➤ KRÖNIKA Che Guevara-tryck på t-shirten, ”Staten och kapitalet”, palestinsk sjal på nacken – under många år hade vänstern nästintill ett monopol på protest, ett rebelliskt upprör mot makten och dess tillskyndare. Det brukade sägas att den som inte är röd när han är ung har inget hjärta, medan den som inte är blå när han är gammal har ingen hjärna. Så är det inte längre dock.

Istället för den fotogeniska Che Guevara borde det moderna trycket för vänsterns t-shirts vara den 43-åriga djurplågaren Tomas Åberg som mjölkar staten på skattemedel för att förfölja pensionärer för klumpiga kommentarer på nätet. I mångt och mycket är Tomas Åberg en sammanfattning av den rörelse som kallar sig vänstern idag.

”Vi är Sveriges stasi, lite fetare” skrev rörelsens guru Mathias Wåg på Twitter med en viss självdistans för något år sedan. Den moderna vänstern har lierat sig med oligarker, förtryckare och globalister för att bevara status quo. De har blivit både staten och kapitalet. Vad kan vara mer tragiskt för en före detta rebell än att bli en medelålders hycklare som trålar nätet efter rasistiska kommentarer från företrädare för SD – och detta med maktens fulla uppbackning? De som definierar sig som vänstern idag saknar troligtvis både hjärta och hjärna – men mest av allt saknar de självinsikt.

Högern har, tvärtom, sitt 1968 framför sig. Det panikslagna etablissemanget och medier skapar både martyrer och rollmodeller i snart industriell skala – som Tommy Robinson, Milo Yiannopoulos, eller varför inte Bernt Herlitz i Sverige? De är figurer som lätt kan bli symboler för ett framtida folkligt uppror, en gnista som antänder kravaller och upplopp som det hade hänt 1968.

Genom dessa personer och deras livsöden får högern sin egen mytologi och berättelse om förtryck. Upplevda förtryck och orättvisor är kraftfulla och farliga känslor: de legitimerar både protest och våld. Så har det alltid varit – och denna gång kommer inte att bli något undantag.

De storslagna demonstrationerna till stöd för Tommy Robinson i Storbritannien visar på att en tipping point är nära. Samtidigt som vredet växer och engagerar allt bredare folkmassor, uppfattas vänstern som hycklande försvarare av det orättvisa systemet, fat cats som parasiterar på andras arbete genom tvångsindrivna skatter som finansierar diverse meningslösa, men högbetalda offentliga positioner och uppdrag. Rödvins- och kaviarvänstern har blivit sin motsats. De har blivit just det som de en gång lovat att kämpa emot  – en girig korrupt elit som roffar åt sig och spottar på sina skatteslavar.

Vänsterns halvhjärtade försök att klamra sig fast vid makten kommer troligen att misslyckas. Vägen framåt är utstakad: högern har fått sitt momentum, ny energi och ny anda. Det är inte möjligt att stoppa dem längre.

Vad kan komma att hända med dagens vänster? Förmodligen kommer de inte att överleva som ideologi i det paradigmskifte som pågår i Väst. Efter en period av blodigt kaos, terrorattacker och upptrappning av våldet i Europas storstäder framkallade av den av vänstern påhejade massinvandringen, kommer de sannolikt för alltid att förknippas med detta och bli lika stämplade och marginaliserade som dagens nazister. När deras gloria har försvunnit kommer det att bli skamligt och konstigt att vara vänster.

Så ja, onekligen, vänstern bidrar till sin egen undergång. Men varför gör de det?