I det allmänna folkmedvetandet har det länge varit allmänt känt att invandrare från vissa länder är flitiga och arbetsamma medan de från andra länder är mer arbetsskygga. Nu kommer en studie som vetenskapligt belägger detta och påvisar att kulturella skillnader är den främsta orsaken. Studien har dock måste delvis censureras då fakta av det här slaget anses politiskt känsliga.

Av arbetsmarknadsstatistik har man länge indirekt kunnat utläsa att ursprungsland har stor betydelse för vem som arbetar eller ej. Exempelvis jobbar inte ens hälften av de somaliska invandrarna medan 70 procent av iranierna går till jobbet varje morgon. för invandrare från mer västligt orienterade länder är sysselsättningsgraden ännu en god bit högre.

En del av förklaringen ligger i skillnader i utbildningsnivå. Somliga gör gällande att invandrare från vissa länder diskrimineras mer än andra, men några belägg för detta finns inte, i synnerhet inte som förklarar de stora skillnaderna i sysselsättning mellan olika utomvästliga invandrargrupper. Generellt för långväga invandrare läggs ofta skulden på misslyckad integration.

Kulturella värderingar avgörande

En färsk studie visar emellertid att det är en annan faktor som överskuggar de flesta andra – kulturen och värderingarna i invandrarens ursprungsland.

– Skillnaderna i humankapital mellan invandrare från olika länder är stora. Och den faktor som statistiskt förklarar mest av skillnaderna är kulturella värderingar, förklarar nationalekonomen Andreas Ek vid Lunds universitet för Fokus.

Vad som ingår i begreppet humankapital finns det ingen enhetlig definition för. Det beror delvis på att vissa faktorer anses politiskt känsliga, däribland att det skulle finnas bättre och sämre kulturer. Än mer kontroversiellt är att prata om skillnader i IQ på gruppnivå.

Enorma skillnader mellan länder

Faktum kvarstår dock. Exempelvis producerar en genomsnittlig invånare Luxemburg trehundra gånger mer än motsvarande person i Sydsudan. Att förklara det med ländernas utvecklingsnivå och förutsättningar för att vara produktiv räcker inte. Skillnaderna i produktivitet kvarstår i stor utsträckning även när invånarna från hög- respektive lågutvecklade länder migrerar, exempelvis till Sverige.

Andreas Ek har undersökt hur mycket värde invandrare från olika länder skapar för sina arbetsgivare. På gruppnivå utkristalliserar sig stora skillnader. Ek har tittat på de faktorer man som migrant tar med sig till det nya landet: utbildning, hälsa och kulturella värderingar.

– Och när jag då jämför utbildning, hälsa och kulturella värderingar så är det kulturella värderingar som visar sig vara mest robust korrelerade till humankapital, konstaterar Ek.

Skillnaderna kvar hos andra generationen

På den så kallade World Values Survey-kartan över egenskaper hos olika länders kulturer ligger Sverige längst upp till höger i det sekulära och frihetliga hörnet medan kulturen i de länder från vilka Sverige tagit emot enormt stora volymer av migranter i stället placerar sig långt ned till vänster med utbredd vidskepelse och underkastelse. Placeringarna korrelerar med hur mycket eller lite migranter på gruppnivå arbetar i mottagarlandet.

Förhoppningarna har varit stora på att andra generationens invandrare ska vara väsentligt bättre anpassade till Sverige än sina föräldrar. Verkligheten ser i flera avseenden annorlunda ut. Trots att de migranterna vuxit upp här, gått i samma skolsystem med mera så slår de kulturella faktorerna och värderingarna – som man ärver av föräldrarna – igenom och resulterar i fortsatt låg respektive hög sysselsättningsgrad beroende på ursprungsland.

Ek påtalar att de kulturellt orsakade skillnaderna i sysselsättning kan vara ännu större än vad han redovisar i sin studie. Hela den offentliga sektorn – där väldigt många migranter är anställda och arbetslösa – har lagt locket på och lämnar inte ut några underlag för den här sortens rapporter. Siffrorna bygger på den privata sektorn. Ek tror dock inte att resultaten snedvrids särskilt mycket på grund av detta.

Statlig censur hindrar den fria forskningen

Den så kallade Etikprövningsmyndigheten har fått flerfaldig och hård kritik på senare år för att på ett vänsterpolitiserat sätt bedriva statlig censur mot den fria forskningen. Man kan stoppa anslag till obekväm forskning, man kan dra in färdiga forskningsdokument och dra forskare som forskat ”fel” inför rätta.

I det aktuella fallet gav man Ek tillåtelse att bedriva forskningen och publicera resultaten med ett viktigt förbehåll. Alla uppgifter om vilka länder det specifikt är som har kulturellt arbetsamma respektive arbetsskygga migranter får inte spridas vidare till allmänheten. Ute i stugorna och bland arbetsgivarna har man ändå en erfarenhetsgrundad uppfattning om vilka de är.

– Jag har personligen svårt att se att den sortens begränsningar är positiva, eller ens rimliga. För min egen forskning har det inte varit något större hinder att inte få publicera namnen på länderna. Men för andra forskare blir det omöjligt att använda mina resultat, och i den meningen går ju informationen förlorad, säger Ek kritiskt om den akademiska statliga censuren.

Även SCB censurerar

Även Statistiska Centralbyrån lyder under statlig censur och lämnar normalt inte information om människors ursprungsländer till vanliga dödliga eftersom de inte anses kunna hantera informationen utan att dra felaktiga slutsatser. Endast forskare får veta men även där begränsas utlämnandet av uppgifter ofta till vilken världsdel migranterna kommer ifrån. Information som brutits ned på ursprungsland lämnar SCB endast i undantagsfall ut till forskare. Allmänheten göre sig icke besvär överhuvudtaget.

Argumentet är att det kan få negativa konsekvenser för problemtyngda grupper om allmänheten får veta hur det ligger till. I det aktuella fallet vill man inte att svenskarna uppfattning och vilka invandrare som är flitiga respektive lata ska bekräftas.

Informell kunskap som saknar forskningsunderlag kan fortsatt avfärdas som främlingsfientliga eller rasistiska fördomar i den offentliga migrationsdebatten. Ek har dock svårt att se några goda argument för den här sortens statlig censur.

– Jag har aldrig fått något argument för varför födelseland bör betraktas som en känslig variabel, bara fått höra att det är så, säger han.

Ek anser att hans forskning ger torrt på fötterna för att avfärda påståendena om att 1) det inte existerar några skillnader i arbetsproduktivitet mellan migranter från olika länder 2) vissa grupper skulle arbeta mindre därför att de är diskriminerade. Dessutom visar studien att kulturella skillnader är långt mer avgörande än vad som i allmänhet hävdas.