negativt på deras självständighet och samhällsdeltagande.

Med hänvisning till vad Habbe upphöjer till “forskning” menar hon att situationen för kvinnorna är ännu värre än man tidigare trott. På hemmafruarna faller nämligen drygt 70 procent av ansvaret för hushållets “mentala arbetsbörda”. Samtidigt som hemmafruarna som tar hand om julen hyllas, ska det de gör, deras livsval och hjärnor också nedvärderas.

“Det handlar om att hålla koll på när barnen behöver nya skor, vem som ska få julklappar och vilka som fyller år när“, exemplifierar hon. Andra såväl fysiska som mentala arbetsuppgifter kopplade till hemmet som oftare faller på mannen och pappan i familjen nämns inte. Det kan vara sådant som att anlita hantverkare eller själv göra jobbet när badrummet behöver kaklas om, värmepannan bytas ut eller hantera bolånen.

Unikt för kvinnor och något som män är förskonade ifrån, är att den “mentala belastningen” för att allt i hemmet fungerar och rullar på “kan få konsekvenser” och “kniper energi” menar Habbe. Hon refererar till “forskaren” Ana Catalano Weeks, som hävdar att det arbete som kvinnor utför är “osynligt” – om de slutade att utföra det skulle ingen alltså märka någon skillnad. Julen skulle exempelvis te sig exakt likadan utan dukat julbord.

Enligt Habbe och hennes källor är de också bara kvinnor som “upplever skuld och skam” om något i livspusslet fallerar. Som exempel nämner hon att “glömma bort att packa rätt saker till barnens skoldag“. Även i hem där den uppgiften är pappans, tar mamman på sig att vara den som felat. Detta eftersom män enligt Habbe inte har den mentala förmågan att känna skam och skuld.

Habbe menar också, med samma bevisunderlag, att den mentala belastning som kvinnor lider av, drabbar dem oavsett det finns någon verklig belastning eller inte: “även de mest privilegierade familjerna, som kan anställa någon som utför diverse hushållssysslor“. Ansträngningen att styra de personer som anställts för att utföra hushållssysslorna kan bara den vara övermäktig.

Männen kommer inte undan sin förtryckarroll bara för att de drar in så mycket pengar till familjen att de kan avlasta sina hustrur från det praktiska med att ta hand om hem och barn. och det gäller naturligtvis också i juletid. “Julens magi sker på kvinnans bekostnad“, konstaterar Habbe, även för kvinnor som inte själva behöver lyfta ett finger för att göra det praktiska.

“Under julen blir detta osynliga arbete ännu mer intensivt. Att få allt att klaffa innebär ytterligare listor, ansvar och tankearbete – något som lägger ytterligare press på en redan överväldigande arbetsbörda“, skriver hon. Att tänka är inte kvinnors starka sida, utan mer mödosamt än för män, som av allt att döma, enligt Habbes analys, inte drabbas av samma mentala överbelastning om de tvingas till en smula tankearbete.

Uppenbarligen delar i varje fall inte 75 procent av hemmafruarna där ute vare sig TCO-ordförande Therese Svanströms eller Dagens PS-proffstyckaren Matilda Habbes syn på hur de ska se på det arbete de utför, till vardags som i juletid, eller den begränsade förmåga till tankearbete de är kapabla till.