DEBATT För dem som inte läst den debattartikel från 1965 där Vilhelm Moberg myntade termen demokratur återger jag den här:

”I en DEMOKRATUR råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.”

Beskrivningen är inte bara stark i sig. Den har även länge stämt väl överens med med den åsiktscensur som stormedia – SR/SVT, BONNIERS och SCHIBSTED – utövat. 

I denna censur har man haft stöd av främst Socialdemokraterna och dess stödpartier, liksom med sympatisörer långt in i  M och KD, åtminstone i partiledningarna.

Men åsiktshegemonin har sedan några år varit under attack i dissidentmedia, och åsikter som är kritiska och ifrågasätter regeringen har börjat framföras allt mer bestämt på sociala media.

Verkan har inte uteblivit. Socialdemokratin och dess stödpartier verkar nu börja känna sig hotade av yttrandefriheten och den öppna debatten.

Det räcker inte längre för dessa partier med att kalla kritik för ”hat-och-hot” eller massinvandringsskepsis för ”rasism”.

Därför har man nu också börjat föreslå lagar och regelverk för att förbjuda eller försvåra för annat än godkända åsikter att komma till tals, som längst genom att kriminalisera vissa åsikter.

Bara under de senaste veckorna har åtminstone fyra sådana förslag eller beslut riktade mot yttrandefrihet presenterats:

1) Myndigheten för Press, Radio och TV (MPRT) har föreslagit förändringar i Mediestödsförordningen så att rätt till så kallat redaktionsstöd kräver ”ansvarstagande nyhetsförmedling”. Med detta begrepp avser man ”nyhetsmedier (som) inte bidrar till att sprida felaktig eller manipulerad information (…) och avstår publiceringar som vilseleder kring etablerad (…) kunskap.” Utrymmet för godtycke har av bedömare ansetts så stort att regelverket kan användas för att utesluta de media som inte delar regeringens och myndigheters värdegrund.

2) Regeringen meddelar i sin proposition 2020/21:60 ”Forskning, frihet, framtid– kunskap och innovation för Sverige” att den individuella akademiska friheten i vitala avseenden ska begränsas. ”Det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen ska dock alltid utövas (…) utifrån den värdegrund som gäller”. Forskningens frihet gäller alltså bara inom dessa gränser.

3) Utrikesminister Ann Linde meddelar att hon under under våren planerar en dialog med techföretagen om ”demokrati på Internet”. Regeringen oroar sig för att plattformarna används ”på ett negativt sätt för desinformation”. Vid mötet skall även digitaliseringsminister Anders Ygeman och kulturminister Amanda Lind delta. Avstängningar har ju tidigare drabbat dissidentmedia och förslag om en förstärkt övervakning och censur är nog att förvänta.

4) Riksdagskommittéförslaget om att kriminalisera deltagande i ”rasistiska” organisationer presenteras. Vad som kommer att bedömas som ”rasistiskt” är ännu inte alldeles klart, men kommer sannolikt att bli rätt godtyckligt. Att en organisation som ”Black Lives Matter”, som ju onekligen har en ras-baserad agenda, skulle drabbas verkar osannolikt.

Istället är nog syftet ett annat. Som riksdagsledamoten Fredrik Malm (L) varnar för på sociala media, är nog risken att man inte stannar vid NRP utan att lagen så småningom används mot medier som Samnytt och riksdagspartier som SD. Förslaget uppges ha stöd av S, M, C, MP och KD.

Socialdemokratins angrepp på yttrandefriheten blir alltså alltmer bestämda och Sverige uppfyller sedan lång tid Mobergs kriterier för en demokratur.

Om demokratur-begreppet blev mer känt och användes oftare skulle det kunna öka medvetenheten om det åsiktsförtryck som nu existerar, liksom om den ökande repressionen och dess ansvariga.

Som det har skrivits på annat håll – demokraturbegreppet beskriver en verklighet som många kan känna igen sig i, men troligen inte närmare har reflekterat över.

Det skulle sätta namn på en upplevelse av vad som sker, och insikten att yttrandefrihet inte är en  fara för demokratin men väl för demokraturen.

Carl Åhlström