På bara några decennier har jordens befolkning nästan fördubblats, från 4 till snart 8 miljarder människor, och den oroande utvecklingen fortsätter. Redan i FN:s konservativa prognoser talas om 10 miljarder människor i mitten av århundradet. Störst är befolkningsökningen i Afrika där antalet människor fördubblats flera gånger om på kort tid och kommer att göra det igen fram till 2050.

Enligt FN ska den avmattning av befolkningsexplosionen som inte nu kan konstateras i stället inträffa efter 2050. Under det resterande halvseklet fram till 2100 hoppas man att jordens befolkning endast ska öka med cirka en miljard till sammanlagt 11 miljarder människor.

I prognoserna garderar man sig samtidigt för att det i stället kan handla om över 13 miljarder människor vid sekelskiftet, vilket är nästan en fördubbling jämfört med idag. Samtidigt har FN kontinuerligt tvingats revidera sina prognoser uppåt, så även dessa siffror kan komma att visa sig vara i underkant.

Befolkningsökningen är störst i Afrika, framför allt den subsahariska delen av kontinenten, och afrikanerna kan redan om tre decennier komma att vara dubbelt så många som idag och sedan ytterligare dubbelt så många vid sekelskiftet. Bedömare har svårt att se hur Afrika ska kunna bära en befolkning på närmare 4.5 miljarder människor.

En liknande utveckling syns i Pakistan som också prognostiseras fördubbla sin redan stora befolkning till 2050. Även i Afghanistan och stora delar av Mellanöstern är befolkningsökningen i samma storleksordning.

Bedömare har utifrån den tidigare utvecklingen i västvärlden förutspått att en ökad levnadsstandard i Afrika ska leda till att man som här skaffar färre barn. Så har det emellertid inte blivit. Barnafödandet är fortsatt högt och den högre levnadsstandarden och tillgången på vård och medicin från västvärlden innebär att betydligt fler barn överlever än tidigare samtidigt som medellivslängden för vuxna ökar.

Utvecklingen kan sekundärt leda till en dramatisk ökning av migrationen från tredje världen till den utvecklade västvärlden. Redan idag vill enligt undersökningar runt 750 miljoner människor migrera i västlig riktning om möjlighet ges, och den siffran kan snabbt komma att stiga när överbefolkningen förvärrar problemen i lågutvecklade länder.

LÄS ÄVEN: Öppna gränser: Fler än 750 miljoner vill migrera enligt ny undersökning

Befolkningsexplosionen kan också skapa resursrelaterade problem beträffande ekonomisk tillväxt i tredje världen. Många varnar för att påfrestningen på jordens resurser skulle bli orimligt stora redan om nuvarande befolknings levnadsstandard höjs till västlig nivå. Det skulle enligt beräkningar behövas minst fyra jordklot för att ge alla människor på jorden en materiell standard motsvarande den i Sverige.

I västvärlden skulle det samtidigt bli mycket svårt eller omöjligt att få politisk acceptans hos medborgarna för en sänkning av den materiella levnadsstandarden till en så låg nivå som fordras för att jämnt fördela jordens resurser på alla nu levande människor, än mindre den standardsänkning som behövs om vi blir ytterligare fem eller sex miljarder människor på planeten.

Den snabba befolkningsutvecklingen leder dessutom till att många andra arter på jorden trängs undan eller utrotas. WWF beräknar att populationerna av vilda ryggradsdjur har minskat med 60 procent de senaste 50 åren. Utfiskning av haven är ett annat stort hot. Även växtlivet utsätts för stora påfrestningar.

Överbefolkning är inte heller endast ett problem ifråga vad människan tar ut av planeten i resurser utan också vad vi ger tillbaka i form av avfall och utsläpp av gifter – det sammantagna så kallade biologiska avtrycket. Den idag så omdiskuterade ökningen av koldioxid i atmosfären som antas leda till en temperaturökning är endast toppen av ett isberg. I motsats till de flesta ämnen som människan släpper ut i naturen är koldioxid giftfri och en naturlig del i naturens kretslopp.