Skärpta straff minskar inte brottsligheten. Det hävdar kriminologi­professor Jerzy Sarnecki tillsammans med fem andra professorer i en debattartikel i Dagens Nyheter. – Det där enkla är inte så förbannat enkelt, säger Sarnecki till Samhällsnytt.

Det var igår debattartikeln publicerades av Dagens Nyheter. Bakom den står, förutom Jerzy Sarnecki; Felipe Estrada, Janne Flyghed, Anders Nilsson, Tove Pettersson och Henrik Tham som alla är professorer vid kriminologiska institutionen på Stockholms universitet. Sarnecki och Estrada är båda kända för att ha producerat rapporter på uppdrag av Brottsförebyggande rådet (Brå).

“En ständigt återkommande skärpning av straffen är dyrt, verkningslöst och ibland till och med kontraproduktivt”, skriver de sex professorerna i debattartikeln. Istället vill de satsa pengarna på “förbättrat stöd och ekonomisk ersättning till brottsoffer, skolrelaterade insatser som minskar nyrekrytering till ungdomsbrottslighet samt stödjande insatser för att vända brottsbelastade individers liv bort från brott och missbruk”.

Tomas Tobé (M) som är rättspolitisk talesman för Moderaterna och Roger Haddad som fyller samma roll i Liberalerna har båda skrivit repliker på artikeln. De menar att professorerna bortser ifrån att skärpta och längre fängelsestraff dels har en inkapaciteringseffekt, dels är viktigt för att brottsoffren ska få upprättelse.

“Ytterligare ett skäl till längre straff är att den som avtjänar ett fängelsestraff inte kan begå nya brott – utanför anstalten – under den tid han eller hon befinner sig i fängelset”, menar Tobé.

“Inte så förbannat enkelt”

Samhällsnytt har pratat med Jerzy Sarnecki och han säger att det finns en “mycket omfattande inkapaciterings­forskning”. Han hävdar att det inte är så enkelt att minska brottsligheten bara genom att låsa in fler brottslingar.

– Det där enkla är inte så förbannat enkelt, säger han.

Sarnecki förklarar att det inte är alla som återfaller i brott och att längre fängelsestraff för just de personerna därför inte hjälper.

– Det är inte så lätt att hitta fungerande metoder för att hitta dem som blir högrisk­personer och de som inte blir det, säger han.

– Det blir en ganska dyr insats helt enkelt. Man måste låsa in ganska många för att få en ganska begränsad effekt.

“Age crime curve”

Jerzy Sarnecki tar även upp det som kallas för “age crime curve”, alltså att benägenheten att begå brott är starkt knutet till hur gammal någon är.

– Den går upp väldigt kraftigt efter 15 års ålder, men den går också väldigt kraftigt ned efter 20 års ålder, säger han och fortsätter:

– Det innebär att inkapaciterings­effekten minskar med tiden. I början har man en mycket kraftig effekt, men med tiden blir den mindre och mindre.

Han tar upp USA som exempel och menar att många av dem som avtjänar fängelsestraff där hunnit bli så pass gamla att de inte skulle ha förmågan att begå brott om de släpptes ut igen.

– Totalt sett, när man räknar på allt det här, så får man inkapaciterings­effekter, helt riktigt, men till ett högt pris, säger Sarnecki.

“Usel uppklarningsprocent”

Tidigare idag skrev Samhällsnytt om de båda efterlysta männen Bakary Binta “Fa” Dibba och Roberto Rodriguez Ortiz. Rodriguez Ortiz är 23 år, men har trots sin låga ålder redan ett tiotal avsnitt i belastnings­registret.

– Om du åstadkommer inkapaciterings­effekt någonstans så är det just för den grupp du nämner. Hög brottsaktivitet och låg ålder, det är där du får den bästa effekten, säger Jerzy Sarnecki.

– Men den totala effekten blir inte så stor som man hoppas.

Istället vill Sarnecki satsa pengarna på att polisen blir bättre på att få fast brottslingar så att riskerna med att begå brott ökar.

– Om jag har ett begränsat antal svenska kronor och ville åstadkomma den bästa brotts­förebyggande effekten så skulle jag satsa dem på högre uppklarning och inte förlängning av fängelsestraffet, säger han.

“Satsa på polisen”

2016 publicerades studien “Criminal Discount Factors and Deterrence” av två forskare på University of Essex respektive University of Western Ontario. Den bygger på en reform som Italien genomförde 2006 där drygt en tredjedel av alla fängelsedömda släpptes villkorligt fria – men med hotet om att få avtjäna resten av strafftiden om de begick brott under den villkorliga frigivningen.

Studien slår fast att hotet om hårdare straff hade en avskräckande effekt på dem som släppts ut. De var helt enkelt mer laglydiga än brottslingar som inte hade något sådant hot hängandes över sig.

– Det finns tonvis av den där litteraturen. Det vi försökte göra i vår artikel var att hitta de centrala verken som är nettoanalyser. Som är en genomgång av så många forskningsstudier som möjligt, kommenterar Jerzy Sarnecki den studien.

Professorn säger att han är för idén med villkorliga frigivningar och att han är övertygad om att den ger effekt. Problemet i Sverige menar han är dock att risken att åka fast är alldeles för låg, därför fungerar det inte att hota med hårdare straff.

– Den generella avskräckningseffekten är liten i Sverige på grund av den låga upptäcktsrisken. Man kan inte bara hota folk med saker, man måste också visa dem att de kommer åka fast. Våra kriminella åker inte fast på länge när vi bara har en uppklarningsprocent på 13 procent, säger Jerzy Sarnecki.

– Så om jag skulle satsa pengar på något så skulle jag satsa dem på polisen.

[totalpoll id=”216343″]