LEDARE • Jamal El-Haj, politisk vilde och tidigare socialdemokrat, argumenterar i Göteborgs-Posten för att Sverige behöver mer invandring för att rädda välfärden och pensionerna. Men verkligheten visar motsatsen: decennier av världens mest liberala migrationspolitik har lämnat oss med gigantiska kostnader, svaga integrationsresultat och ökade samhällsproblem. Att hävda att ännu mer av samma politik skulle ge ett annat resultat är inte bara naivt – det är direkt oansvarigt.

El-Haj målar upp bilden av invandring som en ekonomisk motor. Men enligt Finansdepartementets egna långtidsanalyser och forskningen från bland annat ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) går invandringen till Sverige sedan 80-talet kraftigt minus i de offentliga finanserna.

Arbetsmarknad & välfärd – i korthet

Tre centrala iakttagelser.

  • Bara hälften av utrikes födda i arbetsför ålder arbetar heltid, enligt SCB.

  • Andelen som är självförsörjande – alltså kan leva på egen inkomst utan bidrag – ligger på omkring 35 procent.

  • Socialstyrelsen beräknar att utrikes födda i högre utsträckning nyttjar välfärdstjänster som försörjningsstöd och bostadsbidrag.

Ekvationen är enkel: få arbetade timmar in – stora utgifter ut. Det räddar varken välfärden eller pensionerna, det undergräver dem.

Välfärdens kärna är redan överbelastad

El-Haj varnar för brist på arbetskraft i vård, skola och omsorg. Men vad han blundar för är att just dessa sektorer idag går på knäna till följd av den misslyckade integrationen.

Välfärden under press

Fem exempel på hur migrationen belastar centrala samhällssektorer.

  • Skolan har blivit en integrationsmyndighet, med hundratusentals elever utan svenska språket eller förkunskaper. Resultatet är fallande kunskapsnivåer och växande klyftor.

  • Bostadsmarknaden är i kris – befolkningstillväxt driven av migration har inte mötts med motsvarande byggande.

  • Vården dignar under trycket av ökande befolkningstal samtidigt som rekrytering av utländsk personal inte räcker till.

  • Stora migrantgrupper har sämre folkhälsa än svenskar och tar proportionellt större vård- och omsorgsresurser i anspråk.

  • Kirurger måste ägna sig åt att lappa ihop skottskadade gängkriminella i stället för att byta höftleder.

Listan kan göra hur lång som helst. Att fortsätta öka invandringen innebär inte att problemen löses, utan att de förvärras och fördjupas.

Automation – inte massinvandring – möter framtidens behov

Ett annat av El-Hajs huvudargument är att Sverige måste ”fylla på” arbetskraften för att klara framtiden. Men utvecklingen går åt motsatt håll.

Robotisering, digitalisering och artificiell intelligens gör att färre händer behövs, inte fler. Mellan 2010 och 2020 rationaliserades över 300 000 arbeten i Sverige bort genom teknikskiften, och trenden accelererar.

Det som behövs är att utbilda och kompetensutveckla den befolkning vi redan har – inte att importera stora grupper människor med låg utbildningsnivå och svaga möjligheter att nå egenförsörjning.

Dessutom finns ett moraliskt problem med att locka välutbildad arbetskraft från utvecklingsländer. Att tömma dem på läkare, ingenjörer och lärare undergräver deras möjlighet att själva resa sig ur fattigdom.

Ökad invandring = ökade samhällsklyftor

Det går inte heller att bortse från de sociala konsekvenserna. Under de senaste 20 åren har Sverige gått från att vara ett av världens tryggaste länder till att toppa statistiken över dödsskjutningar i Europa. Förnedringsrån mot svenska barn och åldringsbrott mot svenska pensionärer har nått en epidemisk nivå. Sverige toppade listan över länder i väst där IS rekryterade sina terrorsoldater. Med mera.

Polisen och Brå har tydligt pekat ut kopplingen till gängkriminalitet med rötter i utanförskap, segregation och parallella kulturer. Att ytterligare spä på migrationen innan integrationen fungerar är som att hälla bensin på en redan brinnande eld.

