➤ KRÖNIKA Somliga läsare reagerade med en stark avsky när jag kallade Israel en del av västvärlden i mina artiklar därifrån. Nu efter två veckor i Israel kan jag ge dem delvis rätt – Israel är vad västvärlden kunde och kanske även borde ha blivit. Det finns en hel del väg att gå även för Sverige för att hinna ikapp Israel i det nya läget som svenska politiker försatt landet i.

Första gången jag besökte Israel var i november 2015. Efter att ha varit och periodvis bott i princip i alla omkringliggande länder i Mellanöstern hade jag inga större förväntningar om Israel. Varmt, kaos, bristande infrastruktur, ett arkaiskt och omodernt samhälle – och ja, ett paket av vänsterns inpräntade stereotyper om landet på det: en fascistisk polisstat, förtryck mot palestinier osv. osv..

Döm om min förvåning när jag istället fick se ett hypermodernt, demokratiskt och utvecklat land mitt i Mellanösterns kaos av diktaturer och misslyckade stater. Det har visat sig att det är fullt möjligt att anlägga trottoarer och parker, bygga förstklassig infrastruktur och industri även i Mellanöstern. Den som har besökt länder som Egypten, Jordanien med flera kan nog hålla med om att anlägga sådana basala bekvämligheter utgör en olöslig utmaning som är så pass svår att de oftast lyser med sin frånvaro.

LÄS ÄVEN: Återvandringen har fungerat – i Israel

Och nej, det går inte att skylla på överbefolkningen, konsekvenser av koloniseringen och allt annat som man brukar ursäkta utvecklingen i Mellanöstern med. De arabiska samhällen hade decennier av försprång före Israel för att bli åtminstone lika effektiva.

På många sätt förkroppsligar Israel det som gjort västvärlden till vad den är idag – och det som den förlorat på vägen dit. En förmåga att definiera problem och lösa dem, en anda att ta sig an utmaningar istället för att ”utreda” – vilket är ett klassiskt sätt att undvika praktiska lösningar i arabländerna. Bara för att ta några exempel: från skriande vattenbrist till världens ledande exportör av avsaltningsteknologier; från en halvdöd öken till en av de största producenterna av livsmedel. Och så kan det fortsätta i all evighet.

LÄS MER: BILDEXTRA – Muren som stoppade den illegala invandringen

Under sexdagarskriget 1967 besegrade det lilla landet en mångdubbelt större koalition bestående av 14 muslimska länder med understöd av Sovjetunionen som hotat att utplåna Israel. Samtidigt som landet var tvunget att slåss mot flera fiender lyckades israelerna att bygga ett modernt, bekvämt och tryggt land.

Nej, det är ingen överdrift att kalla Israel tryggt. Paradoxalt nog känner jag mig tryggare i Israel än i Sverige – som ”aldrig varit tryggare”, enligt svenska regimens propagandister. Beväpnade människor som kan hantera vapen och oskadliggöra terrorister skapar faktiskt trygghet – oavsett vad vänstern tycker om det. En kvinnlig bekant från Israel som hade otur att bevittna en terrorattack i Bryssel och en i Beer Sheva i Israel bekräftar min känsla:

– I Bryssel var det kaotiska scener: folk grät, skrek hysteriskt och sprang åt alla håll. Vi försökte att hitta poliser eller säkerhetsansvariga för att förstå vad vi skulle göra, men det fanns inga. Annat var det i Beer Sheva: så snart folk hörde skott på tågstationen tog soldaterna sina vapen. Stationen stängdes på tio sekunder. Vi satt där inne och visste att här är våra soldater. De kommer att skydda oss. Och så blev det – de hittade snabbt terroristen och dödade honom.

Israel är ett samhälle som är ständigt på hög alert och med en ständigt närvarande insikt om att döden är nära – en insikt som tyvärr saknas i Sverige totalt, trots att vi numera lever i en situation som på många plan liknar Israels. Svenska politiker har lyckats att frivilligt skapa samma problematik som Israel hade inbyggd från början – kulturellt och socialt främmande enklaver mitt i landet som hatar och föraktar majoritetssamhället.

LÄS ÄVEN: Södra Tel Aviv – Israels egen no-go zon

När man åker bil på israeliska motorvägar genom Västbanken ser man höga murar som omringar palestinska byar. De ser skrämmande ut – som stora fängelser – tills man tar reda på sammanhanget. Murarna byggdes bland annat för att skydda förbipasserande israeliska bilar som utsattes för stenkastning och senare beskjutning från de palestinska byarna. Påminner det inte om någonting? Än så länge skjuter man med luftpistoler i svenska ”utsatta områden” mot bussar och andra som uppfattas som representanter av majoritetssamhället när man krigar mot svenskar, men den dagen det kommer att skjutas med kalasjnikov är nära.

Är det inte dags att ta till sig Israels erfarenhet och börja planera murar längs Förbifarten i Stockholm genom Tensta?

Israel är allt som det moderna Europa inte är – pragmatiskt, högeffektivt och lösningsorienterat. Det som har varit har varit. Det är svårt att kapitalisera idag på gamla ockupationsanklagelser oavsett hur mycket fog de kan ha. Idag lever vi i en annan värld, inte på 1950-talet när det fortfarande kanske var möjligt att vrida klockan tillbaka. Och i den här världen håller Israel civilisationens gräns mot självmordsbombare, könsstympningar av barn, avrättningar av homosexuella och repressiva medeltida samhällen.

Därför är det knappast en slump att landet är så pass hatat av Europas vänsteretablissemang. Det i grunden antisemitiska hatet är så stort att samma parti i Sverige som skrivit under dödsdomar för flera judar under andra världskriget genom att neka dem asyl finansierar terrordåd mot israeler idag genom att ge ovillkorade bidrag till Palestina.

Men för att överleva som civilisation och nation måste Sverige bli ett Israel – pragmatiskt, högeffektivt och medvetet om sin unika kultur och sin plats i världen. Israels erfarenhet har visat att höga murar och tungt beväpnade poliser faktiskt fungerar där kaffebussar och ”ambitiösa behandlingsprogram” misslyckas.