El-Hajs egentliga motiv måste granskas

Det är också nödvändigt att sätta El-Hajs argument i sitt sammanhang. Han tituleras fortfarande ”riksdagsledamot” i Göteborgs-Posten, men i själva verket är han politisk vilde efter att ha tvingats lämna Socialdemokraterna. Varför döljer GP detta? Varför upplåter man alls sin plattform åt honom?

LÄS ÄVEN: Nya bortförklaringar från El-Haj för fler Hamas-bilder

Det handlar om nära kopplingar till Hamas – en terrorstämplad organisation som i oktober 2023 genomförde ett fruktansvärt blodbad i Israel. Trots avrådan från sitt eget parti deltog El-Haj på Hamas-kopplade konferenser, och senare avslöjades även att han försökt påverka ett asylärende för en islamistisk imam i Malmö.

LÄS ÄVEN: El-Haj uteslöts ur S – nu lanserar han nytt parti med stöd från imamer

I dag arbetar han för att bilda ett nytt parti, Enighetspartiet, med stöd från muslimska imamer. Det är rimligt att fråga sig: är hans krav på ökad invandring en ekonomisk analys – eller en strategi för att mobilisera röstboskap till sitt eget projekt, på samma sätt som hans tidigare parti har gjort för att behålla sin maktposition i takt med att man förlorat stora delar av arbetarklassen?

Sverige behöver mer ansvar, inte fler illusioner

El-Haj skriver att ”utan invandring får vi välja mellan nedskärningar och skattehöjningar”. Men Sveriges problem är inte för få människor – utan en politik som tillåtit alltför många att stå utanför arbetsmarknaden.

Han skriver vidare: ”För hundra år sedan hade Sverige sex miljoner invånare. I dag är vi 10,6 miljoner. Under samma tid har världens befolkning fyrdubblats, och länder som Kanada och Australien har vuxit med över 300 procent tack vare en aktiv invandringspolitik. Om vi hade följt deras utveckling hade vi i dag varit mellan 20 och 26 miljoner människor – med ett starkare skatteunderlag och fler i arbete.”

Nej, Sverige hade då varit i en än mer katastrofal situation än idag med miljontals invandrare utanför arbetsmarknaden och i bidragsförsörjning och än värre sociala problem, skenande gängkriminalitet, islamisering och kulturella motsättningar.

Fyrdubblingen av jordens befolkning globalt, som El-Haj hänvisar till, är inte någon framgångssaga, utan ett jätteproblem. Det kallas överbefolkning och sker främst i Afrika och andra lågutvecklade delar av världen som inte klarar att föda befolkningen. Och om vi lyfte alla dessa nya miljarder till västerländsk levnadsstandard, skulle det ekologiska avtrycket vida överskrida vad planeten klarar.

Men det verkar vara det El-Haj vill ska ske – inte att de gör det av egen kraft i sina hemländer, utan genom att de får resa hit och åka snålskjuts på det välstånd och den välfärd som vi i länder som Sverige mödosamt byggt upp i våra anletens svett under generationer.

Utöver det omoraliska i ett sådant parasiterande, som redan pågår i stor omfattning, skulle vårt välstånd, vår välfärd och vår levnadsstandard tämligen snabbt vara ett minne blott, liksom vår demokrati och allt annat vi förknippar med ett utvecklat västerländskt samhälle. Det kanske moder jord skulle gilla ur ett strikt ekologiskt perspektiv men knappast det svenska folket eller de spillror av det som återstår efter folkutbytet.

Så räddar vi välfärden och pensionerna

Fyra konkreta åtgärder som krävs för långsiktig hållbarhet.

  • Högre krav på egenförsörjning – bidrag ska vara tillfälliga, inte livslånga.

  • Fokus på utbildning av den befolkning vi redan har – inklusive de hundratusentals utrikes födda som står långt från arbetsmarknaden.

  • Investeringar i teknik och produktivitet – inte fler okvalificerade låglönejobb som ändå rationaliseras bort.

  • Ansvar för bostads- och skolpolitik – välfärden måste anpassas till medborgarna, inte till en ständigt växande migration.

Att fortsätta på El-Hajs väg vore, med Einsteins definition av idioti, att ”göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat”. Sverige har redan prövat El-Hajs modell i decennier – facit är tydligt.

Det är dags att stänga dörren för illusionerna.